Etikettarkiv: Respekt

* Lite torsdagstankar på pränt…

Diverse 7 februari 2013 004x
Världen är blå idag.. Hejsan på er!

Torsdag idag.. Barnen åter till skolan idag. Dom hade studiedag igår. Hanna är fortfarande hemma..

Livet pockar på med allehanda saker som ska lösas. Blogginspirationen är inte så värst bra just nu men det är väl så det är emellanåt när fokus är lite extra åt problemlösarhållet. Dom små grå behövs på annat sätt nu än att författa blogginlägg.

Men ni har ju förståelsen för detta hattande i mitt skriveri så det är nog Oki att ta det lugnt med bloggandet nu ett tag. Inlägg lite då och då. Ni finns kvar. Ni återkommer.. Emellanåt lite tysta.. lite avvaktande.. men ni finns i allra högsta grad av olika anledningar på min blogg och även om ni kanske irriteras på mig och vill bara spy galla.. så behåller ni det för er själva och härjar inte runt här på min blogg. Ni alla har min fulla respekt och därför är ni viktiga och värdefulla bloggläsare ♥

Diverse 7 februari 2013 009I  radion hör jag just nu ”Don’t you worry, don’t you worry child. See heaven’s got a plan for you. Don’t you worry, don’t you worry now Yeah! ”
Med Swedish House Maffia.. Å jag kan bara konstatera att det bästa sättet att döda en låt är ju att spela den om och om igen under dagarna. Jag tycker att jag hör den hela tiden och gör det nog också. Annars är Mix Megapol bra station att lyssna på men denna eviga upprepning av låtar under lång tid är lite väl. Jag är så glad att ha denna musikmaskin. Har ju inte haft någonting annat än datorn tidigare att lyssna på men så hade finaste Birgitta denna Radio/DVD spelare som låg och ”skräpade” i förrådet och så fick jag den. Nu är den på nästan dygnet runt. Ända från Tullinge kom hon en lördag i höstas med stort hjärta fyllt med osjälvisk omtanke och jag kunde inte ens bjuda på kaffe. Vi hade magsjuka hemma då. Men jag har nog det innestående, hoppas jag i alla fall. Hon bor precis i närheten av en av dom finaste människor jag känner – Paula. Jag lovade hälsa på Birgitta nästa gång jag var hos Paula men har ju inte kommit dit än. Men hoppas ekonomin tillåter en sväng snart. Tack ännu en gång finaste ♥

Tänk så många underbara människor man möter här via nätet. En del blir del av ens liv en period.. Kort eller lite längre period innan vägarna skiljs åt av olika anledningar men det är ju så det är i livet i allmänhet att människor kommer och går i ens liv. En del som man har mött här i etern får man en djupare relation med och utvecklar en vänskap utanför nätet också och några av dom känns nu som vänner för livet.

För mig är det inte viktigt eller något behov att ha många vänner. Dom nära vännerna som finns i mitt liv är inte så attans många men dom är trygga. Dom tar hela mig. Det positiva och det negativa i mig. Jag får vara den jag är och emellanåt kan jag dra mig undan och det tas inte som personligt mot dom.. Dom finns kvar.. Dom förstår. Det är en stor trygghet. Vänskap ska baseras på en grund av ärlighet mot varandra. Man ska också kunna ifrågasätta varandras agerande i någonting om det som man tycker är fel.. känns olustigt eller så. Ibland kan jag ha missuppfattat någonting och då frågar jag rakt ut. Samma vill jag att mina vänner ska göra och det gör dom. Annars så finns det man kanske irriteras över, det osagda, som ett litet mörkt moln över vänskapen.

Trodde ju någonting om Sussi här om året.. Jag kände mig besviken.. Lurad. Jag frågade.. ifrågasatte.. Vi exploderade i en konflikt.. Hon berättade hur det var. Jag lyssnade.. Jag insåg att jag hade tokfel och hade missuppfattat och sårade henne med mina anklagelser.. Jag tog på mig skulden, ansvaret.. förklarade varför jag trodde som jag trodde. Bad om ursäkt. Hon lyssnade, förstod och jag blev förlåten. Vi hade redan innan byggt upp en vänskap och jag tog risken att sabba den men hellre nog det än att hela tiden gå omkring med en misstro mot någon som gnagde. Jag hade inte varit ärlig mot henne då. Jag skulle ha blivit den typ av ”vän” som jag själv inte gillar. Det här förde oss närmare varandra. Vi blev tryggare i vänskapen. Hade jag inte konfronterat henne så tror jag inte att vi skulle vara vänner idag. Jag tackar högre makter för att jag vågade fråga.. Vågade tro att vänskapen skulle hålla.. Den respekten fick hon av mig.

Nu ska man ju absolut inte gå på sina vänner för minsta lilla som stör en. Det dödar vänskapen ganska fort. Det är inte så jag menar. Men det här stora som gnager hela tiden inom en och som inte alls känns bra och sunt att känna. Det här som är skillnaden mellan att kunna lita på sin vän.. eller inte. Nu pratar jag om nära vänner..

Jag låter mycket passera genom ena örat och ut ur den andra när det gäller nära vänner och vänner som inte är så nära eller bekantskaper och andra möten här på nätet och IRL. Det är väl så det är förhoppningsvis med oss alla. Ska vi haka upp oss på allt och alla som inte passar oss så hinner vi väl inte med någonting annat än göra just det. Träligt värre ju. Vi alla måste lära oss att respektera varandras olikheter som människor. Men det betyder ju inte per automatik att man måste gilla dom olikheterna. Lev och låt leva. Vi alla har ju så olika förutsättningar, åsikter,  behov och erfarenheter. Ingens ryggsäck är den andras lik. Gör vi inte det så kan vi nog inte förvänta oss eller kräva samma respekt för oss själva.

Vissa olikheter i åsikter får bara inte accepteras. Inte låta oss gå förbi. Inte vara likgiltiga inför. Det är dom som bryter mot dom mänskliga rättigheterna som vi alla berörs av.  När någons åsikter och handling tullar på någons människovärde.

Allmän förklaring om dom mänskliga rättigheterna.
Artikel 1. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag
Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet som en person i lagens mening.

Vi går alla ändå mot just samma ödesslut. Vi alla, oavsett vad, står där sen i slutändan lika nakna inför det som är oundvikligt. Det är här på det yttersta det senast rättas till och vi står ändå där sen, just så som det ska vara med oss människor.. Vi står där, likvärdiga, utan någon som helst skillnad.. Inför våra livs Grande Finale – Döden.

…. och vart vi hamnar sen vet vi ju inte. Men kanske får vi leva i vårt nästa liv.. som dom vi inte ansåg ha något värde, dom vi föraktade, hatade osv…. En liten bakläxa eller så för att sen när alla livsläxor är gjorda så hamnar vi i någon slags Nirvana i evighet. Det som kallas pension i vårt liv =) Eller så finns bara ett liv och ett slut utan fortsättning.. Vi multnar bort och minnet av oss, det goda i oss.. det fula i oss.. existerar så länge som någon minns oss. Vi får ingen chans att göra om och göra rätt. Det finns nog inget sk Helvete efter döden. Jag tror nog det räcker gott och väl det Helvetet som människorna skapar i sina egna liv och andras medan dom levde. Bakläxorna är nog istället för det =)

Vi spånar lite nu på det där med Nirvana..Undrar vilken livsläxa i ordningen som jag är inne på nu tro? Är mitt liv nu en återkommande bakläxa från många tidigare liv? Har jag lärt mig någonting nu och får gå vidare med någonting nytt att lära.. eller får jag bakläxa igen och det blir typ ”Vakna till samma måndag om och om igen tills tröghjärnan fattar hur man tar sig till tisdagen”?

Hmm? Det liv vi lever nu är isf en sorts skolårskurs i det stora hela på vägen mot då slutexamen.. Studenten för oss dönickar – Nirvana. Vi måste då klara av en del årskurser innan dess.. Ett G räcker förhoppningsvis att gå vidare emellanåt. Vilken klass går jag i nu tro? Har jag fått godkänt på lekis och är en ettapluttare nu? En ettrig mellanstadiat? En revolterande högstadietjej? En målmedveten gymnasist?  Eller sitter jag fortfarande i sandlådan och ska lära mig att ge fan i att slå Hulda i skallen med spaden?  En mycket pockande fråga nu i denna övertjosanfundering – Finns det någon bloggnirvana som en del i själva Högsta Nirvana? :P

Nu är vi rädda för döden och dom flesta vill inte dö alls men för att nå det ultimata i detta med att nå Nirvana.. att inte behöva födas igen och leva i evigheten i total harmoni utan begär, hat och allt annat som vi är experter på just nu. Inte ens puffsanuffsandet med varandra blir kvar. Inte heller det klimax som det ger emellanåt. Att få uppleva en evig, mental orgasm är kanske bra mycket häftigare ju :P än den vi har nu och som kan vara skamligt kort och frustrerande emellanåt eller utebli helt =) Ja, då måste vi döden dö ett antal gånger. Vi kanske konstant sen ser ut som pårökta, nypåsatta, småflinande själar med simmiga ögon av själslig extas och bara flyter omkring i universum.. och bara känner frid. Det är ju fan nästan så att man vill ta examen snart ju och gå i pension.. Hehe.

Attans tuff studieplan det är på den skolan ju och Rektorn ser nog inte mellan fingrarna så värst. Det går inte att skolka eller sluta skolan och den pågår dygnet runt utan fritid tills vi dör. Tror inte bossen är så värst mutbar heller =)

Jamen se där! Vi alla går i samma skola och är skolkamrater med varandra. Vi går samma utbildning men har kommit olika långt. Men vi ska ge fan i att bråka så mycket på skolgården annars så får vi gå om och vi kommer aldrig undan. Rektorn borde ju kanske införa en slags extra på det vi har redan nu och som är ett frivilligt val.. Som en obligatorisk Nirvanisk ART -träning och det mycket tidigt så att det sitter. Kanske redan på sperma/ägg stadiet ju. Nirvaniskspema och äggförädling =) Uppdatera studieplanen lite.. så att man slipper dö så förfärligt många gånger =)

Viktiga funderingar detta ju och jepp, även jag undrar emellanåt hur ett psykologutlåtande på mig skulle se ut. Hehe :P ;)

Nu fick ni en hel roman av mig igen och jag skulle ju egentligen bara säga Hej till er =)

Var rädda om er själva och varandra!

Tjing på ett tag kära skolkamrater =)

KramKram!

* När man blir lite skröpplig i kroppen…

Dom flesta av oss bli gamla. När vi blir det så kanske förmågorna tryter och det behövs lite hjälp emellanåt med det ena än det andra. Hemtjänst Huddinge erbjuder en del för dom pensionären som är över 70 år med att få hjälp med det som som själva inte klarar av. Även yngre med speciella behov. Det kan vara serviceinsatser som städning.. få tvätten tvättad.. m m. Det kan också vara omvårdnadsinsatser.. matservice.. ledsagarservice m m.

Det är personens egna behov som styr vad som kommer att ingå i hemtjänsten. Man ansöker via kommunen även om det tex är ett privat företag som Eveo. Kommunens biståndshandläggare ska kontaktas först och som tillsammans med den sökande utreder vilka behov som finns och vilka typer av tjänster som kan vara aktuella.

Att kunna bo kvar hemma bland det som är vant och tryggt ökar våra åldringars livskvalité och livslängd. Att vara tvungen att flytta hemifrån för att man har blivit lite skröpplig kan ju vara förödande för den gamle. Hemtjänsten ger möjligheten för våra gamla att bo kvar hemma så länge som möjligt och helst då livet ut. Att kunna få möta samma vårdbiträden och undersköterskor så långt som det är möjligt är lika viktigt som att bli respekterad för ens egna kulturella eller religiösa tillhörighet och få dom tillgodosedda. Att själv får välja vem man vill ha i sitt hem som utför tjänsterna. Hos Eveo får man allt detta.

Det är så viktigt att se hela alltet i en person och sen utgå från det. Det är det som ger trygghet och det allra bästa till våra värdefulla åldringar.

* Karma is the Bitch

Det är mycket prat om fattiga barn lite överallt nu i bloggar och tidningarna. Vet ju. Har själv medverkat här om dagen som en återkoppling till Expressens artikel 2009 om fattiga barn.

Det är mycket om hur man ska hjälpa dessa barn som inte har det så välbeställt. Ja eller föräldrarna som inte har det så välbeställt. Ungarna hänger ju bara med av bara farten.

Tonårsmorsan gör sin grej.. HELP 2 HELP är en fin tanke.. Men jag reagerar ändå lite olustigt på hela den grejen.  Fatou är en snäll kvinna. Jag gillar henne skarpt. Det är inte det. Varför göra det så komplicerat? Varför dra in företag som får cred för ”hjälpen” genom reklam på en blogg. Sen uppmanas dom som inte kan hjälpa eller inte vill hjälpa ändå ge cred till dom här företagen som hjälpt till. Ett PR – jippo på bekostnad av fattigdomen som finns omkring oss. Det känns som inbakad och/eller dold reklam för företag som ska florera i bloggen.

Varför ska man tävla om att få vinna en matkasse för att man är fattig? En tävling för fattiga.. Tja.. det låter inte riktigt bra i mina öron. Jag ser framför mig många medmänniskor som i behov trånar efter en bit ”bröd” ur den välbeställdas kasse. Jag ser målade tavlor i olja av fattiga.. men i en modern tappning. Jag ser ”grindslanten” där man slåss om en peng.. Fast i vuxen tappning.

Varför inte bara se sig omkring i sin egen närhet.. sin omgivning. Gå igenom den egna släkten.. vänner.. grannar. osv.. Finns där någon som skulle behöva?   Uppmana vänner och bekanta att göra detsamma. Det finns behov bara man tillåter sig att se. Vill man hjälpa och kan det så gör det. Gör det anonymt om möjligt så slipper mottagaren hamna i en skuldposition.. en tacksamhetsskuld som kan bli otroligt jobbig. Många gånger är det mycket skam inblandat i just faktum att man inte har medel. Fast det är ingenting att skämmas över. Vi alla är lika värdefulla.

Det är väldigt viktigt att få bort skamstämpeln på just fattigdom. Vi måste stötta varandra och peppa.. istället för att se ner och förminska eller ordna tävlingar så att ingen hamnar på djupt vatten. Stötta varandra så att man orkar en stund till.  Vi måste hjälpa varandra att finna lösningar för när man hamnar i hopplöshet så har man svårt att se någonting överhuvudtaget mera än sin egnen svarta situation. Vi måste se vårat egna värde, att vi inte är värdelösa och en belastning för samhället för att vi är ekonomiskt fattiga. För känner föräldrarna skam så fortplantar det sig säkerligen sig till barnen också ganska snabbt. Det blir offer på offer.

Kan vi göra det för våra medmänniskor omkring oss som har det svårt, stötta och peppa.. Hjälpa dom att se sitt egna värde..att som inte är dåliga.. så är det ett värdefullt och livsviktigt bidrag i denna diskussion om just barnfattigdom. Det kan vara just någons respekt, stöd och peppning som gör skillnad i att falla eller inte falla. Det kostar ingenting.. men är så, så värdefullt och är en långsiktig investering i begreppet medmänsklighet..
För ni vet ju.. Karma is the Bitch!!

Over and out.. Köping den 15 Juni och året är 2011 och klockan är 01:29.. attans mycket eller lite.. Det beror på hur man ser det.. =)

KramKram!!

* Bravo! Nu har paragrafryttarna skenat igen!!

Hoppas dom sover gott!
För det kommer säkerligen inte en  man göra – Stig- Anders.
Tillika våra allas ”Hästmannen”


Bild från Aftonbladet.  Foto: Peter Gerdehag

Det här är en man som valt att leva sitt liv på det enkla sättet.
Han tar det som gården ger.. Han belastar inte samhället alls.
Han är ett med alltet.. Mycket beundransvärt.

För drygt en vecka sedan fick bonden ett djurförbud som innebär att hans hästar måste vara borta från gården senast 15 oktober.

Anklagas för misskötsel

Enligt djurskyddsinspektören är hästarna misskötta.

Myndigheterna menar bland annat att bonden i vintras inte släppte ut sina tre hästar på sin dagliga utevistelse och ifrågasätter om han kommande vinter klarar av att sköta hästarna efter djurskyddslagens normer.

Länsstyrelsen har bestämt att hästarna skall vara avyttrade senast 30 september. En överklagan har avslagits av förvaltningsrätten.

Ajshitdå… Mina ungar var inne tre veckor i vintras..
Visserligen var vissa sjuka men inte alla.
och hur många släppte ut sina djur i minus 25 som det var en lång period i vintras. En lång vinter förresten.. kall som sjutton.

”och ifrågasätter om han kommande vinter klarar av att sköta hästarna efter djurskyddslagens normer.

Ok. här går man också händelser i förväg.
Dom eventuella händelser som kan ske.. men som faktiskt kan utebli också.
Då måste tex mjölkbönderna ligga risigt till då.. i rättvisans namn.
”Mjölkmaskinerna kan ju gå sönder och ni kanske kommer att få risigt med pengar av personliga orsaker.. Sen har ni säkert glömt att betala försäkringar… Korna kommer inte bli mjölkade..dom drabbas av juverinflammation….och dom kommer bli sjuka  och dö.
Så därför tar vi dina kor”
– Givetvis inte.. så går det inte till i Sverige! Eller??

Men en mans hästar kan man ta utan skrupler.
Det är ju hans allt. Kunde han inte få leva sitt  liv med stor livskvalité med sina djur. Om man nu var så oroliga för hästarna så kunde man få en försäkran om att någon hjälper honom med dom. Det finns säkert en uppsjö av människor runt honom som är villiga.

– Alla kunde notera hur harmoniska och fina hästarna är. Ändå har Stig-Anders nu ett djurförbud hängande över sig. Jag är övertygad om att detta handlar om krocken mellan det rationella och det man inte känner till och därmed är rädd för, säger filmaren Peter Gerdehag.

”Som en dödsdom”

Enligt honom innebär ett djurförbud att Stig-Anders fråntas chansen att vara ekonomiskt oberoende men än värre det han lever för.

– Stig-Anders säger själv idag att det är en dödsdom. Han hoppas kunna putsa vidare på sina åkrar men en människa orkar inte med 10 hektar åker och äng själv.

HÄR var det kanske befogat med insatser.
Men snälla ni!! Det handlar om en man som lever visserligen långt ifrån våran moderniserade vardag.. Men han lever ändock mitt bland om som en påminnelse om kanske svunna tider. Ett liv som han valde att leva.

Några kanske inte förstår HUR man kan leva så här och då blir det genast fel och fel måste hittas så ”allt kan rättas till” och ordningen återställd.

Han visade att det går att leva så här.. Ända tills någon sa ”Det här går inte”
Det här är överförmynderi. Paragrafrytteri. Empatilöshet.
Man behandlar inte våra medmänniskor så här. Hur udda dom än är.
Dom är värda all respekt.
Sven Anders är värd all respekt han med.

Låt för guds skull honom få sina hästar tillbaka.
Låt honom leva sitt liv i fred.

Det här har ju pågått ett tag nu.. Frågan om hans hästar.
Handlar det egentligen om Hästarna längre?
Har det gått prestige i frågan?
Vinna och vinna till varje pris..
Även om man kör över den lilla människan..
Som bara vill leva sitt liv ifred med sin Hästar.
Bruka sin gård på gammalt vis och vara självförsörjande.

Du har mitt stöd Stig-Anders och många andras.

* Vi kan utnyttja demokratin för att strypa det som demokratin står för.

Vi behöver inte och ska inte ha främlingsfientligehet i Sverige.
Vi behöver inte SverigeDEMOkraterna…
Men likförbannat så gled dom in i riksdagen…Hur?
Enkelt ju, så dumt att fråga sig varför..
Vi har demokrati i Sverige.. D e m o k r a t i
vars en av grundstenarna är ju alla människors lika värde och rättigheter.
Vi har rätt att välja hur vi vill i vårat demokratiska land.
Vi.. folket alltså.. väljer dom som ska styra Sverige.

Man kan utnyttja demokratin för att strypa det som demokratin står för.
Vilket har nu hänt..

Men nu är dom inne där dom inte ska vara.
Låt detta vara ett DEMO parti som inte går hem hos var man.
Låt dom påminna oss att vi inte är intresserade.
Låt dom påminna oss om vad som är viktigt..
Vad som är värdefullt att kämpa för…

Dom har fyra år på sig.. vilken visserligen är toklång tid
för att demonstrera sin ideologi på dyrbar plats.
Men å andra sidan får vi andra fyra års påminnelser
varför dom inte ska vara där dom hamnade valet 2010.
Om vi inte får bort dom vilket är föga troligt.
Dom är ju valda i demokratins namn ju.. iaf i fyra år.

Under tiden så växer det upp nya väljare.
Det är dom vi ska koncentrera oss på..

Vi fortsätter att lära våra ungar det där med lika värde..
Vi fortsätter att lära dom respekt och tolerans…
Vi fortsätter att lära dom att se med öppna ögon…

Ja, då ska ni se att SD snart är ett minne blott..
Då finns det inte längre röster så det räcker…

* Ett ögonblick….

Människor…
Det finns överallt omkring oss. I våran omedelbara närhet.
I familjen. Vänner. Grannar. Lite längre ifrån, över gatan.
Vi ser dom på TV. Hör dom i Radio. I Tidningar. På bussar.
På krogen. På jobbet. Vi läser bloggar. Vi skriver bloggar.
Läser böcker. Skriver böcker. Lyssnar på Böcker.
Allting handlar om möten mellan människor.. Ge och ta.
Ibland till synes ett ensidigt möte… Men det är ett högst påtagligt möte.
Någon ger. Någon tar och behåller eller glömmer bort genast.
Ett möte på stan… En blick in i en bil.. Blickar möts ett ögonblick.

Hur instängda är vi i oss själva? Vågar vi ge av oss till varandra.
Kanske ett leende.. ett hej… några fina ord i ett brev till en främling.
Igår vågade någon skapa ett möte.. En kontakt.
Fick ett fantastiskt brev.. av en främling.
Med många berömmande och upplyftande ord..
Så värdefullt.. så underbart. Ett möte jag aldrig skulle vilja vara utan.
Det ger en kraft… och ork att fortsätta med det man gör.
Det ger bubblande värme i ens hjärta…

Fina ord. Upplyftande ord. Ett leende. Ett hej… Glädje.
Positiv bekräftelse av dig som människa.
Vilken kraftkälla… En enorm kraftkälla.
Men ändå så fortsätter människor att urholka sig själva och varandra
med skitsnack och otrevligheter till leda.
Finns det ingen sanning så hittar man på.
Har man ingen självbevarelsedrift alls? En drift att må bra.
”Skitsnack” som är  skvaller behövs till en del.
Jo, det tror jag faktiskt att det gör.
Det är en ventil. Alla gör det emellanåt mer eller mindre..
Någonting man kan snacka med vänner om
när man känner sig felbehandlad av någon.
Kanske av en annan vän. En gemensam vän.En jobbarkompis..
En granne. You name it!
Det kan komma fram helt nya synvinklar på det hela
som man inte har tänkt på alls som gör att allting kommer i nytt dager
eller så får man en förståelse som gör att det blir hanterbart.
Det i sin tur gör att man kan lämna allting bakom sig.
Då har det fyllt sitt syfte och man ältar inte. Man får frid.

Men det här utstuderade, riktigt elaka i syfte för att skada och såra andra.
Det är helt förkastligt. Den som gör det mår helt enkelt inte bra.
Gjorde men det så hade man inte det behovet. Att skada.
Folk gör ju det enkom för att stilla sin egen oro för en stund.
Det finns folk som inte klarar av att ha en direkt konflikt
med en enda människa.. Den det just berör.
Utan man måste ha en hel arme bakom sig som inte har med saken att göra. För att bli stark utåt för att man är så svag så harvar man in så många
som möjligt in i nätet mot någon… Så uselt… Så fegt.
Ett lågvattenmärke i sin fullaste prakt.
Det är då det är kvalificerat och oacceptabelt skitsnack..
Då har man nog gått över dom vanliga normgränserna
och blivit en som konstant är brun om mungiporna.

Att prata om sanningar är mera skvaller.
Att skriva om historien..
Att förvanska sanningen i skadligt syfte…
Att förringa sin egen skuld och sin medverkan
Är bla skvaller som gått över i kvalificerad skitsnack.

Jodå.. jag har fått min beskärda del jag med..
Och kommer säkerligen får det emellanåt i fortsättningen också =)
Men jag tar fasta på allt detta fina som jag har omkring mig.
Då blir dom här skitsnackarna bara en axelryckning i min värld.
Energitjuvar ska man inte befatta sig med. Dom gör man sig av med.
Man ska samla i stället allt som ger energi och glädje..
Ta emot och framförallt se det fina vi har omkring oss i medmänniskor.
Inte haka upp sig på någon eller något som bara ta energin ifrån oss.
Den energin som är livsviktig för oss för att må bra.
Då mår man nog bäst =)

Livet är ändå så kort i det stora hela.. och så skört.
Allting kan förändras drastiskt på ett ögonblick åt alla håll.
Människor föds till oss och dom dör ifrån oss.
Hur kan man ta någon för given när inte evigheten finns på den här sidan?
Om man inte kan värdesätta andra som sina vänner, sin familj, respektive
dom som inte är som alla andra, dom funktionshindrade..
Dom som är lite annorlunda än dom sk normala.
Då har man nog satt ett väldigt lågt värde på sig själv också.

Vi föddes någon gång och vi dör någon gång.
Tiden däremellan är Ett liv – Vårat liv – Våran Livstid.
Det kan vara hur kort som helst och hur långt som helst..
Men vi har ändå levt en hel livstid, våran livstid, den stunden när vi dör.
Fyll den tiden väl med Glädje, Kärlek, Respekt och Vänlighet mot andra.
Fyll den med just det vi kan styra över. Det som får oss att må bra.
Och det är mycket faktiskt bara man tillåter sig att se och känna =)

LOVE YOU ALL! ♥

KramKram!

* Tema Missbruk: Ett brev… (till dig.. eller till fd mig… eller bara just DU)

Älskade älskade du!!

Det gör mig så ont det som hände dig… händer… just nu.
Jag ser att allting är mera allvarligare än vad jag har någonsin trott.
Kanske har du lyckats dölja genom att upprätthålla en fasad
som är lycklig… ”Full med ömsesidig Kärlek och respekt…”
Denna totala förnedring som skymtar fram ibland
Just det…som du får genomlida här och nu… visar annat.
Jag ser den sorg jag hade … i dina ögon.
Allt genomlider du under tystnad och under stor sorg..
Jag ser det.. Jag känner det

Det blir inte bättre… Det blir sämre… och svårare att ta sig ur.
Den kommer att urholka ditt hjärta på allt det där fina som du är värd.
Tömma på det där fina som är… Just du.
Älskade, älskade du…
Vad är det som gör att ditt hjärta är så mottaglig.. så öppen
för denna förnedring så att du gör det till en ”Axelryckning”
Utan att genast rygga och säga Stopp.
Vad är det som gör att du inte ser allvaret…
Hur löften har halsats ner gång på gång…

Är det hoppet om en bättre framtid tillsammans
som gör att man fortsätter?
Tron på att ”bara jag är så där så blir det ändring.. Det är jag som ska anpassa mig… Det är jag som gör fel.. Jag som provocerar genom att tjata o gnälla””
Behovet att ha ett ”Vi”? som kan inkludera ett antal barn också.
Barn som hör .. ser, oroas och reflekterar… och ”förstår” -  Dom reagerar.
Behovet att tillhöra ett sammanhang… även om den är usel?

Titta dig i spegeln..
Du är värd så så mycket bättre än det du har nu…
Du är värd att Älska och bli Älskad… för den underbara kvinna som du är.
Du är värd att slippa oron… ilskan.. förnedringen…
Du är värd att slippa all denna stress som du påför dig genom att alltid försöka vara till lags… alltid serva… uppehålla och älska någon som ger ditt vackra ansikte svåra rynkor av sorg… ledsamhet…och tårar.
Framförallt så får du stå tillbaka i det mesta…
Du förminskas gång på gång… och du blir mindre värd för dig själv..
Du tolererar mera… Du tar emot denna kränkning utan att blinka.

Kärlek ska vara ömsesidig… Varm… Respektfull…
Inte destruktiv.. full med sorg och ilska…
Inte ett konstant ” vara till lags ” för att duga…
Kärlek ska vara vackert och fullt av liv…. Utvecklande.
Inte ett förminskande av person.

Jag säger inte till dig vad du ska göra.. Hur du ska agera.
Det avgör du själv…. När du kan… När du förstår ditt värde.
Innan du förstår.. innan förnekelsen har släppt..
Så är dessa ord ett hot mot din lycka… Du är inte mottaglig.

Du finns i mitt hjärta… Med kärlek och respekt.
Önskar du kunde ge dig själv den kärleken.. respekten…

Från en medsyster till en annan…

*Tema Missbruk: Vänner i nöd och lust…

Det är underbart att ha vänner!
Dom är ovärdeliga när man tex är i ett förhållande som inte är bra.
Det kan vara en missbrukade partner som i mitt fall.
eller att man far illa på annat sätt…
Ja och givetvis barnen. Dom far oftast illa dom med i en missbruksfamilj.
Då är vänner värdefulla.. att gråta ut hos.. ventilera saker med..
Skrika rakt ut ”Nu pallar jag inte längre” men ändå är kraften lite  långt borta
för att just nu.. skapa förändring… jag vet ju det. Been there! Remember!!

Det absolut sista man ska göra i det läget…
Det är alltså det a b s o l u t  s i s t a man ska göra är ju att blanda in sin vän
som ett ev ”argument” mot den andre… sin man el kvinna.
Då har man nog satt sin sista potatis.. Då är tilliten borta i det vänskapförhållandet. Aldrig att jag gjorde det mera efter en dyrköpt förlust.
Mina vänner var för värdefulla för det… att bli kränkta av mig.
Det är ju självklart att det är så… Vänner är fredade… Dom är mina.
Det är ju respekten också mot den som agerar soptunna åt mina jobbiga känslor.. att man inte missbrukar eventuella råd eller tröstande ord.
Man drar inte in dom i relationen…inför den andre partnern.
Missbrukar det faktum att man har varit där för sin vän i kris… oavsett vad.
Men jag konstaterar att många kvinnor förstör vänskapsrelationer
allt för att nita till sin man i argumentationen när sådana uppstår.
Eller det kan vara ett sätt också att skapa en ”närmare” relation med sin man eller kvinna… tror man.. att det blir ett ”Vi” som man saknar…
”Jag är på din sida eftersom jag talar om detta för dig…
att så tycker han eller hon… osv…”

Många kvinnor kan vara väldigt ensamma i sådana förhållanden
där missbruk förekommer..
Dels för att man skäms över att ha det så…
Eller så kanske man faktiskt har använt sina vänners stöd på fel sätt…
och förlorat dom… Det kan har varit mannens krav sen efter att tag att
kvinnan ska dumpa den där dryga vännen som pratar en massa bullshit
och tutar i dig en massa goja.

Många gånger för att kuva kvinnan ännu mera..
Göra henne beroende.. Små lögner börjar levereras till vänner.
Konstiga och genomskinliga bortförklaringar… omotiverad ilska. Misstro.
Man kan inte längre prata om det som tidigare var lätt att prata om.
Humöret mot vännen blir upp och ner… Man anklagar och ger dom egenskaper som dom faktiskt inte besitter.

Kvinnan är i det här läget på väg att bli tystad.

Då blir vännen ett ”Hot” mot relationen…
eller mot en själv eftersom man misstolkar allt i parti och minut.
Vännerna orkar kanske inte heller med den ilskan som kommer
från vännens partner och vännen.. Små elaka pikar… Spydig uppsyn… osv.
Kvinnan dumpar sin vän snart
och är sen mera fast i det destruktiva förhållandet.
Ensam.. rädd och kuvad… Om mannen nu lämnar henne så är hon ju ensammast i hela världen… tror hon kanske…
Hon sväljer det mesta… och blir mindre och mindre i sina egna ögon.
Hon känner sig värdelös… kraftlös… ensam och frustrerad.
Man hamnar med barnen långt ner på den andres prioriteringslista.
Där har man varit ett tag.. man vet om det men förtränger för det mesta.

Det är sorgligt… så ledsamt..
Man vill bara sparka dom här kvinnorna på smalbenen
och säga Vakna för i helvete innan det är för sent… Det finns en väg ut..
Kliv av offerdimmorna.. Du har alltid ett val.
Men vi vet ju att kvinnor inte alltid är mottagliga…
Vissa kan komma loss.. Andra blir dödade.. några väljer själv att försvinna
ta livet av sig… och några (för många) stannar kvar.
Under tidens gång så försvann vännerna…
Hade utgången varit annorlunda om man hade haft dom kvar??

Man vill lätt få det till att vännerna har svikit.
Men är det verkligen så alltid??

Ja..jag vet inte.
Men en sak vet jag… Jag hade nog haft det otroligt mycket svårare
om jag inte hade haft mina vänner… Dom fanns där
och dom lät mig vara ifred.. när jag behövde det…
Men dom fanns där.. Vänner i Nöd och i Lust..
Det är jag evigt tacksam över!!

Sköt om er och misstolka inte mina ord…Fråga gärna om det är oklart.
Orden är sagda av erfarenhet… ingenting annat.

Kram på er!!

* Finaste Gunilla!

Älskade Gunilla..

Jag har ingen bild av en Ängel att ge dig..
Ingen bild är värdig bilden
av din egna ängel
Ängeln som du bär inom dig…
Den som går bredvid dig..
Den är din från det du föddes
och långt in i evigheten..

Din Ängel är den vackraste för dig…
Den brer sina vingar över dig
Den omfamnar dig
När smärtan blir svår..

Hon bär dig med otröttlig styrka
När dina egna steg inte räcker till.
När alla tankar
blir till ett avgrundsvrål
av smärta…

Hon leder dig varsamt rätt
När sorgen förblindat dig
När du törnar.. när du faller
så finns hon där
tar emot… tröstar.. ger kraft.

Du har din ängel i ditt hjärta
I dina ord… i din kärlek
Den finns i och omkring dig

Jag kan inte ge dig en bild av en Ängel
Men om du blundar så ser du din
först något otydligt.. små fragment.
Så småningom så finns hon där
i sin fulla prakt..
Den mest vackraste du någonsin sett.
Och hon är din egna Ängel.

Istället för en bild så får du mina ord.
Skrivna med Kärlek och Respekt
till dig min vän!

Sirpa

HÄR är Gunillas Blogg och hennes fina Tävling.

♥ Älskade Hanna ♥

Älskade Hanna.
Min dotter… Min vackra underbara dotter.
Jag vet inte om du någonsin kommer att förstå orden
som jag här skriver ner till dig. Det skrivna ordet.
Men jag vet att du kan känna känslan i orden. Förstå den.
Orden som ska förmedla hur älskad du är.

Du blir nio år idag.
Nio underbara fantastiska år har jag fått vara din mor.
Den dagen du kom, älskade du.. Den dagen förändrades allt.
Du kom för att ge mig kraften att landa i livet.
Du kom som en apostel av kärlek.. en gåva som inte är alla förunnat.
Du öppnade någonting inom mig…Löste upp knutar..
Du fick mig att se någonting jag enbart skymtat tidigare…
Du lärde mig Ödmjukhet över dom fantastiska nyckerna
som naturen kommer med ibland.
Du lärde oss leva i nuet och skilja viktigt från oviktigt.
Förstår du Hanna vad du har ställt till med? =)
Du hjälper mig att se det vackra i allt… Vilken gåva du är.

Du har gett dina syskon en värdefull gåva.
Du har gett dom möjligheten att se och känna någon annans känslor.
Dom ser saker lite såsom du ser. Dom känner din känsla.
Dom känner din stolthet över att tex sjunga…
Även om det för den oinvigde låter som kråksång.
Deras ögon tåras av den stolthet som dom vet att du känner.
Din stolthet att leva… Att vara Hanna Hotti.
Den stoltheten blir deras också över sin speciella fantastiska syster.
Jag ser den Kärlek du ger dina syskon..
Likaväl som jag ser den Kärlek som dom ger till dig.
Den Kärleken mellan er är så enorm och så vacker. Den är Unik.

Älskade Hanna… Mitt hjärta sprängs av den kärlek som jag känner.
Din genuina skapelse bekräftar allt och alla i ditt liv…på ett underbart sätt.
En potatis kan få en puss för att den är så god =)
En blomma ger du en smekning för den är ju så vacker.
Du ser alla och visar det varje dag.. Du glömmer ingen.
Du har inte dom spärrarna som många andra börjar att få nu.
Du behåller din öppenhet och ärlighet resten av ditt liv.
Du vågar vara stolt över dig själv och visa det.
En öppenhet som får folk att känna sig viktiga i ditt liv…
Vilket dom också är. Du kan konsten att visa det så tydligt.
Den konsten har gått förlorad hos många… Tyvärr..

Älskade Hanna… Du har allt det där många har förlorat på vägen.
Du har lärt mig att känna glädjen… såsom du känner den
över det vackra i våra liv… Över det ”lilla” i livet.
Plötsligt… när du föddes… blev färgerna klarare… Kärleken starkare.
Luften blev lättare att andas in. Dofterna starkare…
Det var då jag insåg många saker som grott inom mig under alla år.
Vackra saker… otroliga känslor och en livssyn
som började komma med dina bröder men som jag inte riktigt ”förstått”
till fullo eller gett fullt utlopp för tidigare… såsom jag gör nu.
Det finns inte längre några hinder inom mig som hindrar
hoppet och glädjen att frodas… Varje dag är en otrolig möjlighet.
Det finns inte längre några hinder som får mig att leva
ett liv av tacksamhet över det jag har.. just nu… Här och Nu
Det är hinder som vi själva har skapat… Mina hinder har rasat nu..
Du har öppnat dom dörrarna som höll på att slås igen..
Nu står dom vidöppna och jag ser allt det där fantastiska som livet ger.

Jag tar ingen för given.. Inget för givet…
En soluppgång är så värdefull.. Ett möte med en okänd likaså.
Det blir viktigt att säga hur viktig någon är.. hur viktig något är.
Att inte låta någonting viktigt, vackert och fint bli osagt har du lärt mig.
Min älskade Hanna. Förstår du älskade unge vilken skillnad du har gjort?
Kommer du någonsin förstå till fullo hur Älskad, värdefull och viktig du är?
Jag hoppas att du kommer att göra det.
Jag ska stötta dig Älskade barn att få den känslan inom dig. Och behålla den.
När du sen flyger ur boet så ska du göra det på starka och vackra vingar.
Jag vet ju att en dag så står jag där med en flygfärdig Hanna.
Jag kommer att släppa dig då med förhoppningen om att
jag har betalat tillbaka lite i af av det du har gett mig.
Jag ska stå där sen med otrolig stolthet och säga
”Det där är min Hanna och hon kan, vill och hon vågar!!”
Jag vet att jag kommer att göra det. Jag vet att du klarar det!
Men ännu är det inte tid för det… Gudskelov =)

När jag borrar in mitt ansikte i din mjuka kropp
Så gråter jag av att älska dig så högt.. Bortom alla gränser.
Orden Jag älskar dig känns så simpelt… Det räcker liksom inte till.
Ångesten över att det var så nära att du skulle ha gått förlorad
Den är svår att hantera ibland. Jag blir så rädd för det som kunde ha hänt.
Men du lever och finns här bland oss.
Tack livet för dig min älskade Hanna! Tack för att du är just du!

Jag skulle föda dig om och om igen…
Du är så perfekt.. Så fulländad…
Du har någonting extra som inte många har..
En Extra kromosom. En Kärlekens Kromosom…
Downs Syndrom är ett viktigt ord för mig, ett mycket vackert ord…
Ett ord som klingar så vackert av Kärlek och livsbejakande.
Jag har ibland så svårt att fatta att just du kom till mig..
Att jag… förstår du Hanna?… Att J a g skulle ha den turen ett få dig.
Det föds ju inte så många med det där lilla extra varje år… ca 130.
Jag behöver ingenting mera… Du och dina bröder är min ”lottovinst”
Allt annat blir oväsentligt.
Du och dina bröder är ett av meningarna med livet… I mitt liv.
Vartenda sekund med dig Hanna och dina bröder är en gåva.
En gåva att förvalta väl…
Med kärlek och respekt så gör jag mitt allra bästa.

/ Mamma

GRATTIS älskade Hanna på din alldeles egna dag idag.
Då du blir nio underbara år.
Hoppas din dag blir så där underbar som du är.
Med många ”Ket” och massor med Tårta.

VI ÄLSKAR DIG!

Mamma, Petri, Elias, Johannes och Marcus.