Etikettarkiv:

* Jomenjo… så gick den här helgen också…

Kväller mina fina läsare…

   

    

Det har varit en toppen helg.. Jag har varit en sväng till Stockholm från lördag till idag söndag.. Hälsade på min underbara vän Renate. Vi har känt varandra en del år men tappade lite kontakt ett tag. Det blev så när vardagen förde med sig det ena än det andra. Men nu är ordningen återställd. Det kändes så fint med att bara vara vuxen utan att ha arvsförmånstagarna i släptåg.. Bara att kunna prata med andra vuxna utan att hela tiden bli avbruten.. eller att man måste springa ifrån. Det här börjar arta sig. Det här är andra gången i år som jag har fått denna möjlighet.

Emellanåt när livet för med sig lite jobbigheter och man dimper ner i en svacka så går jag in i min bubbla för att koncentrera mig på det jag har. Det kan vara ekonomin som spökar, fast den spökar visserligen alltid men den kan vara i olika grader..eller vissa saker när det gäller ungarna, pappan deras, oron för liv el död.. Att man verkligen måste fokusera rejält på att fixa det dag för dag. Det märker ni här på bloggen genom att inläggen inte kommer så attans ofta.. eller att jag helt sonika låser bloggen för insyn för alla för att slippa själv logga in och kolla om kommentarer har kommit. Det innebär ju också att mina besök och kommentarer hos andra är få. IRL drar jag mig också undan.. blir osocial. Jag måste det för att kunna hålla skutan flytande.

Men jag tycker det är så otroligt skönt att dom flesta som jag har kontakt med här på nätet förstår det och låter mig vara den jag är. Samma IRL. Det är ju ingenting personligt mot någon. Men vissa IRL och här i etern förstår inte riktigt detta hur jag än förklarar att det är så jag fungerar. Nu ids jag inte länge förklara min ev frånvaro längre. Börjar bli tröttsamt ju. Riktiga vänner låter mig vara den jag är och finns där när jag poppar upp från min bubbla. Det är dom som är värdefulla. Det är dom som jag väljer att ha nu i mitt liv. Jag kan ibland fundera över vänners frånvaro men är jag osäker så frågar jag sonika bara.. Då vet jag ju tills nästa gång dom ”försvinner” Men jag målar inte fan på väggen innan och målar upp ett scenario och gör deras frånvaro hos mig personligt riktat. Dom som undrar kan ju fråga mig. Jag är ärlig så ni får ett ärligt svar.

Höstlovet är slut. Måndag i morgon och skoldag. Skönt att det blir lite normala sovtider för oss alla. Nästa lov är väl jullovet och det slog mig nu ju att det är ju nästa månad. Får lite panik nu.. som alltid inför julen. Det kommer att innebära en brant backe ner när det gäller ekonomin.. Snorhalt ju. Som alltid så hoppas man ju att backen är lite sandad. Men detta är ju ingenting nytt så det är bara och fixa det och det gör jag som alltid.

För det är ju så här…

Somewhere over the rainbow
Skies are blue, And the dreams that you dare to dream
Really do come true.

Någon gång är det våran tur att inte behöva ha den där katastofekonomin som tynger ner oss emellanåt.. Jag vet ju det. Jag står i kön och även om det går jävligt sakta emellanåt så står jag stadigt kvar. Jag tror och jag har hopp. Jag sitter inte här och väntar på att jobbet ska komma till mig.. bara så där. Jag letar hela tiden mer eller mindre aktivt. När det är ”mindre” så innebär det att någonting har kommit emellan som går före allting annat. Det finns ju en del saker som finns i vårat liv som jag inte berättar här på bloggen som innebär att vilket jobb som helst och vilka tider som helst inte är aktuellt. Det är så mycket som ska passa in.. Jag har två barn med funktionshinder och det är efter dom två jag måste anpassa mig.

Nu börjar klockan närma sig midnatt.. Lopplådan lockar lite nu!!

Önskar er alla en go och lugn natt och en fantastisk ny vecka..

KramKram!

* Återblick till 29 Juli 2009…

För dryga året sen fans det en artikelserie i Expressen.
”Fattiga barn” i Sverige. Den 29 Juli 2009 började den.
Jag var med som första familj ut..
Det var ingen klagosång utan ville bara dela med mig om hur jag klarar min situation som arbetssökande, ensamstående fembarnsmamma
med fyra barn hemma med flaggan i topp….
Ett fåtal missuppfattade artikeln.. med flit
eller så hade dom bara inte läsförståelsen för att förstå artikeln…
Men överlag så var det bara positivt…

Jag tvekade inte en sekund när jag blev tillfrågad för egen del.
Men givetvis var det lite blandade känslor..
Av att våga eller inte våga…
Nu lider jag inte brist på självförtroende. Det vara mera med tanke på barnen och reaktionerna som ev skulle komma som dom tvingas ta del av.
Jag hade otaliga diskussioner med dom men dom sa bara ”Kör på morsan”
Så här när man har facit i hand så var det EN som kallade ett av barnen för ”Fattiglapp” och av den hade man ju väntat sig det.
Mycket beror det på hur vi vuxna pratar om vad som står i tidningarna.
Barnen anammar.. genom att lyssna på oss och våra värderingar.
Det är bra föräldrar här i Köping i överlag.. Kloka föräldrar. =)

Givetvis prövades jag i massor… Det startades upp trådar i olika forum.
Kommentarer både bra och dåliga kom…Mest bra =)
Men står man för det man säger, tror på det..så går det bra=)
Och jag känner att har man en sund inställning till typ ”skitsnack”
så fixar man det mesta ju.

Jag som alla andra behöver påminnas ibland att det finns så mycket att vara tacksam över här i livet. Därav kanske denna återblick dryga året tillbaka.
Livet går inte i repris.. Noll omtagningar.. Gjort är gjort.
Men alla känslor som vi ev känner som skam över våran situation
kan förändras.. Det är INTE skamligt att vara ”fattig” ekonomiskt.
Kan man glädjas och vara tacksam över det man faktiskt har
Ja då är man RIK =)

Om jag fortfarande är Ekonomiskt fattig??
Japp…om inte ännu fattigare och situationen kämpigare än tidigare..
Men bottom is not nådd än..haha
(Snälla rara..Skicka inga bidrag.. ni vet min inställning ”Kan själv” =)
Men har ni ett jobb så tar jag gärna emot :P )

Men jag är otroligt mycket rikare i erfarenheter än för dryga året sen…
Har fått mera skinn på näsan.. Ett ännu större jävlaranamma =)
Jag har blivit modigare.. =)

Med risk för att tråka ut er med ännu mera text så lägger jag ut hela det blogginlägget som var kopplat till artikeln..
Det som kommer fram i tidningar är inte alltid hela sanningen…
Det kan ju vinklas lite åt snyfthållet =) (Även om man läste i genom det så missade man lite som borde ha rättats till innan tryck)
Det var lite som ett krav att jag fick säga med mina egna ord här på bloggen och att dom länkar till mig…

VÅGA VÄGRA VARA OFFER!!
Öppna ögonen.. hjärtat och njut av livet
Trots att plånboken är tom för det mesta.
Livet måste ju levas ändå så varför krångla till det för sig
och leva och ha sin vardag i ämligaste Jämmerdalen.
Man drar med sig så mycket folk dit ner av bara farten…
Bra mycket skönare och trevligare att njuta av det som finns att njuta av
medan man har det pissigt ju
Om inte annat så står man ut mycket bättre! =)

Var rädda om er!!

och så var det inlägget då…
Var så god!

* Somewhere over the rainbow…

29 juli 2009 av Sirpa Hotti |

Barnen flockas tjutande kring den vattenfyllda plåthinken.
Innergården är som en stekugn i dag. Luften står helt still. De ljusbruna hyreshusen bildar en mur runt detta slutna universum. Persiennerna är neddragna i varenda fönster, asfalten bränner mot fotsulorna.

Välkomna hit ni som kom hit via Expressens artikel
Attans trevligt med nya Läsare. Hoppas ni stannar =)
Välkomna också alla ni andra ”gamlingar” =)

Citatet ovan är skriven av den trevliga och duktiga reportern
Natalia Kazmierska.
Orden är så poetiskt fina.. om vårat liv på gården
Gårdslivet om sommaren!

Det är där vi är… året runt… i ur och i skur.
Om våren när gården börjar frodas.. det blir grönt och vackert.
Om Sommaren… när det är brännande hett och luften står stilla.
Om Hösten… när vinden piskar ner löven från buskarna
Träden blir så där vackert färgglada.
Att leka kurragömma blir då genast lite svårare.
Om vintern, om vi har tur, så gör vi den snyggaste snögubben.
Vi tänder grillen och grillar korv…
En rykande het kopp Oboy smakar ljuvligt när det är kallt.
Det är då vi har Gårdslivet på våran fina gård..
Vi grillar, fikar och umgås på gården året runt.
Det är rätt så Ok för det mesta. Japp.. för det mesta ju =)

Att jag inte går utomgårds till andra lekparker och så här i stan
beror på att min rygg inte alltid pallar med att springa efter Hanna.
(Har skadat ryggen och krossat kotorna längst ner i ryggraden)
Då vi är på nya ställen så ska hon utforska vartenda skrymsle.
Och dom små benen pinnar i väg attans snabbt ibland.
Hanna har Downs Syndrom.
När vi går och tex badar på Krillan om sommaren
Då är hon lätt att hålla efter. Hon är i bassängen hela tiden.
Men åker vi till Malmön och gratisutebadet där.. dvs Mälaren.
Så kan jag inte lämna henne en sekund någonstans.
Jag måste följa henne i vattnet för där finns ju inga bassängkanter
och på land så hon kan pinna iväg rätt så långt på kort tid.
Allting är ju så nytt där. Då är det ”klistervak” på henne.
Sen har jag ju flera barn att hålla efter..
Måste nästan ha fem par ögon och ett dussin armar =)
Därför är vi oftast på gården. Gården kan hon och är trygg där.
Hon vet vad hon har där och springer oftast inte bort.
Ibland när hon har tråkigt så kan hon dra iväg.
Men det gäller här med att inte släppa henne för en sekund.
Alltid ska man ha ett vakande öga på henne och veta vart hon är.
Men jag behöver inte vara klistrad på henne.
Men visst gör vi utflykter ibland.

Jag funderade en liten, liten stund när jag blev tillfrågad
om jag skulle ställa upp på den här artikeln.
Givetvis är barnen tillfrågade.. flera gånger faktiskt.
Hur det blev vet ni ju nu =)
Många kanske skulle ha avstått på grund av eventuella skamkänslor
Skam över det faktum att vara en ”fattiglapp” när vi skriver 2009
Hos mig finns det inga sådana skamkänslor.
Jag vägrar skämmas.
Det är så här vi har det bara… just så här.
Inte så där… utan just så här =)

Varför skämmas över sitt liv?
Varför skämmas över sig själv?

Var stolta i stället över eran kamp för att överleva.
Att man försöker leva med väldigt små om inga marginaler alls..
Att det går… att man lyckas är ju en stor vinst i sig  =)
Man försöker ju göra det bästa av situationen… eller hur??
Var stolta över just d e t men skäms inte för bövelen!!
Då gör ni er själva och barnen en otjänst..
Och lär dom att det är skamligt att vara ”Fattig”
Vilket det absolut inte är.
Givetvis förutsätter det att man lever ett ”föredömligt” liv.
Ja att man tex inte super upp, spelar upp, shoppar upp sina pengar
Ja ni förstår vad jag menar.
Då ska man skämmas…

Skam ger en massa extra problem..
Som man inte hade nog med att vara ”fattig”
Så ska man också leva ett dubbelliv och låtsas som om det regnar..
Och hoppas på att ingen spräcker bubblan.
”Vi har det bra.. vi klarar oss” samtidigt som man kikar efter i plånboken
om man nu skulle ha lite pengar kvar att köpa mjölk för… och bröd
Shittan också.. toapappret var visst slut den med.
Vilken tur att det finns kaffefilter.. det får duga.. Haha
Det är ju två veckor kvar till nästa gång man får pengar.
Ja då får man hoppas på att man har massor med kaffefilter.. haha

Det är urjobbigt och faktiskt nästan en heltidssyssla
att försöka få allting att gå ihop varje månad..
Jobbigt att alltid kanske låna så man klarar sig..
Det kan bli en ond lånecirkel man har hamnat i… moment 22.
Men det blir bra mycket tyngre om skammen finns.
Men jag väljer att ”se ljuset” finnas, leva och älska
Jag väljer att göra det bästa av det jag har…
Utan att hamna i en offersituation.

För med en offermentalitet kommer man inte långt..
Man kommer knappt utanför dörren..
Man missar det underbara som finns i livet..
Man missar barnens skratt… deras glädje och kärlek.
Man missar soluppgången och fågelkvitter.
Man missar pirret i magen över någonting fint.
Man missar glädjen över att ge och unna andra.
Man missar sina underbara medmänniskor som man möter.
Man missar att leva och man existerar enbart.
Man missar så otroligt mycket när man fastnar i mörkret.

Evig mörker kan väl aldrig vara trevligt i längden?
För i mörker så ser man inte någonting
Bara sig själv och sin situation… som man ser som helt hopplös.
Man ser bara saker som andra har som man kan tråna efter.
”Varför har den och den så bra… men inte jag?”
Man blir blind för det man faktiskt har.
Den värdefulla energin går åt att älta och åter älta..
Det är svårt att få någonting konstruktivt gjort i mörker.
I ett mörker där ångesten lurar bakom varje hörn.
Man famlar och slår emot. Man snubblar, faller och slår sig.
Man blöder. Själen gråter.

Skam kan göra barnen till tacksamma måltavlor
för mobbare tex i skolan.
”Vad ni är fattiga” osv… Barn kan vara hemskt grymma mot varandra.
Men lär man sina barn vara stolta över vilka dom är..
trots  ”fattigdomen ” dom lever i
Då kommer inte ev mobbningsförsök sätta så stora och djupa sår
i barnen.

Vi är också öppna om barnens pappas alkoholism..
Vi gömmer inte undan faktum och förskönar ingenting.
”Han sitter på bänken” ”Han är Alkis” ”Han är ett fyllo” ”En människa”
Det är deras Älskade pappa som dom ser… ”min pappa”
Barnen blir inte mobbade alls eftersom öppenheten
har tagit udden av ev mobbningsförsök…
Klart att någon försöker någon gång men det har dom ingenting för.
Tvärtom kan några barn har fått känslan av att inte vara ensamma
om deras situation om någon av deras föräldrar dricker.
Om dom känner igen sig i mina barn.
Det är viktigt att få känna igen sig och veta att man inte är ensam.
Om det finns någon skam så är det definitivt inte barnets skam.
Men givetvis finns det stunder då dom skäms över sin far..
När dom hamnar utan förvarning i en jobbig situation…
Tex då pappa konfronterar dom på stan onykter
och kompisar finns i närheten och ser.
Men dom jobbar på det och det går framåt.. skönt ju!!
Jag brukar säga till dom lite förenklat att:

Pappa är sjuk… hjärnan säger åt han att dricka
Men hjärtat vill vara hos dom han älskar högt, sina barn..
Det är bara det att sjukdomen gör att hjärnans kraft är större
Men hjärtatskraft är den viktigaste… den ärligaste.

Det är ju barnen stora sorg och då min med..
Att inte pappa finns med i deras liv alls.. ingenting alls sen många år.
Det kan gå många månader innan dom får se ett skymt av honom
på stan eller någon annanstans.
Då ser dom en pappa som är långt ifrån den pappa som dom såg
då för länge, länge sedan.
En ledsen och trasig man men ändock deras älskade pappa.
Då är det sorgens gråt som dom gråter över pappa..
En stor förlust som är svår ibland att förstå för ett litet hjärta.
En blandning av känslor sköljer över dom…
Att nästan förstå vs känna sig övergiven.
Känslan av att vara övergiven, ratad av pappa är svårt att hantera.
Sorgen är ibland så svår att den skriks rakt ut..
”Varför? Älskar han inte oss alls längre? Är det vårt fel?”
Klart att dom saknar honom… saknar sin pappa, den friska pappan.
Man får hoppas att han får kraften att sluta..
För fyra små hjärtan längtar så efter honom.
Tills dess får jag fortsätta att vara både mamma och ”pappa”
Men det är lite svårt att pinka i kors med sina söner
på så sätt som bara pappa och söner kan =)

Någonstans måste man börja förändra attityderna
och varför inte hemmavid först.
Hos sig själv allra först… förändra tänket.
Både hur man har det ekonomiskt
och tex vid ena förälderns missbruk.
Ja hur man hanterar faktum.

Det är jobbigt att smyga… och föreställa sig.
Då är det lättare att inte göra det.
Samtidigt kan man försöka glädjas över det man faktiskt har just nu.

Jag har fem underbara barn. Helt fantastiska barn.
Vi har ett hem och mat för dagen på ett eller annat sätt =)
Vi är friska. Vi har vänner… men framförallt så har vi varandra!!
Men vi har bara inte det där extra som behövs.

Utan det där extra kan vi tex inte semestra tillsammans hela familjen
och vi har faktiskt aldrig gjort det.. vi alla tillsammans.
Vi går aldrig tex på cirkus… det är attans dyrt med fem biljetter.
Bada kommunalt är en dyr historia för fem personer.
Bio för oss alla går inte… av samma anledning – så dyrt.
Vi går oftast inte alla på någonting som kostar pengar.
Har fullt upp med att klara vardagen gånger alla dagar /mån

Det är så som det är för mina barn..
Dom är uppvuxna med en asfaltsommar hemma på gården.
Det är klart.. att ibland så ”skäms” barnen över att vi är så ”fattiga”
Att vi inte kan åka någonstans tillsammans.. hela familjen.
Att vi får stanna hemma igen hela sommaren,som alla andra somrar.
Att vi inte kan göra det och det…Bara vara hemma.
Att inte ens kunna gå och bada mera än ett par gånger i månaden.
Det är jobbigt när skolorna börjar och läraren ber barnen berätta.
Berätta om vad dom gjort på sommarlovet.
Då är det nog några små barnhuvuden som sänks och hjärtat bultar.
”Fråga inte mig, snälla.. fråga inte mig!!”

”Alla andra får ju åka bort på semester”
”Andra gör ju det” ”Andra får ju det och det…”
kan det låta.

Det är tungt ibland att försöka förklara för sina barn.
Att säga att det är många andra som har det som vi…
”Många andra” känns lite som ett hån just då i ett barnahjärta
Det är ju dom det gäller… inte andra.
Man försöker förklara att någon gång är det våran tur…
Vi måste vänta lite bara… håll ut älskade barn!!

Jag är ju inte mera än en människa
Det känns ibland som om det dåliga samvetet gnager hål i en.
Det känns som om man var på väg att bli uppäten inifrån.
Skoningslöst och hårt kör den in knivar i ens hjärta.
Man vill bara gråta och skrika högt av smärtan.
Det är tungt.. Attans tungt stundtals.
Ja det kan jag inte förneka…

Som jag sa är jag inte mera än en människa..
Barnens sorg är så tung emellanåt…
Att se den, krampar mitt hjärta… det gör ont,ont, ont…
Att hantera en stor förlust och vara ”Fattig” samtidigt
Att inte kunna åka härifrån och ladda batterierna
när det har varit jobbigt med pappa ett tag.
När känslorna har varit enorma och svåra…
På sommaren ser dom sin far oftare än annars..
då sitter Alkisarna ute… överallt.
Det kan vara oerhört jobbigt för dom stundtals.

Jag är en mamma som vill ge det bästa av upplevelser till sina barn.
Så som alla föräldrar förhoppningsvis vill ge sina barn.
Jag vill ge dom det där lilla extra…
Jag vill ge dom andrum från det svåra i vardagen.
Istället måste jag krympa deras rörelsefrihet på sommaren.
”Gå inte dit.. eller dit… det är där dom sitter på sommaren”
Så behöver dom inte påminnas och bli ledsna.
Jag vill så oerhört mycket att ge barnen det där andrummet.
Men just nu går det bara inte hur gärna jag än vill.
Det känns i hjärtat ska ni veta… det är tungt.
Då är det lätt att känna sig misslyckad för en stund.

Men jag försöker istället för att älta ”varför har vi det så här”
så försöker jag ge barnen dom verktygen som dom behöver
för att klara av olika jobbiga situationer och känslor.
Genom att prata.. lyssna och finnas till extra mycket.. oavsett vad.
Ja det ska man ju göra ändå…
Men vissa verktyg tar en hel barndom att få på ett ”normalt” sätt.
Mina barn måste få dom snabbare.. därför ”Extra mycket”

Men utan dom där ledsna perioderna så skulle inte resten gå bra.
Jag tror dom behövs konstigt nog. Dom är viktiga.
Dom behövs för den egna orkens skull…
Att få nya krafter och kunna använda den rätt sen.
Det gäller bara att inte fastna.
Gör man det.. ja det är då det börjar bli farligt.
Men man måste få gråta och tycka att allt är fan så pestigt.
Det måste man.. En mänsklig rättighet ju =)

Men som jag sa i artikeln så är jag rik… ofattbart rik.
Rik på det vackraste livet kan ge… barnen och livet i sig.

Det är inte värt att rasa ihop.
Hör ni det alla ni som är i min sits?  Det är inte värt det!!
Då ödslar ni bort värdefull energi till att sukta över det man inte har.
Energi som ni kan ha till att njuta av det ni faktiskt har
Ett värdefullt liv och värdefulla barn.

Jag försöker förmedla allt detta till mina barn.
Hoppas dom anammar det sen. Allting blir ju lättare då.
Det är ju vi som har ansvaret över våra barns mående..
Våran ångest och oro smittar över till våra barn.

Hur jag mår och hur jag agerar sätter spår i deras liv för alltid

Fråga er själva. Vad är det värsta som kan hända?
Vad är det absolut värsta när inte pengarna räcker?
Det finns alltid en lösning – Alltid.
Det gäller att hitta den och det gör vi inte om vi bryter ihop.
Ge inte upp… hamna inte i panik… Glöm inte att A n d a s ! !
Då ser vi inte lösningarna. Vi hindrar oss själva. Vi gör oss blinda.
Vi är värda mycket bättre än så. Eller hur?

Jag vet hur det är att leva på gränsen
Att aldrig känna att jag klarar denna månad utan problem.
Är där sen många år tillbaka och jag vägrar att falla.
Och jag har överlevt och har fem underbart fina barn
Som har överlevt dom med…
Vi kommer att överleva i fortsättningen med.
Sen hoppas jag ju att dom ändå är lyckliga…
Trots det jobbiga i deras liv.

Nu är jag ju inte någon superduperöverpositiv.. tjohej tjej…Haha
Jag är lagom positiv och realist ända ut i fingerspetsarna.
Jag har bara hittat ett sätt att leva – inte enbart överleva
Ett sätt där jag och det mina mår bra trots allt

Vi står på kö.. i en väntelista… livets väntelista.
Någon gång är det våran tur….
Det tror jag stenhårt på… måste tro.
Tills dess så får man göra det så bra som möjligt
för sina barn och sig själv trots ”fattigdom”

Egentligen är jag ju inte fattig… tvärtom ju!!
Jag har bara inte så mycket pengar över =)

Var rädda om er!!

Glöm inte hjärtana ♥ i orden
till er själva… om er själva ♥
Till varandra och om varandra! ♥

Då blir livet lite härligare, lite lättare.. att leva.

KramKram!!

PS! Är det någonting som är oklart..
eller ni förstår inte hur det hänger ihop eller så =)
Så fråga gärna i en kommentar…

Tillägg:

Det spekuleras en jäkla massa i diskussionsforumet
eller inlägget där man kunde komma till tals om det
på Expressens sajt… om vad jag gör och inte gör..
Hur mycket jag har i inkomst..
Att jag väljer att vara hemma…
att jag skulle vara sjukskriven och vägra jobba m m
Det plussas på en massa inkomster som jag inte har osv…

Det kommer frågeställningar om varför jag har skaffat barn
när jag har det så knapert osv… när jag har ryggont osv..

Nu är det så här…

Alla barnen skaffade jag innan jag blev ”fattig”
Livet kan förändras och det förstår inte alla …tyvärr!!
Jobbat har jag gjort i alla år men är arbetslös nu som många andra.
Jag letar jobb men Köping är en stad som är drabbad av stora varsel.
Jag är utbildad inom vården och dagtid är svårt att få.
Att jobba kvällar och helger är svårt då jag har ingen barnpassning.

Jag har enbart varit sjukskriven i den akuta fasen av skadan.
Sedan dess har jag inte varit sjukskriven utan jobbat på som fan.
Jag har lärt mig att leva med mitt ryggonda.
Man får anpassa sitt arbete.. jag kan tex inte jobba i någon gruva =)
Jag har inte socialbidrag…

Ang om att vi skulle vilja åka på utlandssemester.
Ja som till Thailand eller så.,,
Det har varit snack om det i olika bloggar och så =)

Marcus… min underbara fina 6 åring sa så en gång.
Han kompis Wille hade varit till Thailand så det var därifrån han fick det. Han vet inte ens vad Thailand är… Haha
Det som inte framkommer är ju att han om han inte får då åka till Thailand  så vill han åka till Arboga och leta efter Djungeln…Haha

Jag skulle aldrig ta med min mina barn upp i luften.. HUA!!
När jag säger” komma bort, semestra”
så duger Arboga gott och väl bara vi kommer hemifrån.
Eller en campingstuga på Malmön som ligger 7 km härifrån.
Förstår ni? Ingen av oss suktar efter utlandsresor eller så.
Mina barn kan gott göra dom där utlandsresorna
när dom själva blir stora =)

______________________________________

HÄR är samma inlägg med kommentarer!

* Puffelituffeli hon skuttar med ett skratt ur sin säng….

NOT!

Ja hualigen vad svårt det var att stiga upp när uret ringde 05:30
Tänkte nästan försova oss alla…. Haha
Jag var redan attans trött igår kväll… Livet segade sig fram efter kvällsmaten.
Trodde aldrig att det skulle bli dags att sussa…
La mig i ungarnas rum bredvid Marcus bara för att dom skulle somna lättare..
Råkade somna… vaknade strax efter 22
och då höll Hanna på att kika på film… Skitungen!
Innan jag somnade så låg hon och TV:n var avslagen.
Så hon passade på när jag hade somnat…
Drog ur kontakten och sa ”Sov!!” och fick till svar” Ok Mamma!!”
och så sov hon på fem röda.
Raglade till min alldeles egna säng och somnade som en klubbad Puff
för att sen inte vilja vakna då klockan ringde… Men vad ju tvungen.
Jag är fortfarande vaken som ni märker… Och Klockan hon är 10:35

Som tur var så steg barnen upp väldigt lätt….
Det var inget krångel alls…
Annars så brukar det ju vara att skiter det sig så skiter det sig rejält.
Det brukar börja med en som inte har lust.. och så är snöbollen igång.
Men inte i morse… Guldungar hela bunten och en mycket trött morsa!

Marcus är hemma… Han behövde en MammaochMarcus dag idag…
Så vi tog en sådan dag…. Bara Mamma och Marcus hela dagen =)
Bara gosa och Mysa… Han och Jag…Mamma och Marcus… Mor och son.
Det har ju varit huset fullt av barn hela helgen..

Shalini och Sani kom för att hämta ungarna vid 12:30 tiden igår,
Höll just på att laga lunch så dom fick snällt stanna…
Sani var ju lite sliten av helgen så han gick hem efter ett tag…Haha
Men Shalini stannade och käkade och sen gick vi ut för att ha lite Gårdsliv.

När dom kom så hade dom med sig massor med godis från båten till ungarna.
Jag fick också mitt favvogodis – Pantteri =)
3 stora påsar fick jag nå nu får jag springa på toa…
Har lakritsmage…Hahaha
Sen fick jag Hugo Boss parfym!!  En helt underbar Doft ”Essense de Femme”
Ja Shalini vet ju vad jag passar i … Tack Snälla rara ni!! För allt!!
Godiset var väl OK… Men inte behövde dom köpa en dyr parfym till mig.
Sen fick jag annat också… Dyrt! Tokiga dom är! T A C K! Love You!!

En underbar Vinterdag är det också…Men solen har inte hittat fram än.
Men det kommer väl…. Ja man hoppas ju på det men det här duger =)
Det kommer att bli lite Gårdsliv med fika (Läs:Kaffe)
efter att jag har hämtat Hanna och Johannes.
Säkert kommer Shalini och Trollungarna att joina mig..
Resten av kompisarna är lite av innemöss…
Men dom dyker väl upp när det blir vår =)

Måste nog pallra mig till Affären nu
Har ingen mjölk och sådant behövs i det Hottska hemmet i massor.
Man skulle kanske skaffa sig en egen Kossa…
Det skulle säkert bli billigare mjölk i det långa loppet =)
Den får nog plats här hemma någonstans =)

Ni alla får ha en underbar Vinterdag!

Sköt om er så hörs vi snart!!

KramKram!

* Sakta men säkert så lär hon sig för livet.

Lilla fröken Hanna ”Rosenknopp” Hotti bestämde kvällsmaten idag.
Vi var till affären på eftermiddagen…

När vi kom in så började Hanna plocka i Purjolök och Morötter i vagnen..
”Vad gör du Hanna?” frågade jag.
”Hanna hunglig ska ha Korvsoppa” Haha
Sen så hämtade hon (vi) resten av ingredienserna…
Ja så det bidde ju Korvsoppa till kvällsmat =)

Hon är ju så attans duktig min Hanna..
Hon har lärt sig så mycket genom att iaktta och lyssna.
Jag pratar ju ideligen med henne… förklarar och berättar.
Ibland liksom i förbifarten bara… nämner saker…
Hon lyssnar.. snappar upp och omvandlar det sen till något ”nyttigt”
Hon får vara med i alltet.. så hon ser.
Ja ta det här med korvsoppan då..
Hon har sett vad som finns i soppan hon är ju oftast med och lagar den.
Hon skalar ett par potatisar… och skär korv.. osv..
Sen sitter det där stenhårt i henne… för framtiden. =)
Hejja Hanna!!

Fast idag så tog hon en glass och öppnade den.
Hon traskade genom kassan… Den lilla tjuvaktiga skatan..haha
Jag såg ju detta och gav tösen en utskällning.
Hon sänkte huvudet och var så, så skamsen…
Hon förstår någorlunda att man tar inga varor genom kassan utan att betala.
8 av 10 gånger så funkar det ypperligt.. hon förstår och står i kö
Hon kan be om pengar för att köpa..
Nu fick hon ställa sig i kön igen… med en tjuga.
Glassen hade hon ju öppnat…
Hon la den på bandet med en Avskiljarpinne efter…
”Nu gör du inte om det Hanna” förmanade jag henne.
”Nej mamma. flåt mamma, Flåååt” svarar hon.
Sen betalade hon glassen…
tog av resten av papperet och började smaska.

Ja sakta med säkert så lär hon sig… Precis som vem som helst =)

Lyckan var gjord för Marcus..
Han hade ju fått ett nej tidigare.. Han ville ju ha en glass.
Men nu var det väl inte mera än rätt att han också fick en.

Efter kvällsis vart det glass i skålar som efterätt.
Chips, morotsstavar och vitlöksdipp… framför burken.
Klockan är snart 23 och en har svimmat av – Marcus.
Tänkte ta och killa Hanna på ryggen en stund
så hon somnar snart hon med =)
Dom stora är uppe en stund till… och jag med.
Om jag nu inte somnar bredvid Hanna… brukar ju göra det.
Vaknar sen av kramp lite här och var i ryggen… Bläh!!

Nähäni… nu kallar Mammaplikten.. Ryggkillningen.. =)

Ha en underbar fortsättning på eran kväll och natt!!

Sov gott när ni lägger er sen..
Dröm söta, Vackra.. underbara drömmar…
Var inte ute och rid på några maror nu i natt…
Sådana turer är inte kul!! Hua!!

KramKram!!

* Ännu en gång påminns man…

Pappa åkte in på HIA (hjärtintensiven) igår kväll.
Han kommer att vara kvar i några dagar..
Ingen fara med honom men dom ska röntga hans kranskärl.
Jag blev livrädd… är livrädd.
Det är ju den enda pappa jag har och som jag älskar högt.
Jag är inte beredd att förlora honom..
Jag kommer nog aldrig att vara det.
Men som sagt var.. ingen fara med honom
och man kan nästan pusta ut. Nästan.
Men faktum är ju att han måste ligga kvar
som gör att oron inte släpper helt.

Det är ju som jag alltid har sagt.
Säger det varje dag om inte annat så till mig själv.
Var rädda om det ni har just nu… JUST NU!!
Skit i det som ni inte har… det är inte viktigt.
Det viktigaste är ju… måste vara.
Våra nära och kära omkring oss.
Att vi inte har någonting osagt till varandra
ifall någonting drastiskt händer…
Någon dör… någon kommer att dö
Det är livets gång…

Jag skiter i om min ekonomi gör att jag får kämpa vet eviga dag..
Jag skiter i att vi inte kan göra det och det.
Eller köpa det och det…
Det är inte viktigt… det är så jävla oväsentligt i det stora hela.

Det som betyder någonting som gör att jag orkar kämpa
Orka att vänta på min tur… vi står ju i kö..remember =)
är ju att jag har det mina ormkring mig.. min familj, mina vänner.
Deras närvaro i mitt liv är så oerhört viktigt
det slår allt… precis allt…

Den dagen vi ser det materiella viktigare än oss själva
viktigare än våra nära och kära…
Då när vi jobbar röven av oss och är aldrig hemma med våra barn
för att ”Vi ska få det bra materiellt”
Eller om vi gråter över det andra har men inte vi…
Då har det gått någonting viktigt förlorat i våra själar.
Vi har förlorat lite av det viktigaste …
Omtanken och kärleken till varandra…
Det blir liksom andra prioritering i våra liv.
Så vill vi väl inte ha det… eller hur?

Var rädda om er själva och varandra.
Placera många hjärtan i vardagen…
Hjärtan riktat till just er själv och era nära och kära..

LOVE YOU ALL!!

KramKram!

* Somewhere over the rainbow…

Barnen flockas tjutande kring den vattenfyllda plåthinken.
Innergården är som en stekugn i dag. Luften står helt still. De ljusbruna hyreshusen bildar en mur runt detta slutna universum. Persiennerna är neddragna i varenda fönster, asfalten bränner mot fotsulorna.

Välkomna hit ni som kom hit via Expressens artikel
Attans trevligt med nya Läsare. Hoppas ni stannar =)
Välkomna också alla ni andra ”gamlingar” =)

Citatet ovan är skriven av den trevliga och duktiga reportern
Natalia Kazmierska.
Orden är så poetiskt fina.. om vårat liv på gården
Gårdslivet om sommaren!

Det är där vi är… året runt… i ur och i skur.
Om våren när gården börjar frodas.. det blir grönt och vackert.
Om Sommaren… när det är brännande hett och luften står stilla.
Om Hösten… när vinden piskar ner löven från buskarna
Träden blir så där vackert färgglada.
Att leka kurragömma blir då genast lite svårare.
Om vintern, om vi har tur, så gör vi den snyggaste snögubben.
Vi tänder grillen och grillar korv…
En rykande het kopp Oboy smakar ljuvligt när det är kallt.
Det är då vi har Gårdslivet på våran fina gård..
Vi grillar, fikar och umgås på gården året runt.
Det är rätt så Ok för det mesta. Japp.. för det mesta ju =)

Att jag inte går utomgårds till andra lekparker och så här i stan
beror på att min rygg inte alltid pallar med att springa efter Hanna.
(Har skadat ryggen och krossat kotorna längst ner i ryggraden)
Då vi är på nya ställen så ska hon utforska vartenda skrymsle.
Och dom små benen pinnar i väg attans snabbt ibland.
Hanna har Downs Syndrom.
När vi går och tex badar på Krillan om sommaren
Då är hon lätt att hålla efter. Hon är i bassängen hela tiden.
Men åker vi till Malmön och gratisutebadet där.. dvs Mälaren.
Så kan jag inte lämna henne en sekund någonstans.
Jag måste följa henne i vattnet för där finns ju inga bassängkanter
och på land så hon kan pinna iväg rätt så långt på kort tid.
Allting är ju så nytt där. Då är det ”klistervak” på henne.
Sen har jag ju flera barn att hålla efter..
Måste nästan ha fem par ögon och ett dussin armar =)
Därför är vi oftast på gården. Gården kan hon och är trygg där.
Hon vet vad hon har där och springer oftast inte bort.
Ibland när hon har tråkigt så kan hon dra iväg.
Men det gäller här med att inte släppa henne för en sekund.
Alltid ska man ha ett vakande öga på henne och veta vart hon är.
Men jag behöver inte vara klistrad på henne.
Men visst gör vi utflykter ibland.

Jag funderade en liten, liten stund när jag blev tillfrågad
om jag skulle ställa upp på den här artikeln.
Givetvis är barnen tillfrågade.. flera gånger faktiskt.
Hur det blev vet ni ju nu =)
Många kanske skulle ha avstått på grund av eventuella skamkänslor
Skam över det faktum att vara en ”fattiglapp” när vi skriver 2009
Hos mig finns det inga sådana skamkänslor.
Jag vägrar skämmas.
Det är så här vi har det bara… just så här.
Inte så där… utan just så här =)

Varför skämmas över sitt liv?
Varför skämmas över sig själv?

Var stolta i stället över eran kamp för att överleva.
Att man försöker leva med väldigt små om inga marginaler alls..
Att det går… att man lyckas är ju en stor vinst i sig  =)
Man försöker ju göra det bästa av situationen… eller hur??
Var stolta över just d e t men skäms inte för bövelen!!
Då gör ni er själva och barnen en otjänst..
Och lär dom att det är skamligt att vara ”Fattig”
Vilket det absolut inte är.
Givetvis förutsätter det att man lever ett ”föredömligt” liv.
Ja att man tex inte super upp, spelar upp, shoppar upp sina pengar
Ja ni förstår vad jag menar.
Då ska man skämmas…

Skam ger en massa extra problem..
Som man inte hade nog med att vara ”fattig”
Så ska man också leva ett dubbelliv och låtsas som om det regnar..
Och hoppas på att ingen spräcker bubblan.
”Vi har det bra.. vi klarar oss” samtidigt som man kikar efter i plånboken
om man nu skulle ha lite pengar kvar att köpa mjölk för… och bröd
Shittan också.. toapappret var visst slut den med.
Vilken tur att det finns kaffefilter.. det får duga.. Haha
Det är ju två veckor kvar till nästa gång man får pengar.
Ja då får man hoppas på att man har massor med kaffefilter.. haha

Det är urjobbigt och faktiskt nästan en heltidssyssla
att försöka få allting att gå ihop varje månad..
Jobbigt att alltid kanske låna så man klarar sig..
Det kan bli en ond lånecirkel man har hamnat i… moment 22.
Men det blir bra mycket tyngre om skammen finns.
Men jag väljer att ”se ljuset” finnas, leva och älska
Jag väljer att göra det bästa av det jag har…
Utan att hamna i en offersituation.

För med en offermentalitet kommer man inte långt..
Man kommer knappt utanför dörren..
Man missar det underbara som finns i livet..
Man missar barnens skratt… deras glädje och kärlek.
Man missar soluppgången och fågelkvitter.
Man missar pirret i magen över någonting fint.
Man missar glädjen över att ge och unna andra.
Man missar sina underbara medmänniskor som man möter.
Man missar att leva och man existerar enbart.
Man missar så otroligt mycket när man fastnar i mörkret.

Evig mörker kan väl aldrig vara trevligt i längden?
För i mörker så ser man inte någonting
Bara sig själv och sin situation… som man ser som helt hopplös.
Man ser bara saker som andra har som man kan tråna efter.
”Varför har den och den så bra… men inte jag?”
Man blir blind för det man faktiskt har.
Den värdefulla energin går åt att älta och åter älta..
Det är svårt att få någonting konstruktivt gjort i mörker.
I ett mörker där ångesten lurar bakom varje hörn.
Man famlar och slår emot. Man snubblar, faller och slår sig.
Man blöder. Själen gråter.

Skam kan göra barnen till tacksamma måltavlor
för mobbare tex i skolan.
”Vad ni är fattiga” osv… Barn kan vara hemskt grymma mot varandra.
Men lär man sina barn vara stolta över vilka dom är..
trots  ”fattigdomen ” dom lever i
Då kommer inte ev mobbningsförsök sätta så stora och djupa sår
i barnen.

Vi är också öppna om barnens pappas alkoholism..
Vi gömmer inte undan faktum och förskönar ingenting.
”Han sitter på bänken” ”Han är Alkis” ”Han är ett fyllo” ”En människa”
Det är deras Älskade pappa som dom ser… ”min pappa”
Barnen blir inte mobbade alls eftersom öppenheten
har tagit udden av ev mobbningsförsök…
Klart att någon försöker någon gång men det har dom ingenting för.
Tvärtom kan några barn har fått känslan av att inte vara ensamma
om deras situation om någon av deras föräldrar dricker.
Om dom känner igen sig i mina barn.
Det är viktigt att få känna igen sig och veta att man inte är ensam.
Om det finns någon skam så är det definitivt inte barnets skam.
Men givetvis finns det stunder då dom skäms över sin far..
När dom hamnar utan förvarning i en jobbig situation…
Tex då pappa konfronterar dom på stan onykter
och kompisar finns i närheten och ser.
Men dom jobbar på det och det går framåt.. skönt ju!!
Jag brukar säga till dom lite förenklat att:

Pappa är sjuk… hjärnan säger åt han att dricka
Men hjärtat vill vara hos dom han älskar högt, sina barn..
Det är bara det att sjukdomen gör att hjärnans kraft är större
Men hjärtatskraft är den viktigaste… den ärligaste.

Det är ju barnen stora sorg och då min med..
Att inte pappa finns med i deras liv alls.. ingenting alls sen många år.
Det kan gå många månader innan dom får se ett skymt av honom
på stan eller någon annanstans.
Då ser dom en pappa som är långt ifrån den pappa som dom såg
då för länge, länge sedan.
En ledsen och trasig man men ändock deras älskade pappa.
Då är det sorgens gråt som dom gråter över pappa..
En stor förlust som är svår ibland att förstå för ett litet hjärta.
En blandning av känslor sköljer över dom…
Att nästan förstå vs känna sig övergiven.
Känslan av att vara övergiven, ratad av pappa är svårt att hantera.
Sorgen är ibland så svår att den skriks rakt ut..
”Varför? Älskar han inte oss alls längre? Är det vårt fel?”
Klart att dom saknar honom… saknar sin pappa, den friska pappan.
Man får hoppas att han får kraften att sluta..
För fyra små hjärtan längtar så efter honom.
Tills dess får jag fortsätta att vara både mamma och ”pappa”
Men det är lite svårt att pinka i kors med sina söner
på så sätt som bara pappa och söner kan =)

Någonstans måste man börja förändra attityderna
och varför inte hemmavid först.
Hos sig själv allra först… förändra tänket.
Både hur man har det ekonomiskt
och tex vid ena förälderns missbruk.
Ja hur man hanterar faktum.

Det är jobbigt att smyga… och föreställa sig.
Då är det lättare att inte göra det.
Samtidigt kan man försöka glädjas över det man faktiskt har just nu.

Jag har fem underbara barn. Helt fantastiska barn.
Vi har ett hem och mat för dagen på ett eller annat sätt =)
Vi är friska. Vi har vänner… men framförallt så har vi varandra!!
Men vi har bara inte det där extra som behövs.

Utan det där extra kan vi tex inte semestra tillsammans hela familjen
och vi har faktiskt aldrig gjort det.. vi alla tillsammans.
Vi går aldrig tex på cirkus… det är attans dyrt med fem biljetter.
Bada kommunalt är en dyr historia för fem personer.
Bio för oss alla går inte… av samma anledning – så dyrt.
Vi går oftast inte alla på någonting som kostar pengar.
Har fullt upp med att klara vardagen gånger alla dagar /mån

Det är så som det är för mina barn..
Dom är uppvuxna med en asfaltsommar hemma på gården.
Det är klart.. att ibland så ”skäms” barnen över att vi är så ”fattiga”
Att vi inte kan åka någonstans tillsammans.. hela familjen.
Att vi får stanna hemma igen hela sommaren,som alla andra somrar.
Att vi inte kan göra det och det…Bara vara hemma.
Att inte ens kunna gå och bada mera än ett par gånger i månaden.
Det är jobbigt när skolorna börjar och läraren ber barnen berätta.
Berätta om vad dom gjort på sommarlovet.
Då är det nog några små barnhuvuden som sänks och hjärtat bultar.
”Fråga inte mig, snälla.. fråga inte mig!!”

”Alla andra får ju åka bort på semester”
”Andra gör ju det” ”Andra får ju det och det…”
kan det låta.

Det är tungt ibland att försöka förklara för sina barn.
Att säga att det är många andra som har det som vi…
”Många andra” känns lite som ett hån just då i ett barnahjärta
Det är ju dom det gäller… inte andra.
Man försöker förklara att någon gång är det våran tur…
Vi måste vänta lite bara… håll ut älskade barn!!

Jag är ju inte mera än en människa
Det känns ibland som om det dåliga samvetet gnager hål i en.
Det känns som om man var på väg att bli uppäten inifrån.
Skoningslöst och hårt kör den in knivar i ens hjärta.
Man vill bara gråta och skrika högt av smärtan.
Det är tungt.. Attans tungt stundtals.
Ja det kan jag inte förneka…

Som jag sa är jag inte mera än en människa..
Barnens sorg är så tung emellanåt…
Att se den, krampar mitt hjärta… det gör ont,ont, ont…
Att hantera en stor förlust och vara ”Fattig” samtidigt
Att inte kunna åka härifrån och ladda batterierna
när det har varit jobbigt med pappa ett tag.
När känslorna har varit enorma och svåra…
På sommaren ser dom sin far oftare än annars..
då sitter Alkisarna ute… överallt.
Det kan vara oerhört jobbigt för dom stundtals.

Jag är en mamma som vill ge det bästa av upplevelser till sina barn.
Så som alla föräldrar förhoppningsvis vill ge sina barn.
Jag vill ge dom det där lilla extra…
Jag vill ge dom andrum från det svåra i vardagen.
Istället måste jag krympa deras rörelsefrihet på sommaren.
”Gå inte dit.. eller dit… det är där dom sitter på sommaren”
Så behöver dom inte påminnas och bli ledsna.
Jag vill så oerhört mycket att ge barnen det där andrummet.
Men just nu går det bara inte hur gärna jag än vill.
Det känns i hjärtat ska ni veta… det är tungt.
Då är det lätt att känna sig misslyckad för en stund.

Men jag försöker istället för att älta ”varför har vi det så här”
så försöker jag ge barnen dom verktygen som dom behöver
för att klara av olika jobbiga situationer och känslor.
Genom att prata.. lyssna och finnas till extra mycket.. oavsett vad.
Ja det ska man ju göra ändå…
Men vissa verktyg tar en hel barndom att få på ett ”normalt” sätt.
Mina barn måste få dom snabbare.. därför ”Extra mycket”

Men utan dom där ledsna perioderna så skulle inte resten gå bra.
Jag tror dom behövs konstigt nog. Dom är viktiga.
Dom behövs för den egna orkens skull…
Att få nya krafter och kunna använda den rätt sen.
Det gäller bara att inte fastna.
Gör man det.. ja det är då det börjar bli farligt.
Men man måste få gråta och tycka att allt är fan så pestigt.
Det måste man.. En mänsklig rättighet ju =)

Men som jag sa i artikeln så är jag rik… ofattbart rik.
Rik på det vackraste livet kan ge… barnen och livet i sig.

Det är inte värt att rasa ihop.
Hör ni det alla ni som är i min sits?  Det är inte värt det!!
Då ödslar ni bort värdefull energi till att sukta över det man inte har.
Energi som ni kan ha till att njuta av det ni faktiskt har
Ett värdefullt liv och värdefulla barn.

Jag försöker förmedla allt detta till mina barn.
Hoppas dom anammar det sen. Allting blir ju lättare då.
Det är ju vi som har ansvaret över våra barns mående..
Våran ångest och oro smittar över till våra barn.

Hur jag mår och hur jag agerar sätter spår i deras liv för alltid

Fråga er själva. Vad är det värsta som kan hända?
Vad är det absolut värsta när inte pengarna räcker?
Det finns alltid en lösning – Alltid.
Det gäller att hitta den och det gör vi inte om vi bryter ihop.
Ge inte upp… hamna inte i panik… Glöm inte att A n d a s ! !
Då ser vi inte lösningarna. Vi hindrar oss själva. Vi gör oss blinda.
Vi är värda mycket bättre än så. Eller hur?

Jag vet hur det är att leva på gränsen
Att aldrig känna att jag klarar denna månad utan problem.
Är där sen många år tillbaka och jag vägrar att falla.
Och jag har överlevt och har fem underbart fina barn
Som har överlevt dom med…
Vi kommer att överleva i fortsättningen med.
Sen hoppas jag ju att dom ändå är lyckliga…
Trots det jobbiga i deras liv.

Nu är jag ju inte någon superduperöverpositiv.. tjohej tjej…Haha
Jag är lagom positiv och realist ända ut i fingerspetsarna.
Jag har bara hittat ett sätt att leva – inte enbart överleva
Ett sätt där jag och det mina mår bra trots allt

Vi står på kö.. i en väntelista… livets väntelista.
Någon gång är det våran tur….
Det tror jag stenhårt på… måste tro.
Tills dess så får man göra det så bra som möjligt
för sina barn och sig själv trots ”fattigdom”

Egentligen är jag ju inte fattig… tvärtom ju!!
Jag har bara inte så mycket pengar över =)

Var rädda om er!!

Glöm inte hjärtana i orden
till er själva… om er själva
Till varandra och om varandra!

Då blir livet lite härligare, lite lättare.. att leva.

KramKram!!

PS! Är det någonting som är oklart..
eller ni förstår inte hur det hänger ihop eller så =)
Så fråga gärna i en kommentar…

Tillägg:

Det spekuleras en jäkla massa i diskussiosforumet
eller inlägget där man kunde komma till tals om det
på Expressens sajt… om vad jag gör och inte gör..
Hur mycket jag har i inkomst..
Att jag väljer att vara hemma…
att jag skulle vara sjukskriven och vägra jobba m m
Det plussas på en massa inkomster som jag inte har osv…

Det kommer frågeställningar om varför jag har skaffat barn
när jag har det så knapert osv… när jag har ryggont osv..

Nu är det så här…

Alla barnen skaffade jag innan jag blev ”fattig”
Livet kan förändras och det förstår inte alla …tyvärr!!
Jobbat har jag gjort i alla år men är arbetslös nu som många andra.
Jag letar jobb men Köping är en stad som är drabbad av stora varsel.
Jag är utbildad inom vården och dagtid är svårt att få.
Att jobba kvällar och helger är svårt då jag har ingen barnpassning.

Jag har enbart varit sjukskriven i den akuta fasen av skadan.
Sedan dess har jag inte varit sjukskriven utan jobbat på som fan.
Jag har lärt mig att leva med mitt ryggonda.
Man får anpassa sitt arbete.. jag kan tex inte jobba i någon gruva =)
Jag har inte socialbidrag…

Ang om att vi skulle vilja åka på utlandssemester.
Ja som till Thailand eller så.,,
Det har varit snack om det i olika bloggar och så =)

Marcus… min underbara fina 6 åring sa så en gång.
Han kompis Wille hade varit till Thailand så det var därifrån han fick det. Han vet inte ens vad Thailand är… Haha
Det som inte framkommer är ju att han om han inte får då åka till Thailand  så vill han åka till Arboga och leta efter Djungeln…Haha

Jag skulle aldrig ta med min mina barn upp i luften.. HUA!!
När jag säger” komma bort, semestra”
så duger Arboga gott och väl bara vi kommer hemifrån.
Eller en campingstuga på Malmön som ligger 7 km härifrån.
Förstår ni? Ingen av oss suktar efter utlandsresor eller så.
Mina barn kan gott göra dom där utlandsresorna
när dom själva blir stora =)


* Heta hotta Hotti….

Ja inte… Haha

Men det är varmt nu som perkele och kvalmigt… Bluäh!!
Och svetten den rinner nerför ryggen
Uppför om jag står på huvudet men det orkar jag inte.. Puh!

Idag så kom då en reporter och en fotograf
och dom stannade i en tre timmar…
Attans trevliga personer dom två.
Mera om det senare =)

I morgon så blir det Krillan garanterat.. kosta vad det kosta vill.
Det kommer att bli varmt, varmt, varmt i morgon.. Puh!
Nejdå… jag klagar inte… konstaterar bara… haha

Oups… höll visst på att klippa av ett par pungkulor ikväll.
Men som tur var så hejdade jag mig i sista stund… Haha
Höll på att klippa rumptovor på Johannes kanin Bamse
när dom höll på att komma i vägen.
Måste nog skaffa en ordentlig borste till kaninen.

Hanna gumman skulle ju till Korttis i helgen.
Men eftersom hon var borta i några dagar i stugan
så ville jag inte skicka henne dit..
Hon ville inte själv heller
”Stanna hemma” sa hon med gråten i halsen
när jag frågade om hon ville till Korttis.
Klart hon får stanna hemma… vill det med ju!!

Snart blir det soffan med fläkten på högsta snurr.
Köpte en film för 19 pix på Hemköp.
Det är ”två filmer i en” så hoppas någon av dom är bra.
Apropå Hemköp..
Attans också…tror nog jag glömde att ta två Tianlotter sist jag var där.
Jag hade alltså betalt dom
men dom glömde ge och jag glömde be om dom.
Ja det är ju inte första gången…

Det var säkert Krister Svartströms fel ju… reportern på Magazin24
Han stod och distraherade mig i kassan… haha
Han stod bakom mig i kön..
Kriiister… jag ska ha tio Tianloter nu för det… av dig… haha
Men jag förlåter dig kära Krister Svartström
om du dansar Samba bland Melonerna på Hemköp =)
Är jag inte där så kan Birgitta föreviga det med kameran.
Höll på att glömma..
Det ska vara Samba med bastkjol och CocosnötsBH  =)
Oh Yeah!! Made my day..pliis!! Haha

Nä nu blir det soffan då… fläkten och filmen.

Må gott alla i värmen!!

Sköt om er själva och varandra!

Be Nice där ute nu!!

KramKram!