Tag Archives: Malmön

* Livet så här en söndag i Mars..

Ahh.. så underbart vi har haft det på Malmön idag. Vi satt vid vattnet och fikade.. Hanna satt på en sten en bra stund och matade änderna med gammalt sjögräs =) Två bullar hade gått åt innan.. Sen sa jag stopp. Glömde ta med mig gammalt bröd. Fast nu luras jag nog lite. Bröd hinner aldrig bli gammalt hemma hos oss. Men små brödkanter hade det funnits.. Av någon anledning så är det ingen av ungarna som äter den första och sista skivan av limpan. Jag käkar ju inte bröd annars så hade jag käkat upp dom.

Hua vilken galenpanna vi såg.. typ 100 meter från öppet vatten så körde någon en fyrhjuling med släp från en ö till fastlandet och tillbaka. Det var riktigt nervöst att se på men denna gång gick det bra. Försökte koncentrera mig på ett Svanpar som simmade så fint en bit ifrån men magen knöt sig över galningen på fyrhjulingen. HUA!! Men som sagt var.. Det gick ju bra.

Barnen njöt av dagen.. Det såg man så tydligt. Att slippa gården där vi har suttit i många år måste kännas så finfint i som små hjärtana. Det kändes i mitt med rejält. Tänk att kunna blunda och få höra andra ljud än gårdens.. Bara det är ju så uppfriskande. Måste försöka få till någonting på Påsklovet med barnen. Åka iväg någonstans. Nu blir det snåla lite mera än vanligt så att vi inte blir sittande hemma som alltid.

Måndag i morgon och det innebär skola för mina ättelägg. Har en del som ska göras i veckan som kommer men sen ska det vara lugnt fram tills begravningen torsdagen den 29:e. Sen är det ju i princip påsklov. Fredagen kvar i skolan och sen är vi ju där.

Har letat efter sladden till kameran men jag hittar den inte någonstans. Så inga bilder i bloggen just nu.. tyvärr. Visserligen har jag inte röjt klart här hemma så kan jag ju fortfarande hitta den. Om inte så får jag väl köpa mig en ny när barnbidraget kommer.. så ni får ge er till tåls tills dess.

Måste återuppta mina rundor snart och sätta lite fart på döfläsket. Kör inte strikt LCHF alls nu.. Men jag undviker bröd, pasta, ris, potatis helt och allt det där andra som är ajabaja och stora kolhydratfällor. Är inte hungrig så ofta just nu men käkar fisk eller kött och en del grönsaker varje dag. Frukt och bär med emellanåt. Blåbär med ovispad grädde är en favorit just nu =) Kilona är stabilt där dom är just nu och har varit länge. Inga upp kilon och inte heller minus. Men det är ok just nu. Ska väl ner 10 kilo till men det tar jag sen.

Nu måste jag nog slänga fröken Hotti i badet. Klockan har tickat snabbt ser jag. Den är nu 19:16 och tyckte nog att den var fem alldeles nyss.

Ha en underbar fortsättning på söndagskvällen!

* Söndag.. en vilodag..

Jo pyttsan..

Hann inte med så mycket röjande igår och hinner inte med så mycket idag heller antagligen. Men vad sjutton… det försvinner ju inte utan är kvar och väntar på slöhögen moi. Jag måste fortsätta senare idag. Men inte just nu.

När som två stora har vaknat så åker vi ut en sväng till Malmön och har lite pick nick.. Vädret är helt ok och solen är framme emellanåt men snart har det nog klarnat upp helt.

Ska väl börja köra upp tvenne gossar nu.. men vi hörs lite senare.

Ha en underbar Söndag!

Var rädda om er själva och varandra.

* Steve Martin and The Pink Panther 2


Jacques Clouseau =)

Vad befriande det är att kunna skratta till småtöniga filmer som Rosa Pantern 2. Såg den nyss. Steve Martin är förresten en av dom sexigaste männen som finns :P  Han har just det där som en man ska ha och även som inspector Clouseau.. Hö hö :P

Nu spammar jag er med inlägg.. Detta är den tredje för idag =) Jag får väl ta igen lite nu när det liksom har varit lite stiltje under tre veckor. Ja och nu räcker det också med inbromsningen. Livet är som det är just nu och jag måste göra det bästa av den oavsett vad. Nu ska jag göra en rejäl Burn Out så det ryker och komma back on track igen.

Rastlös är jag också men det är ingenting ovanligt för mig. Om det blir fint så åker vi till Malmön och fikar någon dag i helgen. Det ska bli sol igen har dom visst lovat. Jag får vara lite försiktigt just nu med att åka med bilen så att inte tanken töms. Hua så dyrt det är med bensin och är ju inte alls gjord av pengar. Har ju en del resor till Västerås nästa vecka så man får snåla en del just nu. Pappas lägenhet är nästan tom nu och när jag har varit på kyrkogården på tisdag och sett ut pappas grav så möter jag upp Petri så tar vi det sista. I helgen sen så städar Merja och jag ur den. Sen är det bara begravningen kvar.

I morgon blir det storröjning här hemma. Nu ska vi ta och välkomna våren riktigt rejält. Men kommer inte att putsa några fönster på utsidan. Det är ingen idé just nu.. Men sen om ett par månader så är det nog läge för det också. Nu får man bara hoppas på att inspirationen är kvar i morgon.. Har ju haft det nu i ett par dagar men väntat på att helgen ska komma. Tja.. helgen är väl här och vi får väl se hur det blir i morgon. Kanske ångrar jag mig big time och har lite Gårdsliv med ungarna i stället :P

Nu blir det 48 svgörande timmar på TV4 fakta.. Kl är 23:09 och den har ju börjat för bövelen..

Ha en bra fortsättning på eran kväll..

* Jag hör…

Tänk så vackert och hoppingivande det är att höra fågelkvitter.. Det får mig  så varm i mitt hjärta, så där bubblande varm. Underbart!! Det behövs verkligen just nu att få känna just så.

Just nu har jag tillgång till bil så vi kommer en bit hemifrån. Jag och barnen ska åka ut till Malmön och grilla korv idag. Vi var där ute och fikade i fredags också.. men idag blir det korvgrillning. Vi får bylta på oss lite varma kläder för så där jättevarmt är det nog inte idag.

I morgon börjar ju skolan och det är faktiskt ganska skönt. Några veckors ”vanligt” liv innan begravningen som är den 29:e. Jag tog hänsyn till släktingars vädjan om att hålla begravningen efter att en farbror har gift sig den 23:e så därför så toklång tid tills att pappa kommer till sin sista vila. Men begravningen kommer så nära inpå min 50 års dag i början av April så jag har blåst av allting som har med fest och fira att göra.

Jag kommer istället att satsa på att göra den där Road Tripen med mina barn i sommar om jag fortfarande har tillgång till bil. På något sätt ska det väl ordna sig. Så nu gäller det att dra in på allting och spara så mycket det bara går. Det måste ske nu för livet kan ju få sig en tung vändning emellanåt.. Varför dra ut på det. Vi behöver nog detta så väl.. Mina barn och jag.

Nu ska Jag börja sätta lite fart på ungarna..

Var rädda om er själva och varandra..

Ha en skön Söndag!!

* Up Close and Personal – Smärtgräns..

Bommade igen bloggen tidigare idag.. Börjar bli sådär osocial igen som det lätt blir när man börjar nå en viss gräns med vissa saker.. När man måste kämpa lite extra.. Ja inte lite heller. Men tänkte sen att fan heller jag stänger.. så läs på ni som vill läsa så osocialiserar jag här på mitt håll.. Eller något åt det hållet..haha.

Värmen får det att såsa i skallen men samtidigt så känner jag en slags envist driv inom mig. Ett sådant som sparkar mig i röven ideligen till att förändra. Det ekar i skallen: Måste göra någonting. Måste. Det är nu eller aldrig som saker och ting måste ske.. Nu eller aldrig.  Känner att min smärtgräns är nådd.. eller jag börjar närma mig den. Det börjar göra ont. Eftersom jag inte får jobb i Köping så måste jag flytta till en större stad. Stockholm är ett alternativ som står närmast. Kruxet är ju att få ett boende som passar eller att få ett boende överhuvudtaget. Jag är nog inte så knusslig.. Vi är ju mycket ( i min mening) trångbodda just nu.. Minst 2 rum för lite. Men jag ska inte vara kräsen.. Har inte råd att vara det utan det får bli som det blir.

Nu till den stora frågan.. som jag måste lösa. Hur sjutton ska jag ta mig härifrån? Det klirrar ju inte speciellt mycket i kassan faktiskt. Har sålt redan allt det som gick att sälja tidigare för den dagliga överlevnaden så den möjligheten finns inte längre. Men det är en nöt som ska bli intressant att lösa faktiskt. För det går.. Ingenting är omöjligt.. man måste bara hitta lösningen som lurar någonstans och i den här äckelpäckelvärmen så är det lite svårare att samla tankarna men det kommer ju regniga eller iaf svalare dagar snart, förhoppningsvis.. Då funkar jag bäst =) Nöden är ju lösningarnas moder!

Gården är som en häxkittel.. En kokande sådan. Ungarna gnyr efter att få åka och bada men Kristinelundsbadet stängde dom ju och öppnar igen i mitten av Juli och då är det säkert inte badväder heller om man nu ska måla fan på väggen.. Det var visst alger i vattnet. Vi har ju Malmön.. Men tänker inte gå.. Ungarna kommer ( eller jag..haha)att kollapsa efter första kilometern av värmeslag och jag av frågor som ”Är det långt kvar??” Första gången frågan kommer är väl när vi kommit runt hörnet.. Svarar då att ”Nejdå.. inte långt.. typ 7 kilometer bara” Hannas promenadtakt gör att vi får starta i gryningen för att vara framme på eftermiddagen.. Eller någonting liknade..haha. Förra året var ju Kristinelundsbadet även kallad Krillan stängd för renovering. Vi var alltså och badade där sommaren 2009. Vi är utsvultna på bad..Mycket utsvultna faktiskt. Att åka tåg till Västerås för bad blir för dyrt.

Idag så orkade inte barnen vara ute så länge.. Typ 2 timmar stod dom ut eller var det jag som inte stod ut? Ja hur som haver så flåsade Hanna rejält. Kanske var det hennes hjärtfel som gjorde sig påmind… Så vi gick in. I morgon blir det att bära ut hinkar med vatten. Får väl springa som en tätting för det går åt massor med hinkar ska ni veta. Det får bli vårat ”bad” nu när det är varmt. Palma the skurhink!! :P

Låter jag gnällig? Låt er inte luras.. Konstaterar bara faktum och försöker hitta lösningar.. smidiga lösningar.. fast enbart lösningar räcker.. Smidiga då förhoppningsvis =) Problem är till för att lösas. Det ska vara lite problem för att känna att man har åstadkommit någonting.. Är det inte så?? Menar.. Om man får allt serverat på silverfat.. så glömmer man lätt bort värdet av kamp.. Det är en underbar känsla som kommer utav att man har kämpat sig fram till mål.. När man har övervunnit hinder. När man ser resultatet av sin egen envishet.

Jag har kämpat med både det ena än det andra under åren.. så jag vet hur det är att få den här känslan emellanåt.. Man växer och blir stark. Man får ett jävlaranamma. Men alla människor har ju en gräns.. jag med.. Frågan är: Ska man ska fortsätta vandra och traggla den vägen som gett just den gränsen som smärtat? eller ska man byta riktning? Öppna nya dörrar.. eller vägar..Det kanske räcker bara med att byta tankesätt. För mig är det självklart med byte.. Det finns inget annat på kartan.

Under dom senaste 15 åren har jag kämpat och vunnit många segrar. Har inte haft någon direkt lugn period alls utan det har kommit saker gång på gång. Ena har avlöst det andra eller gått hand i hand. Det har varit när man har varit fast i medmissbruk.. dvs har haft en sambo (alla fyra hemmavarande barns far) som missbrukat och det har gett en massa jobbiga känslor.. Jag har alltså inte själv missbrukat. Delar av den kampen kan ni läsa HÄR. Det har varit barnens svåra kamp och känslor när en förälder försvinner i missbruket.. Det är hjärtknipande och svår sorg som ger sig uttryck i så många svåra och jobbiga sätt. ”Kampen” om att vara själv med fyra barn under alla år och allting som kommer med det. Två barn har dessutom funktionshinder där Downs Syndrom är den lättaste funktionshindret av dom. Det har varit en kamp med skolan i 9 år om rätt till bra undervisning. Om rätten till hjälp- Rätt hjälp.. osv… Nu tycker jag inte barnen har varit en kamp utan det runt omkring.. Olika situationer som kommit i ens väg som har varit ganska svåra att lösa ibland.. Men med lite envishet så fixar man det mesta faktiskt. Sen är det kampen mot arbetslösheten och den ekonomiska fattigdomen.

Varje avklarad kamp eller avklarat delmål har varit en stor seger som ger kraft att gå vidare.Det har gett mig insikten om att jag faktiskt klarar av mycket och att det sämsta jag kan göra.. det mest orätta jag kan göra mot mig själv är ju att inte tro på mig själv och min egna förmåga. Men jag vet också min gräns i mångt och mycket. Samt att kunna säga att ..det här fixar jag fan inte.

Man tänjer sina gränser till smärtgränsen och när man är där ja då byter man riktning. Hittar den där nya vägen att vandra.. och man har då en helt ny väg att gå där smärtgränsen, förhoppningsvis, är långt borta. Förstår ni vad jag menar?? Det absolut viktigaste är ju att inte fastna. Gör man det så sjunker man.. Man fastnar..och blir ett offer för sin egna situation.

Det är dit jag har kommit nu… att försöka hitta min nya väg att vandra ur den ekonomiska fattigdomen. Det kommer att bli jobbigt.. Är medveten om det. Det kommer att kosta en massa svordomar.. en massa ”ok, hur gör jag nu?” tankar.. Det kommer att kosta en svår brottningsmatch med samvetet om huruvida det är rätt att slita upp barnen från Köping. Från det invanda samt att en massa kamp om hur man då ska få ihop det ekonomiskt med flytt när enbart det vardagliga knasar jämt. Faktum är ju att det kostar. Givetvis vill man ju komma lätt undan när det gäller den biten.. så tar mig triss emellanåt. Men är ju en loser ända ut i skospetsarna när det gäller spel och dobbel.. Men det är en mycket liten bisyssla bara så jag hänger inte upp någonting på det. Sen vill man ju att detta ska kunna lösas till Hösten. Helst i morgon ju =) Men om jag inte börjar nu så finns det inget slut att se fram emot i framtiden. Eller en ny början =)

Jag räknar iskallt med att sjunka ännu mera innan jag kan börja klättra. Lika bra att räkna med det från början så blir det inte en överraskning när det väl händer. Det är som att man faktiskt måste först korsa bäcken med isbitar innan man kan komma upp på torra land på andra sidan och bli varm och trygg.. Ja eller någonting ditåt.. =)

Jag tror jag har åkt fram i kön.. en liten bit =)

Nu blir det bingen..så jag orkar i morgon.. ska ju bära vattenhinkar i mängder. Vi får se när jag bloggar igen.. Någon gång blir det ju iaf. =)

Sköt om er.. Var rädda om er själva och varandra.

Köping onsdagen den 29 Juni 2011. Klockan visar 01:13

KramKram!