Etikettarkiv: Olikheter

* Lite torsdagstankar på pränt…

Diverse 7 februari 2013 004x
Världen är blå idag.. Hejsan på er!

Torsdag idag.. Barnen åter till skolan idag. Dom hade studiedag igår. Hanna är fortfarande hemma..

Livet pockar på med allehanda saker som ska lösas. Blogginspirationen är inte så värst bra just nu men det är väl så det är emellanåt när fokus är lite extra åt problemlösarhållet. Dom små grå behövs på annat sätt nu än att författa blogginlägg.

Men ni har ju förståelsen för detta hattande i mitt skriveri så det är nog Oki att ta det lugnt med bloggandet nu ett tag. Inlägg lite då och då. Ni finns kvar. Ni återkommer.. Emellanåt lite tysta.. lite avvaktande.. men ni finns i allra högsta grad av olika anledningar på min blogg och även om ni kanske irriteras på mig och vill bara spy galla.. så behåller ni det för er själva och härjar inte runt här på min blogg. Ni alla har min fulla respekt och därför är ni viktiga och värdefulla bloggläsare ♥

Diverse 7 februari 2013 009I  radion hör jag just nu ”Don’t you worry, don’t you worry child. See heaven’s got a plan for you. Don’t you worry, don’t you worry now Yeah! ”
Med Swedish House Maffia.. Å jag kan bara konstatera att det bästa sättet att döda en låt är ju att spela den om och om igen under dagarna. Jag tycker att jag hör den hela tiden och gör det nog också. Annars är Mix Megapol bra station att lyssna på men denna eviga upprepning av låtar under lång tid är lite väl. Jag är så glad att ha denna musikmaskin. Har ju inte haft någonting annat än datorn tidigare att lyssna på men så hade finaste Birgitta denna Radio/DVD spelare som låg och ”skräpade” i förrådet och så fick jag den. Nu är den på nästan dygnet runt. Ända från Tullinge kom hon en lördag i höstas med stort hjärta fyllt med osjälvisk omtanke och jag kunde inte ens bjuda på kaffe. Vi hade magsjuka hemma då. Men jag har nog det innestående, hoppas jag i alla fall. Hon bor precis i närheten av en av dom finaste människor jag känner – Paula. Jag lovade hälsa på Birgitta nästa gång jag var hos Paula men har ju inte kommit dit än. Men hoppas ekonomin tillåter en sväng snart. Tack ännu en gång finaste ♥

Tänk så många underbara människor man möter här via nätet. En del blir del av ens liv en period.. Kort eller lite längre period innan vägarna skiljs åt av olika anledningar men det är ju så det är i livet i allmänhet att människor kommer och går i ens liv. En del som man har mött här i etern får man en djupare relation med och utvecklar en vänskap utanför nätet också och några av dom känns nu som vänner för livet.

För mig är det inte viktigt eller något behov att ha många vänner. Dom nära vännerna som finns i mitt liv är inte så attans många men dom är trygga. Dom tar hela mig. Det positiva och det negativa i mig. Jag får vara den jag är och emellanåt kan jag dra mig undan och det tas inte som personligt mot dom.. Dom finns kvar.. Dom förstår. Det är en stor trygghet. Vänskap ska baseras på en grund av ärlighet mot varandra. Man ska också kunna ifrågasätta varandras agerande i någonting om det som man tycker är fel.. känns olustigt eller så. Ibland kan jag ha missuppfattat någonting och då frågar jag rakt ut. Samma vill jag att mina vänner ska göra och det gör dom. Annars så finns det man kanske irriteras över, det osagda, som ett litet mörkt moln över vänskapen.

Trodde ju någonting om Sussi här om året.. Jag kände mig besviken.. Lurad. Jag frågade.. ifrågasatte.. Vi exploderade i en konflikt.. Hon berättade hur det var. Jag lyssnade.. Jag insåg att jag hade tokfel och hade missuppfattat och sårade henne med mina anklagelser.. Jag tog på mig skulden, ansvaret.. förklarade varför jag trodde som jag trodde. Bad om ursäkt. Hon lyssnade, förstod och jag blev förlåten. Vi hade redan innan byggt upp en vänskap och jag tog risken att sabba den men hellre nog det än att hela tiden gå omkring med en misstro mot någon som gnagde. Jag hade inte varit ärlig mot henne då. Jag skulle ha blivit den typ av ”vän” som jag själv inte gillar. Det här förde oss närmare varandra. Vi blev tryggare i vänskapen. Hade jag inte konfronterat henne så tror jag inte att vi skulle vara vänner idag. Jag tackar högre makter för att jag vågade fråga.. Vågade tro att vänskapen skulle hålla.. Den respekten fick hon av mig.

Nu ska man ju absolut inte gå på sina vänner för minsta lilla som stör en. Det dödar vänskapen ganska fort. Det är inte så jag menar. Men det här stora som gnager hela tiden inom en och som inte alls känns bra och sunt att känna. Det här som är skillnaden mellan att kunna lita på sin vän.. eller inte. Nu pratar jag om nära vänner..

Jag låter mycket passera genom ena örat och ut ur den andra när det gäller nära vänner och vänner som inte är så nära eller bekantskaper och andra möten här på nätet och IRL. Det är väl så det är förhoppningsvis med oss alla. Ska vi haka upp oss på allt och alla som inte passar oss så hinner vi väl inte med någonting annat än göra just det. Träligt värre ju. Vi alla måste lära oss att respektera varandras olikheter som människor. Men det betyder ju inte per automatik att man måste gilla dom olikheterna. Lev och låt leva. Vi alla har ju så olika förutsättningar, åsikter,  behov och erfarenheter. Ingens ryggsäck är den andras lik. Gör vi inte det så kan vi nog inte förvänta oss eller kräva samma respekt för oss själva.

Vissa olikheter i åsikter får bara inte accepteras. Inte låta oss gå förbi. Inte vara likgiltiga inför. Det är dom som bryter mot dom mänskliga rättigheterna som vi alla berörs av.  När någons åsikter och handling tullar på någons människovärde.

Allmän förklaring om dom mänskliga rättigheterna.
Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag
Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet som en person i lagens mening.

Vi går alla ändå mot just samma ödesslut. Vi alla, oavsett vad, står där sen i slutändan lika nakna inför det som är oundvikligt. Det är här på det yttersta det senast rättas till och vi står ändå där sen, just så som det ska vara med oss människor.. Vi står där, likvärdiga, utan någon som helst skillnad.. Inför våra livs Grande Finale – Döden.

…. och vart vi hamnar sen vet vi ju inte. Men kanske får vi leva i vårt nästa liv.. som dom vi inte ansåg ha något värde, dom vi föraktade, hatade osv…. En liten bakläxa eller så för att sen när alla livsläxor är gjorda så hamnar vi i någon slags Nirvana i evighet. Det som kallas pension i vårt liv =) Eller så finns bara ett liv och ett slut utan fortsättning.. Vi multnar bort och minnet av oss, det goda i oss.. det fula i oss.. existerar så länge som någon minns oss. Vi får ingen chans att göra om och göra rätt. Det finns nog inget sk Helvete efter döden. Jag tror nog det räcker gott och väl det Helvetet som människorna skapar i sina egna liv och andras medan dom levde. Bakläxorna är nog istället för det =)

Vi spånar lite nu på det där med Nirvana..Undrar vilken livsläxa i ordningen som jag är inne på nu tro? Är mitt liv nu en återkommande bakläxa från många tidigare liv? Har jag lärt mig någonting nu och får gå vidare med någonting nytt att lära.. eller får jag bakläxa igen och det blir typ ”Vakna till samma måndag om och om igen tills tröghjärnan fattar hur man tar sig till tisdagen”?

Hmm? Det liv vi lever nu är isf en sorts skolårskurs i det stora hela på vägen mot då slutexamen.. Studenten för oss dönickar – Nirvana. Vi måste då klara av en del årskurser innan dess.. Ett G räcker förhoppningsvis att gå vidare emellanåt. Vilken klass går jag i nu tro? Har jag fått godkänt på lekis och är en ettapluttare nu? En ettrig mellanstadiat? En revolterande högstadietjej? En målmedveten gymnasist?  Eller sitter jag fortfarande i sandlådan och ska lära mig att ge fan i att slå Hulda i skallen med spaden?  En mycket pockande fråga nu i denna övertjosanfundering – Finns det någon bloggnirvana som en del i själva Högsta Nirvana? :P

Nu är vi rädda för döden och dom flesta vill inte dö alls men för att nå det ultimata i detta med att nå Nirvana.. att inte behöva födas igen och leva i evigheten i total harmoni utan begär, hat och allt annat som vi är experter på just nu. Inte ens puffsanuffsandet med varandra blir kvar. Inte heller det klimax som det ger emellanåt. Att få uppleva en evig, mental orgasm är kanske bra mycket häftigare ju :P än den vi har nu och som kan vara skamligt kort och frustrerande emellanåt eller utebli helt =) Ja, då måste vi döden dö ett antal gånger. Vi kanske konstant sen ser ut som pårökta, nypåsatta, småflinande själar med simmiga ögon av själslig extas och bara flyter omkring i universum.. och bara känner frid. Det är ju fan nästan så att man vill ta examen snart ju och gå i pension.. Hehe.

Attans tuff studieplan det är på den skolan ju och Rektorn ser nog inte mellan fingrarna så värst. Det går inte att skolka eller sluta skolan och den pågår dygnet runt utan fritid tills vi dör. Tror inte bossen är så värst mutbar heller =)

Jamen se där! Vi alla går i samma skola och är skolkamrater med varandra. Vi går samma utbildning men har kommit olika långt. Men vi ska ge fan i att bråka så mycket på skolgården annars så får vi gå om och vi kommer aldrig undan. Rektorn borde ju kanske införa en slags extra på det vi har redan nu och som är ett frivilligt val.. Som en obligatorisk Nirvanisk ART -träning och det mycket tidigt så att det sitter. Kanske redan på sperma/ägg stadiet ju. Nirvaniskspema och äggförädling =) Uppdatera studieplanen lite.. så att man slipper dö så förfärligt många gånger =)

Viktiga funderingar detta ju och jepp, även jag undrar emellanåt hur ett psykologutlåtande på mig skulle se ut. Hehe :P ;)

Nu fick ni en hel roman av mig igen och jag skulle ju egentligen bara säga Hej till er =)

Var rädda om er själva och varandra!

Tjing på ett tag kära skolkamrater =)

KramKram!

* As Good As New….

Små pippifåglar kvittrar i hjärtat så gott nu.. Det känns lite som om man är återuppstånden från zombievärlden. Har fått sova och jag tror jag slog till med hela fem timmar i natt. Brand new kärring nu ju =)

Det behövs så lite för att det ska kännas mycket.. och apropå det där med avlastning som Sussi var inne på igår. I sådana här lägen när barnen är sjuka och som det har nu varit med Hanna och hennes bajseri sen före jul.. så är det inte läge för avlastning för att jag skulle t ex få sova. Jag skulle aldrig kunna koppla av om jag inte var hos mina barn fysiskt och mentalt 24/7 när dom mår dåligt. Visst skulle det vara skönt att lämna ifrån sig det praktiska göromålen.. Men skulle någon vara här och hjälpa till så skulle det kanske kännas lite som om jag latade mig.. Jamen så det lät nu.. Haha.

Dom gångerna jag har känns att det praktiska som städning har känts tungt pga sjukdom eller när ryggen krånglat så har jag betalat, som min systerdotter, att ta en runda i lägenheten. Då har det inte känts på samma sätt.. Nu är det ju en del år sen sist. Detta med att det ser ut som ett bombnedslag här hemma nu får man ta itu när man blir piggare efter perioder av sjukdom och elände. Fast jag vet inte om jag är sååå fruktansvärt pigg idag så att storstädning vore aktuellt..
Det jag inte gör idag.. gör jag i morgon.. eller övermorgon =)

Det är bara så jag fungerar och har alltid gjort… Att klara det själv oavsett vad i mitt liv.. och har gjort det under alla år så det sitter i ryggraden och blir en helt vanlig och naturlig vardag. Sen om någon annan behöver hjälp så fort det kör ihop sig så är det ju inte fel det heller. Då ska man se till att få den hjälpen. Vi är ju så olika med olika behov och trösklar.

Det är mitt liv jag pratar om här på bloggen.. Om mina styrkor och svagheter och det jag skriver är inte pekpinnar åt någon för hur dom ska leva sina liv. Bäst att nämna det så att mina ord inte missuppfattas som att jag skulle på något sätt påskina att jag är bättre än andra eller någonting åt det hållet. Men finner någon styrka i mina ord om någonting och kan få sig en tankeställare så känns det fint. Att ge av sig själv och ta till sig av varandras olikheter och erfarenheter gör oss bara starkare som individer. Om vi gör det på rätt sätt. Att vi tillåter oss att bli inspirerade istället för avundsjuka på varandra.. Se varandras olikheter och erfarenheter som en tillgång.. Även det som är negativt..

Låter kanske konstigt med det negativa som någonting positivt men de det så här: Vänd på steken.. Istället för att bli irriterad över andras status, val och prioriteringar och hur dom lever sina liv så kan man ta ett allvarligt snack med sig själv om varför man känner så.. En riktig funderare. Är det så att någon har det liv man egentligen vill ha? Eller möjligheter? Är man missnöjd med sitt? Är det så att avundsjukan har talat och du själv förpestar och förmörkar ditt eget liv med den?

Kan du göra ditt liv lite ljusare.. gladare.. lättare? Ja det tror jag genom att det är ju egentligen inte så att du tycker att andra lever fel el har livsförhållanden som gör att du känner så. Du vill ha men har inte.. och det livet kan man få om man har det som ett positivt mål i sitt liv. Ja nu menar jag att leva under liknade livförhållanden.. Man ska ju leva sitt liv och ingen annans.

Jag inspireras av många i mitt liv.. Varje dag. När mitt hem känns som en överfull soptipp så tänker jag på min fina vän Renate och hennes underbara hus.. Det är mitt drömhus. Just så ska jag ha det någon gång. Inte hennes hus men liknande. Det är ett av mina mål. Då blir det lite lättare att uthärda det jag har hemma.. Att vi är trångbodda och att det blir så rörigt fort.

När jag sitter helt utan pengar och man letar febrilt hemma efter en pantflaska eller  just den där kronan som fattas så att man får en liter mjölk. Då man lite som snabbt förnimmer lukten av det där mörka avundsjukan inom en så tänker jag bl a på S. En varm och klok man jag känner som har gett mig många kloka och sporrande ord på vägen.. Även om det är jorden runt i mil mellan dom samhällsklasserna vi befinner oss i så tror han på min förmåga och potential att gå framåt trots att det står stilla just nu. Det gäller att hitta öppningen i sin situation i livet och sen kommer resten. Jag får respekten för mig som person trots den situationen av ekonomisk fattigdom som jag befinner mig i. Det är inte synd om mig och så vips så hittar jag den där kronan, pantflaskan eller någon annan lösning. Det här ger mig inspirationen och styrkan att gå framåt och sträva att nå några av mina mål.. Att inte behöva leva från hand till mun.. Att ta sig ur arbetslösheten.

Jag tänker varje dag på alla andra som har en liknade situation.. Vi som befinner oss i samma samhällsklass ekonomiskt.. Vi delar någonting och vi är inte ensamma alls om vår situation. Det ger styrka det med att inte känna sig ensam och får mig att gå framåt. Det tar jag fram varje dag och skriver om det lite då och då.. Kanske någon känner igen sig och finner styrkan i att inte vara ensam i sin situation av arbetslöshet och ekonomisk fattigdom.

Jag försöker hitta inspirationen istället för att vara bitter och avundsjuk för den hindrar en massa. När jag möter det där negativa sidan i människor så inspireras jag till att fotsätta att vara den jag är och försöka så gott det går att inte låta någons negativitet slå rot i mig så att jag blir bitter och förlorar min självkänsla. Mitt värde.. Mitt hopp.

Sen om jag någonsin kommer att nå mina mål står skrivet i stjärnorna. Men jag måste försöka, kämpa, tro och hoppas.. annat vore orätt mot mig själv.

När jag är död och även om mitt liv har bestått av ett maratonlopp av envis kamp för att nå alla dom målen jag hade för att ta mig ur denna situation som jag har nu. Även om jag inte riktigt nådde riktigt fram.. så ska jag i alla fall ha nått det absolut sista och bland det viktigaste målen i mitt liv – Att aldrig ha gett upp.
Då har jag lyckats med det i alla fall.

Det är så det känns just nu och vem vet hur jag känner om några år. Livet kan ju förändras drastiskt åt alla håll och kanter. Jag kanske är en riktigt grym och elak bitterf*tta om några år.. Ja, vem vet? =)

Eller så lever jag ett lite lättare liv då.. med lite mindre av vissa sorters kamp i vardagen. Ett liv som flyter på på ett skönt sätt med barn, vänner, arbete och den lättnad i ekonomin som jobbet ger. Ett liv med lite mera ork över och mindre oro. Det livet är värt att kämpa för.. big time!

Nu blir det Hemköp och mjölkinköp!

Ha en bra fortsatt tisdag och var rädda om er själva och varandra!

KramKram!

* ”Barnfattigdom” är konsekvensen av nutidens ättestupa.

Repris av inlägg skrivet i April i år.. Passar bra idag till Expressens artikeldär jag medverkar. Så här sommartider så är repriser tillåtna =)

Läs detta också: https://puffeltufflan.wordpress.com/2011/06/05/vi-har-det-bra/

***

Ge mig möjligheten att snabbt få tillgång till barnomsorg kvällar och helger så skulle jag slippa det mesta av dom negativa konsekvenserna av arbetslöshet.. som är ekonomisk fattigdom och är jag fattig så är mina barn det också och drabbas. Men skulle jag få nattdagis så skiter det sig ändå. Vem går med mina barn dit då?? Jag skulle få ta ledigt från jobbet varje kvällspass för att gå ifrån för att transportera barn från punkt A till B. Vilken arbetsgivare går med på det??  Det är systemet som sätter krokben för mig för att kunna ta jobb inom det jag är utbildad för.

Fritids stänger 18:30.. Det räcker inte för att jobba inom vården. Antingen måste man ha en respektive som är hemma efter kontorstid eller så en sjuhelsikes nätverk av släkt och vänner för att kunna vara ensamstående och jobba som inom vården. Där det ändå är lättast att få timvikariat om man nu kan jobba kvällar och helger. Nu är det illa överlag här i Köping.. Det finns inte så många lediga jobb.. Givetvis söker jag alla sorters jobb.

Sen är det ju så att för att få ”Nattis” så måste jag ha jobb och för att få jobb så måste jag ha ”Nattis”. Att flytta till jobb i en annan och större stad kostar en smärre förmögenhet. Man är fastlåst.

Ja och snart är väl pensionsåldern höjt till 97 år eller så också.
Fast å andra sidan så kanske det är ganska smart.. Någon måste ju ta hand om dom sönderrehabiliterade,  utförsäkrade, nedbrutna, unga och medelålders människorna på dom olika inrättningarna som poppar upp som svampar ur jorden. Där dom har hamnat efter att ha gjort slut på alla åtgärder som stod till förfogande.. ”Si så där ja-Utförsäkrad.. marsch fram till ättestupan.” Rätt tänkt ju.. Någon måste ju ta hand om dom faktiskt. ” Puh! Det var nära en gång till att vi inte skulle ha arbetsmaterial” utbrister dom sen.. 80 plussarna. Det är ju attans bra att vi har så förutseende politiker!!

Är det så konstigt att folk förlorar hoppet i arbetslöshet och utförsäkring? Människor slussas ibland mellan olika åtgärder för att till sist falla utanför. När dom är inne i hopplöshetens dimmor så kommer krämporna och samhället får ta hand om den biten. Vissa orkar inte ens leva vidare. Barn blir håglösa.. Börjar känna hopplöshet dom med.. Dom drar sig hemifrån och hamnar i dåligt sällskap. Risk för själv försöka kurera känslan av hopplöshet finns ju bland vuxna och barn. Risk för allehanda missbruk och kriminalitet finns. Listan kan göras lång..

Många skäms över sin situation. Det här är någonting som nog är jättejobbigt för många. Att skammen kommer för att man har som man har det. Att det är någonting fult att vara fattig av olika orsaker. Skäms inte!! Ingen är sämre än någon annan. Lika värdefulla är vi allihopa. Vi har bara lite olika förutsättningar. Sen måste man alltid ta med i beräkningen att förutsättningar kan ändras under livets gång.. Från bra till mindre bra och tvärtom. Ta ingenting för givet. Tar man bort skygglapparna så har man bäst möjligheter att se.

Det är samhället som ska skämmas för att dom har skapat dessa ättestupor åt folk så att dom faller lätt och hårt. Ättestupan har fått en helt annan mening nu. Förr i tiden så var det åldringar och orkeslösa som ”puttades över kanten” Nu för tiden är det yngre och arbetsföra också. Barnen dom hänger med över stupet av bara farten. Dom har inget val!

Samhället måste utformas så att den får varje individ i grupp eller enskilt att växa och gå framåt.. Inte krympa och försvinna. Dom nu svagaste och sköraste grupperna i samhället måste göras stabila genom åtgärder så att dom inte faller vid minsta lilla skalv… Folk måste få trygghet!!

Människor havererar med nuvarande system och till skillnad mot flygplan som kraschar så tillsätts ingen haverikommission som utreder störtdykningarna och försöker förhindra sådant i framtiden utan folk kraschlandar gång på gång..

HÄR: Ett upprop om att riva upp Sjukförsäkringen..

Jag vägrar att falla utför stupet. Det är mycket jobbigt emellanåt men jag kämpar emot allt vad tyget håller. Men många orkar inte alltid hålla emot och dom faller…Tyvärr!!

Här kommer några repriser på inlägg om dolda skolavgifter. Dom känns enormt tunga ibland  när man inte har ekonomi.  När man står med sista tjugan och  den behövs till annat än frukten. Det är här i skolan som risken för utanförskap finns bland barnen. Här syns det ganska väl  vilken familj som har ekonomin till att följa skolans dolda avgifter. Har man inga skridskor så förpassas man till ”att leka i snöhögen bredvid” fast dom helst av allt vill åka skridskor på skridskodagen som skolan har ordnat. Alla andra gör ju det.

På en lapp stod det så här: (Min fetmarkering)
”Torsdagen den 20/1 har vi skridskodag i eleverna i Anexet.
Vi kommer att åka buss till och från Krillan. Ta med en rejäl matsäck för det serveras ingen skollunch den dagen. Kom ihåg kläder efter väder. Det barn som inte har skridskor får leka i snöhögen. Alla barn som åker skridskor måste ha hjälm på sig. Har du klubba med dig så får du bara spela med den på bandyplanen.”

Här är det stor risk för barnet att känna sig utanför.

* Undrar vad typ 800 frukter kostar?
* Igen.. Lite om dolda skolavgifter.
* Elizabeth Salomonsson: Inger hopp för framtiden.

Dom som också ska skämmas är ju dom som har fördomar mot oss som inte har det så bra som dom kanske själva har.. Att vi är lata är ju bara Bullshit!
Att vi inte vill ha jobb är också Bullshit. Vi är inga dåliga människor alls. Inga andra klassens människor som en del vill få oss till. Men… Visst finns det rötägg bland oss ekonomiskt fattiga också. Dom som inte vill jobba utan lever gärna på försörjningsstöd år ut och år in. Jag har ingen försörjningsstöd.

Skämmas bör dom som slänger ur sig saker som ”Du borde ju ha tänkt innan du skaffade alla dessa barn” och dylikt och försöker påskina att det är därför man är arbetslös och ekonomiskt fattig.

Jag skriver ekonomiskt fattig för på annat sätt är jag RIK.
Den rikedomen är det som håller mig flytande.

Skyll dig själv!!

Vart går gränsen vid fattigdom i Sverige?

Ska man relatera till U-Länderna?
Ja isf är vi alla ofantligt rika..
Eller ska vi relatera till våran egen omgivning?
Den som ligger närmast till hands.

Ska man krävas att helt vara utan belastande ekonomisk historia..
Banklån, CSN och annat som man kan ha
när man är 30-40-50…. år
om någonting dramatiskt händer?
Måste vi skylla oss själva oavsett vad?

När hela familjer mår dåligt.
När hela alltet sätts på spel vind minsta lilla oförutsedda utgift.
Är det ”tillåten” fattigdom.. eller får vi skylla oss själva?

Ska vi skylla oss själva om lågkonjukturen slår till och bägge får gå.
20 år på fabriken och plötsligt slår den igen.
Ska vi skylla oss själva när vi har många barn.
Borde man ha förutsett allting?
Alla eventualiteter?

Är det enbart förunnat dom väldigt rika
att reproducera sig själv?

Ska man skylla sig själv om man blir sjuk
och förlorar förmågan att jobba?

Vad säger man till någon som  förlorat ett barn.
En respektive.. någon annan kär.
När sorgen är förlamande tung
och förmågan att existera knappt finns.
När räkningarna hopas, när sjukpengen inte räcker till.
När samhället anser att man ska ha sörjt klart
på några få veckor.
Vad säger man då?
Skyll dig själv?

Ska man skylla sig själv när Kärleken tar slut?
En tar inte sitt ansvar…
Bakom en skilsmässa kan finnas oändligt mycket skäl
Vissa klarar sig galant..
Vissa hamnar på ruinens brant.
Ska man skylla sig själv för att man har Älskat?

När är det förlåtet att ha förlorat sin ekonomiska trygghet?

Det är väl inte konstigt om folk bryter ihop av ren frustration
När man hela tiden får höra ”Skyll dig själv du som….”
samtidigt som chansen till återhämtning försämras.

Familjer bryts ner bit för bit.
Dom förlorar förmågan att kämpa.
Det är som att se en medmänniska drunkna.
Det finns lite liv…. men knappt.
Hon ber förtvivlat efter en Livboj.

Ska vi vända dom ryggen
och be dom skylla sig själva?

Var rädda om er!

KramKram!

* ”Barnfattigdom” är konsekvensen av nutidens ättestupa.

Ge mig möjligheten att snabbt få tillgång till barnomsorg kvällar och helger så skulle jag slippa det mesta av dom negativa konsekvenserna av arbetslöshet.. som är ekonomisk fattigdom och är jag fattig så är mina barn det också och drabbas. Men skulle jag få nattdagis så skiter det sig ändå. Vem går med mina barn dit då?? Jag skulle få ta ledigt från jobbet varje kvällspass för att gå ifrån för att transportera barn från punkt A till B. Vilken arbetsgivare går med på det??  Det är systemet som sätter krokben för mig för att kunna ta jobb inom det jag är utbildad för.

Fritids stänger 18:30.. Det räcker inte för att jobba inom vården. Antingen måste man ha en respektive som är hemma efter kontorstid eller så en sjuhelsikes nätverk av släkt och vänner för att kunna vara ensamstående och jobba som inom vården. Där det ändå är lättast att få timvikariat om man nu kan jobba kvällar och helger. Nu är det illa överlag här i Köping.. Det finns inte så många lediga jobb.. Givetvis söker jag alla sorters jobb.

Sen är det ju så att för att få ”Nattis” så måste jag ha jobb och för att få jobb så måste jag ha ”Nattis”. Att flytta till jobb i en annan och större stad kostar en smärre förmögenhet. Man är fastlåst.

Ja och snart är väl pensionsåldern höjt till 97 år eller så också.
Fast å andra sidan så kanske det är ganska smart.. Någon måste ju ta hand om dom sönderrehabiliterade,  utförsäkrade, nedbrutna, unga och medelålders människorna på dom olika inrättningarna som poppar upp som svampar ur jorden. Där dom har hamnat efter att ha gjort slut på alla åtgärder som stod till förfogande.. ”Si så där ja-Utförsäkrad.. marsch fram till ättestupan.” Rätt tänkt ju.. Någon måste ju ta hand om dom faktiskt. ” Puh! Det var nära en gång till att vi inte skulle ha arbetsmaterial” utbrister dom sen.. 80 plussarna. Det är ju attans bra att vi har så förutseende politiker!!

Är det så konstigt att folk förlorar hoppet i arbetslöshet och utförsäkring? Människor slussas ibland mellan olika åtgärder för att till sist falla utanför. När dom är inne i hopplöshetens dimmor så kommer krämporna och samhället får ta hand om den biten. Vissa orkar inte ens leva vidare. Barn blir håglösa.. Börjar känna hopplöshet dom med.. Dom drar sig hemifrån och hamnar i dåligt sällskap. Risk för själv försöka kurera känslan av hopplöshet finns ju bland vuxna och barn. Risk för allehanda missbruk och kriminalitet finns. Listan kan göras lång..

Många skäms över sin situation. Det här är någonting som nog är jättejobbigt för många. Att skammen kommer för att man har som man har det. Att det är någonting fult att vara fattig av olika orsaker. Skäms inte!! Ingen är sämre än någon annan. Lika värdefulla är vi allihopa. Vi har bara lite olika förutsättningar. Sen måste man alltid ta med i beräkningen att förutsättningar kan ändras under livets gång.. Från bra till mindre bra och tvärtom. Ta ingenting för givet. Tar man bort skygglapparna så har man bäst möjligheter att se.

Det är samhället som ska skämmas för att dom har skapat dessa ättestupor åt folk så att dom faller lätt och hårt. Ättestupan har fått en helt annan mening nu. Förr i tiden så var det åldringar och orkeslösa som ”puttades över kanten” Nu för tiden är det yngre och arbetsföra också. Barnen dom hänger med över stupet av bara farten. Dom har inget val!

Samhället måste utformas så att den får varje individ i grupp eller enskilt att växa och gå framåt.. Inte krympa och försvinna. Dom nu svagaste och sköraste grupperna i samhället måste göras stabila genom åtgärder så att dom inte faller vid minsta lilla skalv… Folk måste få trygghet!!

Människor havererar med nuvarande system och till skillnad mot flygplan som kraschar så tillsätts ingen haverikommission som utreder störtdykningarna och försöker förhindra sådant i framtiden utan folk kraschlandar gång på gång..

HÄR: Ett upprop om att riva upp Sjukförsäkringen..

Jag vägrar att falla utför stupet. Det är mycket jobbigt emellanåt men jag kämpar emot allt vad tyget håller. Men många orkar inte alltid hålla emot och dom faller…Tyvärr!!

Här kommer några repriser på inlägg om dolda skolavgifter. Dom känns enormt tunga ibland  när man inte har ekonomi.  När man står med sista tjugan och  den behövs till annat än frukten. Det är här i skolan som risken för utanförskap finns bland barnen. Här syns det ganska väl  vilken familj som har ekonomin till att följa skolans dolda avgifter. Har man inga skridskor så förpassas man till ”att leka i snöhögen bredvid” fast dom helst av allt vill åka skridskor på skridskodagen som skolan har ordnat. Alla andra gör ju det.

På en lapp stod det så här: (Min fetmarkering)
”Torsdagen den 20/1 har vi skridskodag i eleverna i Anexet.
Vi kommer att åka buss till och från Krillan. Ta med en rejäl matsäck för det serveras ingen skollunch den dagen. Kom ihåg kläder efter väder. Det barn som inte har skridskor får leka i snöhögen. Alla barn som åker skridskor måste ha hjälm på sig. Har du klubba med dig så får du bara spela med den på bandyplanen.”

Här är det stor risk för barnet att känna sig utanför.

* Undrar vad typ 800 frukter kostar?
* Igen.. Lite om dolda skolavgifter.
* Elizabeth Salomonsson: Inger hopp för framtiden.

Dom som också ska skämmas är ju dom som har fördomar mot oss som inte har det så bra som dom kanske själva har.. Att vi är lata är ju bara Bullshit!
Att vi inte vill ha jobb är också Bullshit. Vi är inga dåliga människor alls. Inga andra klassens människor som en del vill få oss till. Men… Visst finns det rötägg bland oss ekonomiskt fattiga också. Dom som inte vill jobba utan lever gärna på försörjningsstöd år ut och år in. Jag har ingen försörjningsstöd.

Skämmas bör dom som slänger ur sig saker som ”Du borde ju ha tänkt innan du skaffade alla dessa barn” och dylikt och försöker påskina att det är därför man är arbetslös och ekonomiskt fattig.

Jag skriver ekonomiskt fattig för på annat sätt är jag RIK.
Den rikedomen är det som håller mig flytande.

Skyll dig själv!!

Vart går gränsen vid fattigdom i Sverige?

Ska man relatera till U-Länderna?
Ja isf är vi alla ofantligt rika..
Eller ska vi relatera till våran egen omgivning?
Den som ligger närmast till hands.

Ska man krävas att helt vara utan belastande ekonomisk historia..
Banklån, CSN och annat som man kan ha
när man är 30-40-50…. år
om någonting dramatiskt händer?
Måste vi skylla oss själva oavsett vad?

När hela familjer mår dåligt.
När hela alltet sätts på spel vind minsta lilla oförutsedda utgift.
Är det ”tillåten” fattigdom.. eller får vi skylla oss själva?

Ska vi skylla oss själva om lågkonjukturen slår till och bägge får gå.
20 år på fabriken och plötsligt slår den igen.
Ska vi skylla oss själva när vi har många barn.
Borde man ha förutsett allting?
Alla eventualiteter?

Är det enbart förunnat dom väldigt rika
att reproducera sig själv?

Ska man skylla sig själv om man blir sjuk
och förlorar förmågan att jobba?

Vad säger man till någon som  förlorat ett barn.
En respektive.. någon annan kär.
När sorgen är förlamande tung
och förmågan att existera knappt finns.
När räkningarna hopas, när sjukpengen inte räcker till.
När samhället anser att man ska ha sörjt klart
på några få veckor.
Vad säger man då?
Skyll dig själv?

Ska man skylla sig själv när Kärleken tar slut?
En tar inte sitt ansvar…
Bakom en skilsmässa kan finnas oändligt mycket skäl
Vissa klarar sig galant..
Vissa hamnar på ruinens brant.
Ska man skylla sig själv för att man har Älskat?

När är det förlåtet att ha förlorat sin ekonomiska trygghet?

Det är väl inte konstigt om folk bryter ihop av ren frustration
När man hela tiden får höra ”Skyll dig själv du som….”
samtidigt som chansen till återhämtning försämras.

Familjer bryts ner bit för bit.
Dom förlorar förmågan att kämpa.
Det är som att se en medmänniska drunkna.
Det finns lite liv…. men knappt.
Hon ber förtvivlat efter en Livboj.

Ska vi vända dom ryggen
och be dom skylla sig själva?

Var rädda om er!

KramKram!

* Självrannsakan och Våra sociala normer

Alla är överens. Ja många iaf.
Nästan en halvmiljon har visat det via Aftonbladets ”Vi gillar olika” kampanj.
Den finns det ett mörkeltal som gillar ”vi gillar olika” dom med.
Både åt det ena och det andra hållet.

Man handen på hjärtat!! Gäller det allt?
Menar.. Gillar vi olikheter när det kommer till andra saker?
Som homomsexuella? Funktionshinder? Dom överviktiga? Eller bara dom som ser annorlunda ut på ett eller annat sätt. Är på ett eller annat sätt?
Ser vi dom som väljer att inte skaffa barn som konstiga att dom inte vill reproducera sig själva? Eller som som vill skaffa många barn. Antar vi att dom tillhör en suspekt sekt som förbjuder all sorts preventivmedel?
Eller bara den där gubben som lever ensligt och vill inte ha kontakt med folk.
Blir han den där ”byfånen” som är konstig och dan?

Samtidigt som man visar med hjärta och själ att ”Vi gillar olika”
så sneglar man med förakt mot grannen som är överviktig.
Man tisslar och tasslar om Pelle och Kalle som gick hand i hand och pussades.
Eller den vackra kvinna som egentligen är man från början
men var född i fel genus. Man ser förbi dom med utvecklingsstörning med attityden ”Dom tillhör inte våran värld utan på sidan om”

Gör vi folk dumma för att dom har ett funktionshinder?
Dom som har tex Dyslexi… Fibromyalgi…Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som innefattas av bla dom olika bokstavskombinationerna. Utvecklingsstörning.
Dom som inte alltid är så synliga. Eller fullt synliga.

Ska man vara på ett visst sätt för att passa in i vårat samhälle?
För att var accepterad av det stora alltet så ska man vara smal som en sticka.
Se ut på ett visst sätt för att samhället har ”Krävt” det bla av dom unga.
Tuttar och läppar har pumpats upp. Det senaste bär man inom mode.
Man ska tänka på ett visst sätt.. Äta viss mat.. Rösta på ett visst parti.
Just för att det är ”rätt”

Sen kanske man ställer sig bakom”Vi gillar olika” Det rimmar ju väldigt illa eftersom man undantar  sig själv och andra från det.

Vi måste ta ett allvarlig snack med oss själva ibland.
Påminna oss om värdet som vi alla har.
Det värdet vi själva har och inte bara andra.
Det där riktiga värdet som inte är skapat av bla Media.
Vi måste påminna våra unga.. lära dom ända från start det där med att acceptera sig själva.. Att dom duger avsett vad.
Att dom är viktiga och värdefulla.

Vi måste ge våra barn och ungdomar modet att vara sig själva.
Media försätter folk i masspsykos mot det där andra som
”faller utanför det sk normala”
Unga drivs till självmord för att dom inte anser sig passa in.
Dom hetsas av samhället till drastiska lösningar.

Samtidigt som man engagerar sig i ”Vi Gillar Olika” kampanjen..
Man lägger ner hjärta och själ i att visa det.
Samtidigt så kanske man tampas med själv med Ångest över sin vikt…
Över känslan över att inte duga. Vara annorlunda. Mindre värd.

För att ”Vi gillar olika” så måste man nog gilla sig själv först.
Lite i alla fall. Där måste vi göra som stora förändringarna.
För när vi gillar oss själva för dom vi är. När vi accepterat.
Så kan vi gilla olikheter hos andra också fullt ut.

Sköt om er!

KramKram

* Ett brott mot dom mänskliga rättigheterna.

Bravo för den HÄR reklamfilmen …HÄR har ni också om den.
Hoppas den väcker en tanke hos folk… En viktig tanke.
Det är långt kvar tills vi får ett samhälle där alla passar in helt naturligt.
Där funktionshindrade kan gå på gatan utan att någon reagerar.
Det är inom oss vi måste ändra tänket och attityderna.
Att dom här människorna är en stor tillgång
och inte någon belastning.

Den selektiva fosterdiagnostiken måste bort.
Där samhället erbjuder tester för blivande föräldrar
för att eliminera fullt funktionsdugliga barn.
Som tex dom som har Downs Syndrom.
Testerna är ett brott mot dom Mänskliga rättigheterna.
Min Hanna är född.. hon lever i det svenska samhället
och  hon ifrågasätts kränkande av samma samhälle.
Det är ju det som dom mänskliga rättigheterna går ut på
att man ska inte ifrågasättas som människa.
Alla människor har lika värde heter det ju så fint.
Men det stämmer ju inte.
Man får ha sin religion.. hudfärg… åsikt…. osv….
Men hon och alla andra ifrågasätts iom den selektiva fosterdiagnostiken.

En viss diagnostik ska vara kvar tycker jag ju
Då när det finns indikationer på att barnen kan ha
någonting som tar ner livskvalitén till noll
Där livet enbart är en stor plåga tills döden kommer som en befrielse.

Har vi kvar den här Selektiva fosterdiagnostiken
Så är det svårare att ändra attityderna hos människor.
Det är svårare att lära våra barn när man motarbetas av samhället.
Det blir dubbla budskap.

Min Hanna hon har Downs Syndrom när vi kommer ihåg det.
Det gör vi inte så ofta faktiskt… Kommer ihåg.

Först och främst är hon ju Hanna Hotti 8 år.
En underbar och helt Fantastisk liten tjej.
Hon gör livet lite vackrare att leva i
som alla barn gör…

Ja.. sen om man nu måste veta lite mera
Så har hon ju en Extra Kromosom…
En sådan här och nu kromosom… en Kärlekens budbärarkromosom.
En glädjekromosom… En se bakom det ytliga kromosom..
Ja det där som fattas oss… Ja hos oss som är sk ”Normala”
Den bristen som kan göra oss kalla och beräknande falska..
Intrigerande. Elaka. Plumpa… och massor med annat Negativt.
Det är den bristen också som ställer till det i världen
Tänk på alla krig… Rasismen… osv…

Vi normala som ska ha det sk förståndet är skuld till allt detta.
Vem är det egentligen som har förståndet i behåll då?
Är det verkligen vi ”normala”? =)

Sköt om er alla!!