Etikettarkiv: TRAGIK

* Kära Tomten.. Del 2 – 2012

Diverse 30 November 2012 041p

Kära Tomten… Del 1 – 2012

Önskningarna från förra året gäller i år med!
Kära Tomten… Del 1 – 2011

Kära Tomten… Del 2 – 2011
Kära Tomten… Del 3 – 2011
Kära Tomten… Del 4 – 2011
Kära Tomten… Del 5 – 2011
Kära Tomten… Del 6 – 2011
Kära Tomten…Del 7 – 2011

Samma med önskningarna för 2010!

Kära Tomten.. Del 1
Kära Tomten.. Del 2
Kära Tomten.. Del 3
Kära Tomten.. Del 4
Kära Tomten.. Del 5
Kära Tomten.. Del 6
Kära Tomten.. Del 7

* Tema Missbruk: Pappornas dag från en annan vinkel

Inlägget nedan är en repris från förra årets Farsdag. Den är lika aktuell i år med,, Lika sorglig och jobbig för barnen.

Det här är en svår dag för många barn. Denna dag ska man fira pappor. Det är då många barn blir påminda om pappor som inte finns i deras liv. Dom kan vara döda. Eller så har dom valt ett liv utan barnen. Orsakerna är lika många som dom frånvarande papporna är.. En av orsakerna är ju att ett missbruk har tagit dom ifrån barnen. Dom påminns långt innan genom bla skyltfönster som skriker ut ”Ge pappa detta i farsdagspresent..” ”Fira pappa på Söndag” osv osv… TV reklamen skriker ut samma budskap.. Samma på skolor där barnen manas på att göra någonting till pappa på pappornas dag..

Saknaden efter pappa finns givetvis där hela tiden hos många barn.. Det poppar inte upp just på farsdag för att försvinna. Men dom påminns. Många barn har ju skuldkänslor.. Dom tror att det är deras fel att pappa inte finns hos dom. Det finns kärlek, saknad, Känslan av övergivenhet, Ilska, Hat.. m m.

Mina barn har en pappa som dom inte har fått fira sen efter separationen mellan oss föräldrar för en tio år sedan. I början så gjorde pojkarna tappra försök att rita fina farsdagsteckningar och tota ihop små hemmagjorda presenter till pappa. Men dom har aldrig fått chansen att ge det till honom. Sakta har glittret slocknat i deras ögon och tillslut ritades det inga mera teckningar.. dom små hemmagjorda presenterna blev aldrig mera gjorda. En till ”sorgedag” lades till dom andra. Som jul, deras födelsedagar, pappans födelsedag… Visst skulle vi kunna knalla hem till honom.. till misären i en fyllekvart. Där ångorna slår i taket. Där pappa skulle sluddra ett tack till barnen för att sen gråta hejdlöst över sin situation.. sin alltså. Det skulle slita sönder mina barn i stycken. Göra dom ännu mera livrädda..

Det mina barn skulle vilja säga till deras pappa idag på pappornas dag är:

Vi älskar dig och vi vill att du ska komma tillbaka till oss. Vi är så rädda för att du ska dö.. Vi vill att du ska bli frisk. Kan du säga åt dom att skicka dig till Riddarhyttan igen. Vi vill bli kramade, älskade av dig pappa, varje dag,

Jag vet detta eftersom dom uttalar dom orden lite då och då här hemma när pappa kommer på tal och helt spontant emellanåt.. Denna enorma sorg, längtan och oro som barnen har sliter sönder mitt hjärta. Deras svåra sorg blir min sorg och ibland så vet man inte riktigt hur man ska hantera saker och ting. Tyngden över bröstet gör ont av deras smärta. Sorgen hos barnen går över ibland i en känsla av total övergivenhet och känslan av att inte vara älskad av sin far. Det ger dom ett ok av skuld att bära.. Oket som inte tillhör dom. Dom blöder i hjärtat av pappans val av hur han vill leva sitt liv. Barnen är helt oskyldiga offer…

Dom är offer för pappans val.. för kommunens brist på att se i saker ur barnperspektiv och deras usla och ologiska missbruksvård.

Barnen kunde ha haft en chans att fira sin far idag och äntligen kunna ge dom där små kärleksförklaringarna till honom. Men den togs i från dom brutalt och skickade dom tillbaka in i sorg och förtvivlan…
https://puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/10/tema-missbruk-kommunen-den-allsmaktige/

HÄR finns mera om ämnet Tema Missbruk.


I mina barns hjärtan brinner ett ljus av kärlek till deras pappa.. Orden av kärlek som dom inte kan förmedla till honom personligen denna dag finns inom dom.

Han finns så nära geografiskt men ändå är det en hel ocean mellan dom.. en mörk ocean fylld av svarta piskande vågor av svår smärta..

Idag är det viktigt att prata om pappan ur många perspektiv.  Jag ska berätta hur tacksam jag är över deras pappa. Att han valde att ge dom liv av kärlek tillsammans med mig. Jag ska berätta om hur mycket han älskar alla sina barn och kommer alltid att göra det. Jag ska berätta att valet som han har gjort inte är gjort med hjärtat och själen utan med kroppen som är sjuk i en svår sjukdom som inte har någonting med dom att göra. Jag ska påminna dom om att taggarna av smärta som levereras till deras hjärtan av pappans frånvaro inte kommer från hans hjärta utan från sjukdomen alkoholism..

Jag ska berätta för barnen hur mycket pappa Älskar och saknar dom. Hur han skäms över att vara en fyllegubbe. Jag ska berätta hur förtvivlad han blir över att göra er rädda över att han ska hittas död… Jag ska berätta att dom inte är bortglömda av honom utan dom finns alltid i hans tankar på ett eller annat sätt.. Jag ska berätta hur stolt han är över alla fyra. Jag ska berätta om att han vet hur älskad han är av er barn.

Men jag måste också berätta om att valen som han har gjort tidigare är gjort helt av honom själv av olika personliga skäl och allt eftersom han sjönk så var det svårare att ta sig ur.. Sen var han fast. Jag måste berätta om att vi människor är så olika och att vissa blir lätt beroende av droger och då räcker inte ens den stora kärleken till sina barn för att bli fri.


Hanna gjorde en teckning till pappa idag. Pappa är han med mörkt hår. Ovanför är Hanna själv. Det stora i mitten sa Hanna ”tända ljus” om.. Kanske en raket..

Barnen firar en frånvarande pappa idag. Även om jag som vuxen inte alls ser honom som den bästa pappan till mina barn just nu.. så har jag ingen talan. Det är mina barns pappa och dom Älskar honom även om han är en frånvarande fyllegubbe till pappa. Det finns många stormande känslor inom dom men det finns alltid en stor kärlek till pappa som går som en röd tråd i deras liv.  Det är det absolut viktigaste att inte den känslan förbytts till ett mörker av hat..

Mina barns ord till deras pappa i dag:

Grattis älskade pappa på farsdag – VI ÄLSKAR DIG!

* Visa lite ansvar nu SVT!!

Debatten igår var till en viss del så förbannat sorglig att kika på. Hur kan man mata en vilsen ung tjej som H W med tillfällen att göra sitt liv mera tragisk än vad den är? Det kan inte komma någonting gott av hennes agerande överhuvudtaget i någonting.. inte bara i debatten igår utan i allt. Det finns en gränslöshet som inte kan vara sund på något sätt.

Snöblandat regn här i Köping.. Inte så kul faktiskt men så kan det vara när det är April. Men det blir väl bättre väder så småningom.. Hoppas jag ju. Det händer en del grejer igen och tro inte att det är någonting roligt alls.. Men det är väl så det ska vara just nu när man heter Sirpa Hotti. Det är väl bara att hänga med i svängarna och göra det bästa av allt ändå. Skriver mera senare.. kanske i kväll. Nog om detta nu.

Ska nog pallra mig iväg nu och handla lite mat för helgen innan vädret blir sämre. Klockan är nu 08:37 och det är skönt att få handlandet överstökat så tidigt som möjligt.

Önskar er alla en underbar Fredag och helg.
Var rädda om er själva och varandra.

* Whitney Houston 1963 – 2012

En av världens mest fantastiska röster har tystnat. Så fruktansvärt sorgligt! Hoppas hennes vilsna själ har fått ro nu.

May You Rest In Peace.. Whitney Houston!

We Will Always Love You!!

Aftonbladet

Expressen

SvD

* Tragik, smidig morgon och glömska

Så sorgligt och så tragiskt detta.. Det kan handla om en hel familj som omkom i olyckan i Vara i går kväll. Dom omkomna är inte identifierade än men det är två vuxna och tre barn som miste livet i frontalkrocken med en lastbil i halkan. Var försiktiga i trafiken.. Stanna hemma om möjligt när det är dåligt väder ute.. Mina tankar går till dom omkomna och deras vänner, nära och kära.

Nu till den där triviala vardagen som man är så tacksam att få ha..

Det har aldrig varit lättare att få ungar till skolan som idag.. i alla fall tre av dom. Marcus gick tjugo minuter tidigare än annars. Den fjärde är vaken och han börjar lite senare idag. Han har ju vänt lite på dygnet och försöker vända på den. Han gick upp tre i natt efter att ha somnat i går eftermiddag så man får hoppas att han håller sig vaken nu.. men det ska väl inte vara några problem, hoppas man ju. Var och kollade för säkerhets skull.. ja där fick man.. Han sover! :/

Min klant glömde bort att vattnet stängs av idag igen. Dom blev inte klara med reparationerna av läckan i förra veckan. Marcus upptäckte det så man hann få lite vatten sparat innan det som var i rören tog slut. Nu kan man spola ett par gånger på toa men sen får man hålla sig.. Kniiiipa ordentligt ju och tur var det ju att jag hade tankat kaffebryggaren kvällen innan som jag alltid gör.. annars så hade det blivit krisigt värre ju =)

Klockan är 08:30. Bäst att börja väcka tonåringen nu..

Önskar er en underbar dag.. och var rädda om er själva och varandra. Var försiktiga där ute…

* 1:a Advent 2011 – Amy Winehouse sjunger och jag önskar mig en julklapp.


Den är tänd nu… (Läs HÄR för er som inte hänger med)

Barnen har ätit Tomtegröt till frukost. Inget fusk utan kokt med kärlek på spisen =) Socker och kanel med en klick smör på. Det är så attans gott om jag nu inte minns helt fel =)

Vädret här i Köping ser ut så här just nu.. Hoppas ni har det bättre.

Amy Winehouse – Hennes röst.. Ja lyssna själv. Tar en för tiden passande låt men det finns mycket bra annat som hon sjunger. En stor begåvning som dog den 23 Juli i år i sitt hem i London i en ålder av 27 år. Hon dog av alkoholförgiftning. En mycket vilsen och sorgtyngd själ när hon levde. Hoppas hon har fått ro nu!!

Jag håller på att komma ur mitt Zombiekoma.. lite i alla fall. Men vill dit frivilligt emellanåt när ungarna piper som mistlurar.. Haha. Speciellt när en nu som har hamnat i en nioårskris eller så testar en massa gränser hos alla. Men det hör ju till dessa ålderskrisar. Han är ju min femte så jag borde ju vara van. Fast jag har ju alla trotsålderskrisar samtidigt nu.. Dom dryga. När dom var små så var det lätt som en plätt (HA HA) Ungarna är ju 9, 10, 12 och 16. En i tonåren.. och tre där snart. Den ultimata prövningen för lilla morsan ju.. innan jag kickar dom ur boet. ”Det är dags nu..Flyg unge, flyyyyg – Livet på egna ben nästa..” fast än är dom kvar i många år. Så det blir kanske så att dom säger till mig istället att ”Det är dags nu.. Flyg morsan flyyyyg..Pankishemmet nästa.” Ajdå.. bäst att vara en extra, extra snäll morsa i fortsättningen. Så att det inte blir något Caremahem. Hrmpf! Dom skulle bara våga!! =)

Fyra tonåringar samtidigt en stund sen. Det har jag ju visserligen redan nu på ett sätt. Tre förpubertala skitungar (sagt med kärlek givetvis) som tränar stenhårt inför tonårens revolter och så en som är där redan sen något år och finslipar stenhårt det där med sina färdigheter i att revoltera. Ja, det är bara och kavla upp ärmarna. Alla på en gång så har man gjort det sen =)

Det är inte så konstigt att jag hamnar i en svacka av zombiekoma emellanåt.. Framförallt när det har varit lite extra när det har varit mycket sjukt här hemma..Jag har ju inte så mycket barnledigt.. Dvs egentid. Hade ju en helg i våras och ett dygn nu i början av månaden när jag var till Renate i Stockholm. Innan det så hade jag nog en hel helg ledigt -06 el -07. Jag minns inte så noga. Det har bara inte blivit av och trivs så bra hemma med ungarna. Men jag är ju mera än en mamma och behovet av att komma ut emellanåt för att lufta mig har börjat komma lite smått.

Det är här och nu jag gör någonting som jag aldrig gör – Önskar m i g en julklapp =) Jag är ju skitdåligt på att fråga men önska det kan jag väl göra för en gångs skull. En liten lapp i ett kuvert duger så bra så. Per telefon, röksignaler, SMS och mejl går också jättebra.. ”Härmed ger jag dig ledigt varje helg i tio år” :P Haha.. Nejdå.. Men kanske typ en el två gånger.. Någon gång i alla fall.  Så en Önskan är gjord nu :P Och går det nu inte så tar jag gärna ett par burkar Valium istället, så kan jag softa järnet på soffan istället en helg – Borta bra men hemma bäst.. Haha :P
(OBS.. det var på skoj det sista.. bäst att förtydliga det..Haha)

Det var ju riktigt najs att önska högt för egen del.. Kan ju fortsätta lite när jag nu ändå håller på :P En chokladpralin utan kolhydrater vore ju najs att käka på julafton.. Men jag kan ju visserligen doppa en bit smör i beasås och inbilla mig att det är en vit chokladpralin :P

Nu får ni alla ha en superskön Första Advent..

Sköt om er!!

KramKram!

* Tema Missbruk: Pappornas dag från en annan vinkel…

Det här är en svår dag för många barn. Denna dag ska man fira pappor. Det är då många barn blir påminda om pappor som inte finns i deras liv. Dom kan vara döda. Eller så har dom valt ett liv utan barnen. Orsakerna är lika många som dom frånvarande papporna är.. En av orsakerna är ju att ett missbruk har tagit dom ifrån barnen. Dom påminns långt innan genom bla skyltfönster som skriker ut ”Ge pappa detta i farsdagspresent..” ”Fira pappa på Söndag” osv osv… TV reklamen skriker ut samma budskap.. Samma på skolor där barnen manas på att göra någonting till pappa på pappornas dag..

Saknaden efter pappa finns givetvis där hela tiden hos många barn.. Det poppar inte upp just på farsdag för att försvinna. Men dom påminns. Många barn har ju skuldkänslor.. Dom tror att det är deras fel att pappa inte finns hos dom. Det finns kärlek, saknad, Känslan av övergivenhet, Ilska, Hat.. m m.

Mina barn har en pappa som dom inte har fått fira sen efter separationen mellan oss föräldrar för en tio år sedan. I början så gjorde pojkarna tappra försök att rita fina farsdagsteckningar och tota ihop små hemmagjorda presenter till pappa. Men dom har aldrig fått chansen att ge det till honom. Sakta har glittret slocknat i deras ögon och tillslut ritades det inga mera teckningar.. dom små hemmagjorda presenterna blev aldrig mera gjorda. En till ”sorgedag” lades till dom andra. Som jul, deras födelsedagar, pappans födelsedag… Visst skulle vi kunna knalla hem till honom.. till misären i en fyllekvart. Där ångorna slår i taket. Där pappa skulle sluddra ett tack till barnen för att sen gråta hejdlöst över sin situation.. sin alltså. Det skulle slita sönder mina barn i stycken. Göra dom ännu mera livrädda..

Det mina barn skulle vilja säga till deras pappa idag på pappornas dag är:

Vi älskar dig och vi vill att du ska komma tillbaka till oss. Vi är så rädda för att du ska dö.. Vi vill att du ska bli frisk. Kan du säga åt dom att skicka dig till Riddarhyttan igen. Vi vill bli kramade, älskade av dig pappa, varje dag,

Jag vet detta eftersom dom uttalar dom orden lite då och då här hemma när pappa kommer på tal och helt spontant emellanåt.. Denna enorma sorg, längtan och oro som barnen har sliter sönder mitt hjärta. Deras svåra sorg blir min sorg och ibland så vet man inte riktigt hur man ska hantera saker och ting. Tyngden över bröstet gör ont av deras smärta. Sorgen hos barnen går över ibland i en känsla av total övergivenhet och känslan av att inte vara älskad av sin far. Det ger dom ett ok av skuld att bära.. Oket som inte tillhör dom. Dom blöder i hjärtat av pappans val av hur han vill leva sitt liv. Barnen är helt oskyldiga offer…

Dom är offer för pappans val.. för kommunens brist på att se i saker ur barnperspektiv och deras usla och ologiska missbruksvård.

Barnen kunde ha haft en chans att fira sin far idag och äntligen kunna ge dom där små kärleksförklaringarna till honom. Men den togs i från dom brutalt och skickade dom tillbaka in i sorg och förtvivlan…
https://puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/10/tema-missbruk-kommunen-den-allsmaktige/

HÄR finns mera om ämnet Tema Missbruk.


I mina barns hjärtan brinner ett ljus av kärlek till deras pappa.. Orden av kärlek som dom inte kan förmedla till honom personligen denna dag finns inom dom.

Han finns så nära geografiskt men ändå är det en hel ocean mellan dom.. en mörk ocean fylld av svarta piskande vågor av svår smärta..

Idag är det viktigt att prata om pappan ur många perspektiv.  Jag ska berätta hur tacksam jag är över deras pappa. Att han valde att ge dom liv av kärlek tillsammans med mig. Jag ska berätta om hur mycket han älskar alla sina barn och kommer alltid att göra det. Jag ska berätta att valet som han har gjort inte är gjort med hjärtat och själen utan med kroppen som är sjuk i en svår sjukdom som inte har någonting med dom att göra. Jag ska påminna dom om att taggarna av smärta som levereras till deras hjärtan av pappans frånvaro inte kommer från hans hjärta utan från sjukdomen alkoholism..

Jag ska berätta för barnen hur mycket pappa Älskar och saknar dom. Hur han skäms över att vara en fyllegubbe. Jag ska berätta hur förtvivlad han blir över att göra er rädda över att han ska hittas död… Jag ska berätta att dom inte är bortglömda av honom utan dom finns alltid i hans tankar på ett eller annat sätt.. Jag ska berätta hur stolt han är över alla fyra. Jag ska berätta om att han vet hur älskad han är av er barn.

Men jag måste också berätta om att valen som han har gjort tidigare är gjort helt av honom själv av olika personliga skäl och allt eftersom han sjönk så var det svårare att ta sig ur.. Sen var han fast. Jag måste berätta om att vi människor är så olika och att vissa blir lätt beroende av droger och då räcker inte ens den stora kärleken till sina barn för att bli fri.


Hanna gjorde en teckning till pappa idag. Pappa är han med mörkt hår. Ovanför är Hanna själv. Det stora i mitten sa Hanna ”tända ljus” om.. Kanske en raket..

Barnen firar en frånvarande pappa idag. Även om jag som vuxen inte alls ser honom som den bästa pappan till mina barn just nu.. så har jag ingen talan. Det är mina barns pappa och dom Älskar honom även om han är en frånvarande fyllegubbe till pappa. Det finns många stormande känslor inom dom men det finns alltid en stor kärlek till pappa som går som en röd tråd i deras liv.  Det är det absolut viktigaste att inte den känslan förbytts till ett mörker av hat..

Mina barns ord till deras pappa i dag:

Grattis älskade pappa på farsdag – VI ÄLSKAR DIG!

* Idag så minns vi.

Idag är det 10 år sen terrorn som drabbade många, många människor i New York. USA.. Många människor miste sitt liv och skadades. Attacken lämnade en oerhörd sorg efter sig hos anhöriga och vänner. Många barn förlorade ena föräldern. Många barn låg under sina mammors hjärtan när katastrofen slog till. Dom fick aldrig chansen att ha ett liv med sina pappor. En hel Nation var i sorg. Många runt om i världen kände nog någonting av en overklighetskänsla inom oss.

Många världen runt, tittade och tittade konstant på TV. Ett plan flög rakt in i WTC.. Efter en stund en till i det andra tornet. Jag frågade mig. Var det reprisen av den första jag såg? För inte kunde väl två plan ta ett varsitt torn nästan direkt efter varandra? Är det nyheter? Inte någon filmtrailer väl? Jag hamnade av en slump på en Nyhetskanal i USA.. Just när första attacken hade hänt.. Zappade överallt.. Dom svenska kanalerna.. Dom Finska.. Text TV… Samma sak överallt. Sakta började man ta in det fruktansvärda som hänt.

Det var så mycket sorg.. Så mycket tragik man såg om och om igen. Varje gång snördes hjärtat ihop i kramper och man ville bara gråta hejdlöst. Bilderna och ljuden av terrorn etsades fast i hjärnan och till slut så behövde man inte längre se på nyheterna. Man såg bilderna och hörde ljuden tydligt inom sig. Den förtvivlade sorgen. Alla varför? Det gjorde ont men aldrig att det ens var i närheten av hur det var för dom människorna som drabbades. Jag kommer aldrig att glömma den 11 September 2001.

Vi får aldrig glömma.Vi måste nog minnas all ondska som händer. För att få en påminnelse inom oss själva vad som är viktigt. Men vi får aldrig föra ondskans budskap vidare. Vi måste kämpa för Freden.. För friheten.. Demokratin. Vi måste kämpa mot Terrorism, terrorister vars syfte är ju att skada och sätta skräck i så många oskyldiga civila människor som möjligt för att nå sina egna politiska ideologier, vad det nu än kan vara. USA är långt borta. Man får aldrig lura sig själv att ”Det händer aldrig här” Det kan hända här. Det har hänt här. Vi har ju Oslo och Utöja i Norge som ett mycket färskt minne inom oss. Våra grannar.

Man måste börja någonstans och den allra bästa början är ju inom en själv. Många förlitar sig på andra för att dom ska sköta om den biten. Sen så för man sitt egna privata krig mot allt och alla som stör en ens vardag.
Har pratat om värderingar och om fördomar här. Det är det som jag menar med egna krig. Att ha en tolerans mot olikheter är nog en viktig förutsättning för att kämpa för just fred, frihet och demokrati.

Börjar vi inom oss själva.. för över det till våra barn och dom i sin tur.. Ja då är snöbollen i rullning. Man kan minska på det onda i samhället men man kan aldrig ta bort den helt. Tyvärr!

Vi mindes igår. Vi minns idag. Vi minns i morgon med..

Jag tänder ett ljus för alla dom som fallit offer för Terrorismen runt om i världen.

Var rädda om er själva och varandra!

* Tema Missbruk: Återuppbyggnaden..

Tre veckor kvar av sommarlovet. Nu suger det gnuballe big time ska ni veta. Nu är barnen uttråkade. frustrerade, ledsna och vill knappt gå ut. Det är ju så här dom har haft det, vara hemmavid på somrarna i många år.. så någon gång måste deras tålamod ta slut. Men i år så är det nog tyngre med allt det där vanliga hemmavid, som gick bra tidigare. Vi har varit till Stockholm två gånger.. En gång en resa över dagen.. Vi åkte båt i två timmar och sen hem. Andra gången var vi till Paula i några dagar. Några resor till Pappan och Riddarhyttan. Vi har Grönan kvar men vi får åka när det blir läge för det ekonomiskt. Just nu är ekonomin noll. det kostar ju dubbelt så mycket att ha barnen hemma en hel sommar med tanke på mat och annat.

Sommaren började så bra för barnen med pappa tillgänglig och dom var så lyckliga och slutade snart med känslomässig katastrof när kommunen satte honom i en lägenhet och slutade betala boendestödet för honom ” för dyrt” (ändå så var det ett av dom billigaste alternativen efter eget boende.. ca 900 kronor/dygn jmf med behandlingshem för flera tusen per dygn…) allt med mycket kort varsel. Sen har det varit supa för allt vad tyget håller. Dom satte honom ensam i en lägenhet och sen for alla berörd personal på kommunen på semester utan planering för honom. Dom kanske hoppades på att han själv skulle fixa problemet genom att supa ihjäl sig under semestern. Det var nog väntat med konstant supande efter en så kort nykterhet.

Det är mest Kommunens missbruksvård och brist på att se saker ur barnperspektiv jag är förbannad på. Att dom blundar över att det finns barn som lider svårt över deras korkade beslut.. Att folk inte fattar hur barn berörs av ena förälderns missbruk även om dom inte bor i hop med föräldern. Barn påverkas i högsta grad. Barn lider och kan sargas svårt i sina hjärtan.

Han har bott där i en månad nu.. Inte en gång har han hört av sig till barnen. Han svarar inte i telefon när dom ringer. En gång ringde han till mig men då frågade han bara om jag hade cigarettpengar att låna honom. Då berättade han också om vad han hade gjort efter ”tvångsmucket” – supit non stop.

Han hörde inte av sig till Johannes födelsedag heller och det knäckte min son ganska rejält. Jag tror barnen inser nu på något vis att det är nog kört för honom.. Han kommer aldrig att komma tillbaka till dom.. Aldrig!!

Det låter grymt och låter en aningens hopplöst men det känns som om man väntar nu på det slutgiltiga.. Det är ett dödens väntrum vi sitter i och väntar.. väntar..
Jag är barnen talesman i detta och tog ett beslut om umgänge då när han sattes på boendestödet en bit i från Köping. Det beslutet ger mig ångest nu.. Känner nog att jag gjorde fel. Jag kunde ju ha väntat och sett tiden an. Men dom fick iaf i nästan 4 månader ha en nykter pappa. Den längsta någonsin för barnen. Jag försöker inbilla mig att det kanske är någonting bra att ha med sig i framtiden. Men jag gjorde det som jag trodde var det bästa för barnen. Nu fick dom bara ett grymt svek som känns enormt jobbigt. Tidigare så fanns han och hans missbruk på avstånd. Sveken fanns där hela tiden men dom var inte så ”inpå” Men nu vart det genast så nära och så, så tungt eftersom dom hade fått en ”relation” med honom.

Jag tror denna sommar som började så bra har blivit en av dom tyngsta i deras liv. Det känns jobbigt och tungt, vill bara gråta när jag tänker på hur resultatet blev. Nu börjar den känslomässiga återuppbyggnaden för mina barn.. Dom måste bli glada barn igen.

Livet känns som en kokande, bubblande häxkittel just nu med en salig blandning av just precis allt. Barnens lidande,  arbetslöshet, ekonomisk fattigdom, andras missbruk, vara ensam vuxen.. osv.. Det känns att leva och så är det ibland men det ska ordna sig.. Det vet jag. Nu gäller det att fokusera på det viktigaste och sen beta av och tömma häxkitteln.

Tre veckor kvar av ledigheten och jag ska banne mig se till att dom får ett sommarlov om jag så ska sälja min själ.. eller kanske inte..  dom får nog det jobbigt med en själlös mamma. Men det fixar sig.. Det finns hopp och det finns kärlek och med det kommer man långt.

Må väl alla. Ta hand om er själva och varandra.

KramKram!

Din Törnekrona

Du har själv
bundit
din krans
utav
törnen.

Där varje
blad
varje tagg
representerar
ditt svek
mot
dina barn.

Där färgerna
är matta
och gråa.

En isande
krans
bunden
av sorg.

En krans
där taggarna
blöder.

Men
det är inte ditt
blod

utan dina
barns.

© Sirpa Hotti

Ur boken ”Din Törnekrona”

* Att glömma eller minnas..

På facebook florerar statusuppdateringar som ” Anders Behring Breivik vill att han ska bli ihågkommen.. vi ska inte komma ihåg honom. sprid detta” osv..  Mitt hjärta säger spontant.. Kom ihåg ondskan.. Kom ihåg fanskapet som spred så mycket smärta.. Kom ihåg han som skapade så mycket sorg så det är svårt att riktigt sätta ord på det men kom ihåg han på rätt sätt.. låt hans ord inte ge ekon.. sprid inte hans manifest. Gå inte med i några hatgrupper hur mycket ilska vi än har inom oss.. Hat trycker undan det goda.. Det fina inom oss.. Hat finns inom Anders Behring Breivik och hans gelikar.. men låt den inte få fäste inom oss.

Han ska vara en påminnelse om vad vi alla kämpar för.. som fred, frihet, demokrati, öppenhet, trygghet.. Vart enda gång vi ser hans nuna. hör hans namn.. Anders Behring Breivik.. så ska det vara en påminnelse för oss alla. Det är då vi ska påminna oss att ondskan får aldrig vinna.. Den vann inte nu.. den får inte vinna i morgon.. Aldrig!! Vi får inte bli avtrubbade och invaggas i en falsk trygghet om att här är vi säkra. Så länge det finns ondska så länge finns risken för terrorattacker.. så länge det finns dom som tycker våld och skapa fruktan är nödvändigt för att få folk att kapitulera och ”acceptera” någon grupps skeva ideologi… så länge har vi terrorism.

Men vi enas.. vi kämpar.. Vi ger oss inte..

Vi håller varandras händer för terrorns offer.. Vi sprider tanken.. Kärleken.. mellan varandra.. överallt.

Mina tankar är i Norge. Hos offren, deras anhöriga och vänner

Var rädda om er själva och varandra!!

KramKram!