Tag Archives: SYSKON

* Vi hamnade i Västerås och cityfestivalen.


Cityfestivalen på väg att vakna till liv…

Vi valde Västerås igår och till min fasa så gick vi rätt på Cityfestivalen i centrum. Det fanns ingen chans att få ungarna glömma vad dom hade sett så det  var bara att stanna.. Har liksom ingen ekonomin till tivoli och marknad. Tänkte mera på att strosa omkring lite lugnt utan frestelsen för någon.  Tji fick jag!! Stockholm hade vart bättre. Det var visst bra väder också i Stockholm.. Två karusellbiljetter köpte jag så det var ju lugnt.. Svindyrt detta ju med karuseller. 35 kr/st. Grönans åkband är ju bara så attans förmånligt jmf med detta. Vi åkte hemifrån med 10:40 tåget och var tillbaka hemma vid 18 tiden. Så det blev en heldag i Västerås.

Lite fika var gott. Här hade Petri hämtas Johannes. Han var ju så trött. Han hade lagt sig väldans sent och sovit några timmar bara så han fick vila hos storebror i några timmar. Det var Marcus och jag som gjorde stan resten av tiden.


Marcus i en karusell och så blev det en till

Det vart denna – Parisehjulet..

Fy bövelen.. Köpte ju två biljetter och vi hade en kvar. Typiskt nog så fick ett barn förja med gratis per betalade vuxen och Marcus ville ju inte åka själv men han ville ju SÅÅÅ GÄÄÄÄRNA åka denna. Fick gå några varv runt området för att samla mod men så åkte jag den med honom. Nu ska ni veta att jag är sjukligt höjdrädd så detta är en stor bedrift från min sida =) Försökte fota hela tiden så att jag kunde ha blicken stadigt på kamerans display.. Där blev ju allting så litet.. och inte högt. Men jag såg i ögonvrån och kände hur den jefla korgen rörde sig. Jag åkte och det är stort!! =)

På väg upp eller var det ner.. Kommer inte ihåg.

Lite sådant här tittade vi på. Dom hade inlines på sig..

Lite musik lyssnade vi på. Har ingen aning vilka detta är men vet någon så hojta gärna till i en kommentar.

Trötta festivalbesökare. Här är vi på väg till stationen för att möta upp Johannes för tåget hem.

Grabbarna bus i väntan på tåget…

Trött mamma på tåget hem..

Trött Marcus på väg hem…

Trött Johannes på väg hem…

Hämtade hem Hanna från korttis vid 20 tiden i kväll.. Saknade tösen och så slipper jag stiga upp tidigt i morgon bitti för att hämta =) Nu är hon hemma och ordningen är återställd =)

Nu blir det Gårdsliv typ resten av sommaren.. Hoppas vädret bli lite bättre. Tänker på att det är inte så kul för ungarna om det regnar och det blir mycket innesittande..

Nu visar uret 21:34. Det blir nog lite TV innan jag hänger upp lite tvätt.

Ha en toppen fortsättning på söndagen och en lika toppen början på en helt ny vecka..

* Nejdå…

Jag håller inte på att klappa ihop eller så med tanke på förra inlägget. Det är bara som det är och har inte med att göra om pappa eventuellt skulle ha skuldbelagt mig.. eller inte. Även om jag bad pappa om ursäkt för att jag inte agerade tidigare. Han skulle aldrig, aldrig ålägga mig eller mina syskon ett sådant ansvar om att ta sådana beslut att be om medicin och det i rätt tid bara för att han var så envis och inte ville klaga. Sen ville han nog inte skrämma oss. Det var sådan han var.. alltid.

Det var mitt eget beslut att fråga om dom kunde ge honom smärtstillade och lugnande ”NU” baserat på vad jag upplevde och såg hos pappa och i hans blick just då. När jag kände att det inte längre var humant. Pappa klagade ju inte med ord och han var helt klar. Hade han klagat högt så hade säkerligen allting getts tidigare utan min inblandning men pappa var ju som han var. En envis och en ickeklagande människa.

Är det inte så att man frågar sig alltid om man kunde ha gjort mera.. tidigare eller så. Jag frågar mig själv. Borde ja.. skulle jag.. ha frågat lite tidigare? Förnuftet säger ju annat än hjärtat och jag måste få dessa två att synka. Det gör det inte just nu.

Det var först när han började på att drunkna i sitt eget blod. När han började känna att han kvävs. När lungorna började blöda mer och mer. Det var då som den förtvivlade och ångestfyllda blicken kom. Det var då som kallsvetten bröt fram och han började ”trampa vatten” Men han klagade inte. Jag kan inte förstå det. Vilken inre styrka han hade min far. Men jag kunde inte längre bara se på.

Det var som en gång för många år sedan jag pratade med en läkare och han sa ”Kommer det in en äldre man från Norra Finland och klagar över LITE ont i bröstet. Ja då är det nog så att han har MYCKET ont” Det var min pappa i ett nötskal.

Pappa visste nog att hans tid var kommen.. Läkarna var ärliga med det till honom och oss om att det inte fanns så stor chans. Egentligen ingen chans alls. Jag upplevde inte att pappa var rädd utan mera att han ”accepterade” faktum. Han förträngde nog inte faktum heller eftersom han agerade med vissa saker på ett sådant sätt så att man förstod att han var fullt medveten om detta. Att det inte fanns någon återvändo. Jag tror faktiskt han hade gjort upp med sig själv och fått frid en tid innan detta hände. Precis som om han kände på sig att det skulle hända någonting snart. När det sen hände så gick det på mindre en ett dygn.

Jag måste igenom alla dessa tankar och känslor för att kunna gå vidare. Ja, detta plågar mig just nu men jag överlever och det är inte synd om mig alls om nu någon skulle få för sig det.

Det är fredag idag och jag önskar er alla en underbar helg!

Var rädda om er själva och varandra..

* Det bor en liten Florence Nightingale i Hanna

Hanna såg ett sår på Elias fot.. Blodet hade runnit och torkat på foten. Det såg Hanna och då blev det liv i henne. ” Kom Elias ..SITT” och så fick han snällt sätta sig ner medan Hanna hämtade det hon behövde för lite storebroromvårdnad=)

Ja, man tager vad man haver – Mammas Makeup remover.. Haha

Nu är Hanna i full färd med att ta hand om Brorsan Elias =)

Dutta, dutta, dutta….

”De är inge falit Ias” ( Hahaha.. vad hon har snappat upp)

Åsså var det dags för en ny tuss… Vi manade på Hanna att ta i lite hårdare om blodet ska bort .. Hon är ju så försiktig hon.. lilltösen min!

Här började hon ta i ordentligt och det slutade med att Elias blödde från såret på nytt.. Haha ( Ett myggbett som Elias har kliat sönder)

Hanna är omtänksamheten själv.. När någon är ledsen eller har gjort illa sig så är hon där och tröstar. Hon plåstrar om alla sår även sådana som knappast syns =) Men det är ju ändock ett sår som SKA skötas om. Ingenting är obetydligt och alla sår är lika mycket värda.. =)

Det är min tjej det <3

Ha en skön Lördagskväll!!

KramKram!

* Howdy från sjukstugan…


Puff tar sig en liten Paus från sjukdomar och städ – Välbehövligt ju!

Julen är väck här hemma… Sköööönt ju!!
En liten tomte blev kvar… Fick den av Johannes
och en kopparstjärna i Hannas och Marcus rum.. Den är så fin.
Den får vara kvar en stund till…
Den här julen har varit någonting helt utöver det vanliga.
Helt underbart fantastisk.. Den ska alltid finnas kvar i mitt hjärta =)
Men nu väntar vi på den underbara vardagen som komma skall.
Drygt en vecka kvar… sen börjar skolan.
Jag tror barnen längtar också att få börja igen.
Hanna har pratat om det länge nu… ”Den blå bussen och Thommy”
I morgon skulle ju Hanna gå till Fritte.

Konstigt det här men hon har inget feber kvar alls…
Få se om det stiger nu till kvällen och natten.
Eller om hon följer Marcus sjukförlopp.
Den har ju gått så här..
Feber och spyor i några dagar… sen frisk ett tag.
Sen fick han feber en dag och den gick över och sen har det varit OK.
Hanna blev ju sjuk med feber och spyor…
Sen var hon ju frisk ett tag..Sen fick hon ju hög feber igår.
Och som sagt var… Hanna har ingen feber nu.
Hon är glad… Äter som hon ska och klagar inte.

Är hon feberfri så får hon gå några timmar på Fritte i morgon.
Samma med Marcus.. Bara för att komma ifrån lite.
Så får jag ringa i morgon och rådfråga på Vårdcentralen om dom små.
Samtidigt beställer jag tid för Johannes och hans hals.
Barnen har ju varit i princip inne hela lovet.
Så det gör dom bara gott att gå till Fritte… Lite omväxling.
Det kommer nog inte att vara så mycket barn där.
Dom är ju så rastlösa och retliga just nu… Förstår dom.
Själv så är jag välan lagom förkyld… Men det är ingen fara.
Bara barnen blir friska så kan jag gott ta deras krämpor…

Första födelsedagen för 2010 är på Intågande…
Kan inte fatta… men Hannagumman blir 9 år den 18:e Januari.
Hualigen vad tiden har gått fort… Det var ju nyss jag fick henne.
9 år… 9 underbara härliga berikande år… Tack Gode Gud för henne.
Ja och hennes syskon… Förstå vad jag är välsignad!
Efter Hanna så är det Johannes tur men det dröjer ända till Juli.
Så det är ett litet hopp där… Skönt ju! =)
Sen kommer hösten med 3 nästan på raken
2 i September och en i Oktober…
Hanna längtar så att få fylla..Nio
Hon vet ju att vi ska sjunga och ge henne frukostbricka..
Hon vet ju att hon får ”Ket” (paket)
Ni skulle se henne på hennes födelsedagar..
Hon stålar hela hon när hon uppvaktas av oss alla..
Sen ler hon hela dagen och säger
”Hanna fylla år” ”Hanna tårta” Hanna få ket”

Ja det kan ju bli lite tjatigt men det är ju så sött =)
Hon ska ju vara glad.. Det är ju hennes alldeles egna dag =)

Hanna ska ju till Korttis den 15 och åka därifrån till skolan den 18:e
Så var det planerat.. Men
För att hon ska få frukost på sängen och så
Då måste jag hämta hem henne redan på Söndagen..
Givetvis gör jag ju det…
Att se Hannas lycka vill jag ju inte missa för allt i hela världen.
Vill inte missa någon av mina barns ögonblick av lycka.
Vad det nu månne vara för orsak till Lyckan
Det gör så gott i hjärtat… Att se barnen må bra och vara lyckliga.

Nu ska jag väl göra mig Happy… Ska städa… Haha
Bäst och dammsuga innan råttorna tar över.

Sköt om er så hörs vi!

KramKram!

* Tårar av glädje och stolthet.

Tv_rosa_hjrtan

Hanna satt för en stund sedan och kikade på ”Spirit”
En tecknad film om ett hästöde med mycket sång och musik.

Hanna hon älskar sjunga med i sångerna.
Ni skulle se henne.. ögonen glittrar och hon sjunger för full hals.
Även om det… för den oinvigde.. låter som sju svåra år.. haha
Nädå… men lite kråkkrax eller så…

Men Hanna hon sjunger och sjunger så allt vad tyget håller.
Hon sjunger rak i ryggen med stolthet och med obeskrivlig glädje.
Emellanåt så tittar hon på oss som lyssnar på henne.
Ögonen säger allt… Underbara Hanna.

Nu för en stund sedan så var det jag och Johannes
som fick äran att sitta och lyssna.

Efter en stund så ser jag Johannes le det vackraste han kan
och tårarna dom rinner ner på hans kinder.
”Det är så fint Mamma, det som Hanna sjunger”
”Hon är ju så duktig”

I det ögonblicket så förstod jag fullt ut
Att Johannes ser igenom all kråksång… in i Hannas själ
Och Han gläds med henne när hon sjunger
Han känner hennes stolthet över sången.
Hannas stolthet blir hans stolthet med…
Storerbror och lillasyster.

Åhh Gud!!  Låt henne få ha kvar glädjen och stoltheten
hela hennes liv.
Låt ingen ta ifrån henne den!! INGEN!!

Jag gråter jag med… över mina barn.
Inte någon sorgligt gråt.
Utan enbart av glädje och tacksamhet över det jag har.
Jag behöver inte så mycket mera än det här som jag har nu.
Jag har ju allt som är viktigt… precis allt.
Och vi har varandra.

Sköt om er!!

KramKram!

PS!  Johannes kom och kramade mig
Han mumlade någonting ohörbart först och sen hör jag…
”Tack Apor… utan er hade jag inte haft någon mamma!” HAHAHA
Han tänkte väl på evolutionen och så… hur vi har utvecklats.. haha
Gullegubben!!! *Älskar*