Etikettarkiv: Ledsen

Vila i Frid Britt Marie

T1g40YXjRKXXc4X3I8_100535
Kära fina Britt Marie.. det gör mig så ont att du inte finns här hos oss längre!

Dom varmaste tankarna till familjen!

* Bye bye my beloved bro. Have a good time, see you soon! She’s sad but ok!

Diverse 9 juli 2013 012x
”And if by chance, that special place
That you’ve been dreaming of
Leads you to a lonely place
Find your strength in love”

* Dagen idag…


Försökte ta ett kort på Hanna och mig när vi skulle gå ut idag.. Det gick ju som det gick.. Har solbrillerna på för solen sken.. Ja inte inne men ute.  Men den försvann ganska snabbt.

Vi gick och fikade.. Hanna valde en glass.. 5 pix kostade alla GB glassarna..

Och en Cola… Jag tog en slät kopp kaffe.


Vi satt en stund och fikade innan vi gick för att möta Marcus vid skolan.. Vi gungade gungbräda ett tag och strosade omkring på skolgården.. Klockan vart ju 14 och skolan slutade.. men ingen Marcus kom.. ( Förresten..visst passar Hanna kanonbra i Lila?)


Kvart över två kom han ut.. Han var den sista ut av eleverna. Han hade stannat kvar för att göra klart någonting som var hemligt ju.. Han visste ju inte att Jag och Hanna skulle vara ute för att möta honom. Han blev ju så glad gossen min.

Ja fyy.. Här behövs en mycket stram hästsvans märker jag.. lite för mycket hud i fejjan ju.. ögonen svullna av ledsenhet.. Well.. Thats me.. och det bjuder jag på.

Kallt har det varit idag.. Säkert är det fortfarande kallt. Frös som sjutton ute idag.. Trots tjocktröja och en tröja under den.. Visserligen hade jag bara en vindjacka över lagren av tröjor. Den höll tydligen inte för kylan idag.

Klockan är 17:54 och kvällsmaten är redan avklarad. Dom var hungriga tidigt idag.. Ska hänga upp lite tvätt nu.. och sen blir det TV:n en stund.

Önskar er alla en finfin fortsättning på kvällen!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!

* Ledset och sorgset idag…

Grått och regnigt idag.. Ganska skönt faktiskt. Passar min sinnesstämning ypperligt. Det är bara en sådan dag idag när det känns så otroligt ledset i hjärtat av saknad efter pappa. Skulle ha åkt till Västerås förra veckan för att fixa med räkningarna på banken för Fonus och bouppteckningsmannen men det blev ingenting med det. Jag får göra det nu i veckan i stället fast egentligen är det inte så bråttom.. Det är nästan en månad kvar till förfallodagen. Men det vore skönt att få det överstökat och ha det bakom sig.

Ang kistdekorationen så korrigerade dom den räkningen med nästan 2300:- Det var blomsteraffären som hade gjort fel. Inte Fonus. Det var ett uppenbart fel och det är skönt att inte behöva tjafsa om det. Det var pappas pengar och rätt ska vara rätt. Han skulle aldrig ha accepterat det heller om man lät det vara. Skönt är det också att slippa tvingas att kontakta folk mera när det gäller ”pappasaker” för nu börjar det bli klart med det mesta. Nog om detta nu.. and forever.

Apropå vädret, så ska det visst bli varmare nu i slutet av veckan. Nära på sommarvärme ska det visst bli på en del håll. Då kanske man kan ha lite Gårdsliv också för en gångs skull. Just nu blir det inte så mycket av den varan.. Vädret har varit lite blött ju och ungarna var ovilliga att knalla ut i rusket och för att inte tala om deras mors ovilja ju =)

Idag blir det en tur till skoaffären. Johannes skor börjar sjunga på sista visan nu. Få ta Hemköp också när jag ändå är i närheten för att undvika griniga barn. Det börjar bli lite tomt i kylen just nu. Måste komma ihåg att köpa ägg annars så blir jag lite grinig ju.

Nehepp, nu ska jag sätta lite fart med det jag ska göra.

Önskar er alla en helt fantastisk vecka med mycket finfint innehåll.

Var rädda om er själva och varandra!!

* Det är tisdag idag..

Nu ligger jag och en till sjuka här hemma. Feber, halsont och snuva. Det är väl bara att vänta på resten nu.. Är så trött just nu. Trött och orkeslös. Krafterna har sinat rejält men skam den som ger sig. Kan ju inte lägga av nu. Kan inte stanna upp överhuvudtaget men vill bara lägga mig ner, dra täcket över huvudet, blunda och bara vara så förtvivlat ledsen. Det får man ta sen. Allt har sin tid och det är inte tid för det just nu.

Barnen ska älskas och tröstas, pysslas om och bli sedda. Dom ska ha mat.. Kläder ska tvättas. Det ska handlas och städas. Pappas grejer ska ju fixas.. begravning ordnas. Ja, ni ser.. Det är ju inte läge alls för att bryta ihop så det är bäst att fortsätta som vanligt men som vanligt är det ju ändå inte. Livet kommer aldrig bli densamma mera. En högt älskad pappa och Vaari är borta och det är mycket tungt. Det känns mycket ensamt just nu.. Mycket ensamt.

Solen skiner här i Köping.. Det är vackert ute. Livet fortsätter men tiden har liksom saktat av. En timma är inte längre en timma utan en evighet..

Var rädda om er själva och varandra.

* Up Close and personal…

Tog min runda lite senare idag. Hade absolut ingen lust överhuvudtaget att träna utan jag tänkte skolka idag men det gick ju inte. Mitt envisa-tränings-jag gav mig på käften av skolktanken.. så jag klev i skorna 18:30 och tog rundan i regn och en del blåst. Blåsten var skön att gå i när det var motvind. Då fick man kämpa lite men det var bara korta sträckor som det blåste rejält.. synd! Efter ett tag kom ju lite av lusten tillbaka men har haft bättre rundor faktiskt.

Vi var och fikade idag på eftermiddagen. Marcus, Hanna och så jag då. Dom andra var upptagna.. Tog några kort men laddar upp dom i morgon. Stora sonen sitter och spelar och han får ju tokspel om jag börjar att ladda upp nu..”DET LAGGAAAAAAR SLUUUTA LADDA UPP” kommer han att gapa och ids inte höra sådant gap just nu.

Känner att jag börjar gå ner i en lite svacka nu i humöret. Känner mig ledsen och nere. Känner en stor sorg faktiskt. Måste fan ha jobb. Det börjar bli lite panikartat nu.. Julen har gått bra. Inga större bakslag i ekonomin faktiskt denna jul så som det brukar vara. Men det kommer att komma snart en vardag som känns rejält igen. Sen är det den här känslan av enformighet och leda som kommer emellanåt med en sådan kraft att det är svårt att hålla sig upprätt. Jag behöver en jobbvardag med jobbarkompisar.. Jag vill känna att jag gör nytta. Jag måste bara ha ett jobb NU.. måste, måste..fan, måste ju!! Suckarsjävlar! (ursäkta svordomarna)

Det är här och nu jag jag har min chans att tröstäta lite.. Choklad och annat gott. Men jag har inget sug och ingen lust.. Vad ska jag trösta mig med då? En skiva Ister? =)

Nu blir det fokus på självpeppning för hela slanten så i morgon är jag nog som vanligt igen. Brukar inte vara länge i sådana här svackor. Men det suger när det kommer. Klockan är 20:44 och bör hänga upp tvätten nu och inte låta den ligga kvar tills i morgon för då är vattnet avstängt hela dagen pga en vattenläcka i fastigheten.

Var rädda om er själva och varandra..

* Smärtsam insikt…

- Vart hamnar man när man dör? frågade min minsta för en del år sedan.. Mildrade sanningen lite genom att säga att kroppen dör men anden blir en ängel. Han var för liten för att greppa dödens slutgiltighet.

- Där uppe finns dom.. sa jag och pekade mot himlen.

- Kommer du att se mig? frågade han
- Givetvis, jag finns alltid där uppe för att skydda och trösta dig..
- Finns mormor där?
- Ja hon finns där..
- Kommer pappa dit också?
- Jadå.. Han kommer han med..

Tiden går och emellanåt så tar han upp döden.. om änglar och om jag verkligen kommer att finnas där uppe. Om han hamnar där också. Jag försöker prata om symbolik i änglar. Om hjärtats minne istället… emellanåt. Men änglar är så vackra.. så trygga så han köper inte det alls.

Han fyller nio.. och någonting har skett inom honom. Han börjar bli stor och sakta faller saker och ting på plats.. Han pratar en del om döden nu.. Jag ser en ny sorts blick, en orolig blick, en rädd blick hos mitt barn. Han prövar fröknarna i skolan.. Han utmanar mig om döden.. ställer mig mot väggen. Någonting oroar och tynger honom..

Berätta älskade barn.. Berätta vad det är?

Han tittar ner en stund för att sen möta min blick. Jag ser en stor sorg i honom när orden kommer…

Mamma… Jag tror inte att änglar finns!

* Kära Tomten…Del 2 – 2011


Käre Tomten..  Det här var snabba ryck av mig att skriva brev nummer två till dig. Men jag känner lite att det hänger ihop lite med det förra och jag vill att du ska hinna..

Nu kommer detta att bli en lite självisk önskan. Det är lite så kinderna blossar av skam nu. Jag vet ju, att du vet, att jag inte är så självisk i vanliga fall. Inte bara till Jul utan annars också. Jag försöker alltid att vara generös med det jag har. Kanske rättfärdigar det min själviska önskan lite? Tvekade först men känner att den känns viktig för mig och för barnen för dom har nog märkt en del saker med mamma.

Skrev ju i förra inlägget att jag förstår Julens andemening. Det gör jag faktiskt. Men någonstans har jag gått lite vilse nu inombords.. Det blir svårare att få fram den där fina känslan som jag vet att jag har haft. Det är därför jag ber om hjälp nu.. För jag minns ju och den kommer ju fram emellanåt nu när det lackar mot Jul. Jag blir ledsen över att det plötsligt känns så där tomt…

Kära Tomten.. Jag vill ju pynta och göra det så där Julig och mysigt hemma med glädje. Nu känns det bara som ett måste. Jag älskar ju tända ljus, det vet du ju. Helst ska dom vara röda nu för röd är ju Julens färg. Jag tog fram en jättefin ljusstake idag med tanke på advent som kommer. Ljusen är av riktig stearin och luktar så gott och juligt. Blev så där gråtfärdig när jag insåg att den har bara varit framme.. men jag har inte tänt ljusen alls förra julen. Dom fina röda ljusen var täckta av grå damm.. Den fina svarta smidesstaken lika så.. Det är lite som jag känner nu.. Min känsla över Julen har ett täcke av grått damm.. Men kan ana den emellanåt under det gråa. Det känns som om jag också bara är framme nu som ljusen förra julen… Bara framme… utan låga.

Nu kanske Tomten tänker att det är inte så viktigt det där med att pynta. Men jag kanske ska förtydliga mig lite.. Det är känslan av Julen som fattas mig. Det är den jag saknar. Har man känslan i sig så pyntar man nog med en glädje i sig.. Min den kommer och går som förra året. Men i år känns det lite som om den är mest borta hela tiden.. Då blir allt så där lite tungt om du förstår vad jag menar..att man helst vill slippa fast man egentligen inte vill. Jag älskar ju att se barnen glädjas över Julen. Deras förväntningar. Ja allt det där som Julen ska väcka hos barnen.. det ska vara någonting magiskt över Julen.

Jag skulle vilja få tillbaka den där julkänslan över att tex pyssla med barnen och göra fina julsaker till oss och andra.. Jag är nog lite rädd att pysslet kommer ha en känsla av vardag i sig för mig. Jag gör det ju jättegärna ju.. det är inte det. Det är den där förlorade Julkänslan jag saknar.. Fast den kanske kommer. Men just nu känner jag mig så ledsen över att inte vilja ha Jul överhuvudtaget. Jag känner andemeningen med Julen.. Men den blommar inte riktigt ut i det innersta i mig. Min vilja att bry mig om och glädja andra har inte försvunnit. Bara julkänslan inom mig.

Kära Tomten… Jag vet nog vad du tänker nu. Ja det första inläggets innehåll spelar nog en liten roll. Ja, jag är nog lite rädd och det kan ju hindra känslan från att komma fram till en liten del. Men du vet ju att jag är en ganska sansad person och låter oftast inte rädslor styra över mitt liv. Men eftersom det finns fog för mitt första brev till dig..och min önskan. Så är nog rädslan mer än befogad. Så ja, det finns en gnagande oro där hela tiden över att en människa som är älskad högt av barnen, riskerar sitt liv för varje klunk han tar. En rädsla över att få ett mörker av död och sorg över oss i Jul. Det var ju därför jag skrev det första brevet till dig för det känns som om man sitter i ett dödens väntrum varje dag och jag hade en önskan om att Julen skulle vara fredad för barnens skull.

Du vet ju också att jag alltid tycker alla storhelger är jobbiga av olika orsaker. Julen är den enda storhelgen som jag inte vill uppleva att den är jobbig. Dom andra har mera fått en vardagskänsla över sig så det jobbiga börjar försvinna mer och mer.. Sen är ju det där att jag vill ju inte att barnen ska märka frånvaron av Julkänslan hos mamma. Dom börjar bli stora nu och frågan är ju.. om dom inte har genomskådat mig redan. Jag vill ju inte förstöra deras jul på något sätt. Jag vill inte visa att jag egentligen är ledsen och vill bara slippa julen. Jag vill inte lura mina barn. Jag vill bara känna julglädje inom mig.

Nu kanske tomten tror att jag inte känner någon Julglädje alls. Det gör jag visst.. Jag blir så där varm och känslorna bara bubblar i mig.. när barnen en efter en, tassar upp tidigt på Julaftonsmorgon och levererar dom varmaste kramarna och vackraste orden av dom alla.. ”God Jul mamma, jag älskar dig” viskar dom ömt. Då känns det som en Julaftonsmorgon i hjärtat. Jag blir tårögd av känslor när vi sitter där sen allihopa och kikar på Kalle Anka.. och jag vet så säkert vad som rör sig i huvudet på dom.. ”Kan inte Kalle ta slut snart så att julklapparna delas ut” Just precis som det ska vara för ett barn.. lite otåligt.. lite spännande.. och en del annat. Då känner jag känslan av Jul.. Då.. men innan då?

Nu vet jag ju att du är expert på att lite som fixa saker och ting inom oss människor. Nu menar jag inte att du ska lösa denna önskan bara så där. Men jag vet ju att du visar vägen på olika sätt så att man själv finner det man söker. Du vet ju att denna önskan har funnits i några år.. Sen jag upptäckte att jag liksom har tappat bort en del av Julen. En viktig del. Du kanske gav mig vägledning då med men jag förstod nog inte. Du kanske kan göra det en gång till?

Kära Tomten… Min önskan till dig nu är att om du kunde bara ge mig en liten, liten knuff i rätt riktning bara.. så att jag får möjligheten att hitta det som kommit lite ur kurs i min vilsna julsjäl. Det skulle betyda så otroligt mycket och jag tror det skulle göra mig till en lite bättre mamma i Jul och gladare..

Tack snälla tomten för att jag fick önska..

Kära Tomten… Del 1 – 2011

Önskningarna för 2010 och dom gäller i år med.

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Det bor en liten Florence Nightingale i Hanna

Hanna såg ett sår på Elias fot.. Blodet hade runnit och torkat på foten. Det såg Hanna och då blev det liv i henne. ” Kom Elias ..SITT” och så fick han snällt sätta sig ner medan Hanna hämtade det hon behövde för lite storebroromvårdnad=)

Ja, man tager vad man haver – Mammas Makeup remover.. Haha

Nu är Hanna i full färd med att ta hand om Brorsan Elias =)

Dutta, dutta, dutta….

”De är inge falit Ias” ( Hahaha.. vad hon har snappat upp)

Åsså var det dags för en ny tuss… Vi manade på Hanna att ta i lite hårdare om blodet ska bort .. Hon är ju så försiktig hon.. lilltösen min!

Här började hon ta i ordentligt och det slutade med att Elias blödde från såret på nytt.. Haha ( Ett myggbett som Elias har kliat sönder)

Hanna är omtänksamheten själv.. När någon är ledsen eller har gjort illa sig så är hon där och tröstar. Hon plåstrar om alla sår även sådana som knappast syns =) Men det är ju ändock ett sår som SKA skötas om. Ingenting är obetydligt och alla sår är lika mycket värda.. =)

Det är min tjej det <3

Ha en skön Lördagskväll!!

KramKram!

* Misdsommaren 2011

Det har varit en jobbig midsommarafton. Jobbig känslomässigt. Hela dagen har präglats av ledsamhet.. En klump i halsen som inte vill riktigt ge med sig. Någon som är mina barn nära sa någonting som fick mitt inre i uppror och det sitter i. Någons fördomar om funktionshindrade.. Om Hanna indirekt.. fick mig att vackla. Det var så oväntat. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att vederbörande skulle yttra ”Arboga är känt för barnamord och köping är känt för dom jävla mupparna i en annan del av Köping”  Tar inte det närmare än så..  utan vännerna facebook fick höra min spya. Men det är jobbigt. Kämpar med gråten just nu. Är van med fördomar.. Tar inte åt mig i vanliga fall utan kämpar på med att informera och föra Downs Syndrom ut till folket.. Men nu känner jag mig så lurad.. förd bakom ljuset. Det är nog det som spökar mest.. mera än dom sagda orden…att under alla år räkna människan till dom som aldrig skulle säga någonting dylikt. Hua vilken käftsmäll!!

Just nu vill jag bara ta mina barn och dra någonstans.. En flykt.. ja visst. Brukar inte fly men har en vilja ibland att göra det. För att rensa tankarna.. Komma bort.. I morgon blir det en triss i alla fall. Köpa lite avstånd vore ju på sin plats. Antagligen en nit som vanligt men köper man inte så har man ingen chans heller. I morgon känns det nog bättre. Då kan jag nog se på det hela på ett annat sätt.

Ok.. nu tar vi någonting mycket trevligare.. Idag så var vi till Gammelgården för lite midsommarfirande. Det var Hanna, Marcus och så jag. Grabbarna bus ville inte följa med. Det fanns ponnyridning så det var där jag var med Hanna hela tiden medan Marcus sprang omkring och lekte med andra barn. Vilken lycka.. Och bäst var ju att det var Hästar från ”Hennes” ridskola. Måsta Ponnyklubb eller någonting åt det hållet. Hon har ju ridit en gång i veckan hela vårterminen i skolan. Hennes favoritponny Morris var hemma i hästhuset men det fanns ju Azlan och Mia som hon red på  några gånger.. Det vart ju en del gånger hon fick rida idag men vad gör man inte för sina barn och deras kärlek för små ponnyn =) Ridläraren berömde Hanna en massa. Hur duktig hon har varit hela vårterminen. Hur fint hon sadlar Morris.. Borstar och det där man gör i stallet. Jag har en sann Hästtjej =) Det här är någonting hon bör få göra regelbundet.. Det tycker jag och många fler som i skolan som sett hennes utveckling när det gäller ridning. Måste försöka få till någonting.. Måste.

Klockan är nu 0;30 och det har blivit Midsommardagen. Det regnar ute. Har inte hört så mycket fylla här i stan. I huset mitt emot mig så har det visserligen varit drag hela dagen i en lägenhet. Satt med hjärtat i halsgropen på balkongen över att en kvinna satt aspackad halvvägs ut genom fönstret på fjärde våningen.. Ena benet hängde ner mot gatan och den andra hade hon böjt och på fönsterblecket… Hon vajade oroväckande. Satt med telefonen i handen och tänkte precis ringa polisen om inte någon drog in henne. Vågade inte ropa.. vem vet hur hon hade tagit det.. Kanske hade hon i fyllan börjat käfta med mig och trilla ner av den anledningen. Men så drog någon in henne.. Hon satte sig en gång till lite senare men någon drog in henne ganska snabbt då.. Nu har dom väl slocknat hela bunten .. Det är tyst och mörkt där. I morgon är en annan dag säkerligen skålas det tidigt där.. att Skål tamejfan!!

En nykter Midsommarafton blev det för mig. som alltid. Tror inte jag har smakat en droppe på midsommarafton sen den näst äldsta föddes.. Kan ju komma ihåg fel också nu.. men jag tror det är 16 år sen sist.. el 17 för 16 år sedan var jag ju gravid med Elias vid den här tiden. Skönt det ju.. Ingen baksmälla i morgon.. Najs =)

Nu blir det lopplådan.. tror jag =)

Önskar er alla en underbar fortsättning på Midsommaren!

KramKram!