Etikettarkiv: UTVECKLINGSSTÖRD

* Fördomar…

En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra. Vid brist på information om någon eller något använder man det lilla man vet för kategorisering och fyller på med allmänna
stereotyper – Fördomar är i grunden en överlevnadsinstinkt. De ska få oss att snabbt fatta beslut utifrån våra tidigare upplevda erfarenheter och på så vis tex. snabbt kunna avgöra om något/någon är farlig/hotfull och då ta oss därifrån.
(Orden är kopierade direkt från Wikipedia.)

Under en vecka som jag har pratat om detta så är det just detta jag har mött. Inte hos alla men hos många av dom som jag har diskuterat med. Så mycket okunskap som det fanns är fan beklagligt.
Ena undanflykten efter den andra kom för att kunna behålla sin uppfattning om dom funktionshindrade i synnerhet Downs syndrom. Det blev ett massivt förnekande om min frågeställning och det pratades hela tiden om annat. Det vill säga alla dom argument som är just deras fördom. Jag såg en rädsla och en otrolig okunskap. Ingen såg DS personerna som individer. Det dom såg var DS.

Jag sa ”Det behövs mera kunskap” Dom sa ”Vi är inte okunniga. Vi vet.”

Fick en kommentar:
”Postat den 2011/09/06 kl. 12:06 f m
Det är inte kränkande mot barn som har ds eftersom dom flesta av dom aldrig kommer att förstå vad fosterdiagnostik är för någonting. Du får inte glömma att dessa barn aldrig skulle klara sig själva i livet,därmed är dom för alltid utlämnade till andra personer för att få uppleva saker,jobba eller flytta hemifrån.

Dom flesta människor skulle aldrig vilja ha det så om dom kan välja och vill inte heller ha ett barn som kommer att få det så!

Mitt svar:

Japp, där kom det!! Dom förstår inte säger du. Du har dömt ut dom på funktionshindret. Människovärdet är inte baserat på funktionshindret utan på själva existensen. Det man pratar om överlag är ju det som nog skett som hos dig.. Att det finns en risk att människovärdet sänks för en grupp människor. Då stämmer ju den riskberäkningen. Då har vi rätt i våra antaganden. Det är på grund av sådana som dig som fördomar finns, rädslor finns. Det är på grund av sådana som dig som tex dom med DS har det svårt. DU och några till är INTE dom FLESTA..

Ett tips: Gå ut i livet istället för att sitta anonym bakom dataskärmen och på Familjeliv och se dig omkring.. Det finns en värld där ute som inte tycker som du….

Så vissa lagar ska man skita i.. Dom som baseras på Samhällets värdegrunder? Tänk orden Moral och Etik! Samhällets plikt! Att det är en rättighet att få den hjälp som man behöver oavsett funktionshinder. Men det som bara gagnar dig ska räknas fullt ut….

Ja, detta var bara ett exempel på fördomar och okunskap  i mitt tycke.

Minskar det människovärdet bara för att man inte alltid riktigt hänger med? Många förstår kränkningen mycket väl. Har tagit upp det otaliga gånger men eftersom dom vill hålla fast benhårt i sina fördomar så har dom inte lyssnat. Hade dom gjort det så hade deras egna argument inte hållit. En överlevnadsinstinkt för att slippa ta tag i sin rädsla..okunskap eller annat.. Min teori.

Ett exempel på en kommentar till under dom här dagarna:
”Nu kommer jag nog blir ”hatad” men jag uttrycker än en gång min egna personliga åsikt

Jag tycker vi borde införa en modern form av ättestupa. Bort med all ”skit”, handikapp som handikapp, sjukdomar som är ärftliga, sånt som påverkar människans funktionsduglighet, dvs kan man inte torka sig själv i arslet eller knyta sina egna skor och BIDRA till produktiviteten i samhället och bara kosta tid och pengar, så kanske man inte ska finnas till? ”

Sen säger jag inte att personer med handikapp inte är människor, men vi sätter olika värden på liven, se bara på andra samhällen där resurserna inte finns, vad händer med dem? Hade det inte varit bättre för dem, att inte finnas alls?

Många åsikter och fördomar är personliga och baseras på det ena än det andra… men dom kan också vara en specifik grupps fördom. Det är inte säkert man man egentligen står för dom i grund och botten men man får iaf en grupptillhörighet. Man betyder någonting i en grupp. Det är speciellt vanligt i olika forum. Det tyder på en inre osäkerhet. Detta allmänt nu.

Jag står med varsin fot i bägge lägren. Jag tycker fosterdiagnostik är bra till en viss del. När man letar efter någonting som inte är förenligt med gott liv. Det är ok att man letar efter skador på fostret som vid ev födsel ger ett mycket svårt, mycket kort och smärtfyllt liv. Där det är mest humant att avbryta för alla parter. Man ska väl förebygga lidande med fosterdiagnostiken? Inte att förädla våra ungar.

Men ta DS.. det är absolut inte likställt med det. Tvärtom. Oftast så har personer med DS ett mycket lyckligt och långt liv. Givetvis ingår vissa sjukdomar men det gör det väl hos sk normala också. Det finns ett okränkbart människovärde som det ska vara hos alla. Så därför står jag på den här sidan också.

Det som man anser som livskvalité behöver inte betyda att det är livskvalité för någon annan. Man måste sluta upp med att enbart se till sig själv och göra det till en allmän sanning. Ta mig som exempel. Jag tycker jag har hög livskvalité nu. Men grannen kanske tycker att om hon hade mitt liv så skulle hennes livskvalité inte vara så hög. Men jag ifrågasätter inte det. Det är så som hon ser och är inte en allmän uppfattning. Vi måste ge utrymme för andras känsla och upplevelser av livskvalité. En högst personlig sak.

Ja, jag tycker selektiv fosterdiagnostik mot DS är en värdeminskning av människovärdet i lagen.. och i vissa människors sinne.

Om detta ska fortsätta. Om vi får mera resurser att testa och selektera bort det som inte är önskvärt. Om människosynen utarmas. Om vi kvalitetssäkrar våra barn mot ev defekter med mera metoder. Då är vi snart på väg mot Rasbiologi – Rashygien.

Från Wikipedia
”År 1921 inrättades Statens institut för rasbiologi i Uppsala, världens första i sitt slag. Riksdagens båda kammare ansåg att ett rasbiologiskt institut skulle skydda mot inre fiender; defekta, asociala, abnorma och brottsliga människor. Institutet bestod av Lundborg som chef med professors titel med en statistiker, en genealog, en antropolog samt några biträden.[2] Forskarna bedrev studier av olika släkters och befolkningsgruppers livsbetingelser och utvecklingsmöjligheter och kartlade det biologiska arvets betydelse för sjukdomar och ärftlighet. Genom dessa utforskningar skulle man få en teoretisk förklaringsmodell till bland annat brottslighet, vanart, alkoholism, sinnessjukdom och annan så kallad undermålighet”
”1958 bytte institutet namn till Institutionen för medicinsk genetik och knöts till universitet.”

Risken finns onekligen i mitt tycke. Fast i mera förfinad och sofistikerad form. En form som passar det samhälle vi lever i nu. Får det här fäste och vi går bakåt i utvecklingen och tillbaka dit men vi intalar oss att vi går framåt.. och det med mera avancerade metoder än då tidigare.. Ja, då får vi ett samhälle med minskad (eller helt utan) tolerans. Vi har rätt så fint samhälle just nu.. Vi har bla åsiktsfrihet.. Ingen får ifrågasättas för sina åsikter om dom nu inte är en fara för dom bra värderingarna, värdegrunder som vi har. Dom som inte är en fara för dom mänskliga rättigheterna. Det som inte skadar någon grupp av människor eller demokratin. Rasistiska åsikter som exempel är att fördöma. Vi har lika värde och rättigheter.. osv… Kanske en extrem tanke men den är nog inte helt omöjlig i någon form.

Ändrat och tillägg: Vad vill vi ha för samhälle egentligen?? Mångfald eller enfald?

Det här är MINA tankar.. Min ÅSIKT.
Det innebär inte att jag inte respekterar någon med en annorlunda åsikt. Men jag behöver inte ha den som min egen övertygelse för det.

Vi får tycka som vi vill. Åsiktsfrihet är finfint!!

Det här som kommer nedan riktar sig enbart till dom som jag har haft denna diskussion med den senaste veckan:

Här får alla tala. Jag kan enbart svara på frågor utifrån vad jag känner i frågan. Om det sen i sin tur får er att gå i taket är ju synd. Jag är en rak människa. Jag har svårt att försköna mina åsikter så att det skulle passa alla. Kanske en nackdel ibland. Ibland vore det kanske smart att inte gå på med Käftsmällar. Ibland så är det nödvändigt för att få fram folks rätta jag =)  Gillar inte att gå som katten kring het gröt. Den här frågan som diskuteras sen en vecka är oerhört känsligt. En samvetsfråga. Jag förstår att min inställning är ett stort hot mot era intressen.

Jag ska försöka förklara skillnaden mellan Min fråga till er och era svar.

1. Jag pratar om DS. Om människovärde. Om en ev värdeminskning. Om det finns en risk att dom redan existerande personerna med DS ser det som att dom inte duger för att dom kan selekteras bort med lagliga medel. Om det har skett en inflation på människovärdet som faktiskt är okränkbart till personer med DS i attityderna hos folk. Har samhället tagit ställning just emot DS just på grund av denna inflation på funktionshindret DS. Om det finns ekonomiska aspekter med i selekteringen? Skulle samhället spara in pengar på att inte DS barn föds? Har det gått ”hysteri” i frågan om funktionshindret DS på grund av att det finns tester.Behövs mera kunskap…osv… Det var mina frågeställningar. Ingenting annat!
Hade samma ”hysteri” funnits om det inte fanns tester för DS utan istället för Aspergers Syndrom.. Eller ADHD.. (Exempel nu) Ja, jag tror faktiskt det.

2. Ni pratade enbart om kvinnans rätt att välja om dom vill ha ett barn med DS eller inte. Ni pratar om kostnaderna för samhället för att dom finns. Att dom tar stora resurser i besittning. Ni pratar om hur jobbigt ni skulle få det..och fick inte ni jobbigt så skulle barnet med DS får det. och fick inte barnet med DS eller ni det jobbigt så fick eventuella syskon det jobbigt..En massa argument mot DS och därför bör dom selekteras bort. Ingenting om min frågeställning.

Ni utgår från er själva och era eventuella val i den Lagstiftning som finns.. Där att selektera bort DS finns som en rättighet.

Jag utgår från personerna med DS. Bad er att tänka en stund ur ett annat perspektiv och hoppa över era eventuella val och orsaker.

Seriöst. Jag tycker det är två olika sidor, diskussioner som man kan separera även om dom diskussionerna hör ihop i det stora alltet NU. Är det verkligen bara jag som kan sära dom här två sakerna? Att ta frågan utan att gå på personliga val och orsaker. Att bara ta DS personen i beaktning och utgå från det. Att försöka sätta sig in i dom här redan existerande DS personernas situation och framtiden m m. Dom är människor.

Tillägg: En tanke:  Är det så att man inte vill se personerna med DS som värdefulla personer. Okränkbara personer..Livsdugliga personer. Som individer med helt normala känslor. I dom finns ingen utvecklingsstörning. Är det därför min frågeställning undveks hela tiden. För om man gjorde det så kunde man inte längre rättfärdiga sina egna argument? Observera nu för sjutton att det inte är ett påstående.. Det är en fundering.. En fråga..

Sen är det ju upp till var och en att vilja eller inte vilja ha barn med DS. Jag lägger mig inte i den frågan. Samma med om man vill enbart ha pojkar eller flickor… eller en Åsna. Könsselekteringen pågår också här till en del men inte som en rättighet i lag. Den pågår också tex i Indien där kvinnan har lägre värde än männen. dom könsselektiva aborterna där ökar.. Det är fruktansvärt. Människosynen är på ett helt annat plan än här.

* Utvecklingsstörda, en avart av människan?

Jag har varit en fördomsfull människa. Jag tyckte inte om utvecklingsstörda. Dom störde i den här världen. Jag skämdes om jag var tvungen att sitta bredvid någon sådan på bussen. Jag var bara glad över att slippa se dom. Jag retade dom. Hånade. Jag tyckte dom var en avart av människor.
Tillägg: Måste ju i ärlighetens namn säga att det här var under en period i tidiga tonåren. När man kom upp i åldern så kom det ju mera förstånd. Mycket av detta var borta av när jag närmade mig myndighetsåldern.

Någonting hände sen.. det kan ni läsa i berättelsen lite längre ner.

Det insinueras lite då och då att den glädjen och tacksamheten över att jag har fått Hanna är en förtäckt kris. Att jag vände i mina åsikter när jag fick henne. Krisen nämnde tom specialpedagogen på Habiliteringen för hon hade aldrig träffat på en människa som jag under hennes 30 år i yrket som var i så total avsaknad av Kris.
Hanna är 10 år och min inställning och människosyn som jag fortfarande har kom långt, långt innan Hanna. Den kom ungefär 20 år innan henne.

Det är många gånger svårt att förstå min glädje, min tacksamhet och ödmjukhet över den gåvan jag har fått. Men jag kan garantera att den är så äkta som den kan bli.

Jag kan förstå föräldrar som väljer bort barn med funktionshinder efter ett selektivt prov. Jag kan förstå hur folk tänker.. Jag kan förstå hur det känns inombords när man har fördomar.  Allting baseras på rädsla och okunskap. Det som man inte vet någonting om backar man för. Man är rädd och kanske fördomsfull i sina tankar om funktionshindrade.

Kunskap om människor som inte är sk normala ger makt och frid i sinnet. Den ger en helt annan dimension på livet. Den blir större, vackrare och varmare att leva i. Livet blir ofantligt mycket rikare.
Jag var rädd.. jag visste ingenting. Dom skrämde mig och därför hade jag den pissigaste attityden mot dom. Jag har inte varit rädd på väldigt länge.. Nu känns det som om jag aldrig har varit rädd =)

Det är därför jag går ut med vårat liv. För att visa alla och en var hur ett liv med Hanna som har Downs Syndrom kan te sig. Det är därför jag kan gå på ganska hårt i vissa av mina texter. Det är  för jag vill plantera någonting.. ett frö av kunskap hos den som har fördomar. Jag vill att mina texter ska ge eftertanke och kanske kan någonting komma ur den som gagnar dom i deras syn på funktionshindrade. Det är skitjobbigt att vara fördomsfull. Det ger enorma hinder för att leva ett fullvärdigt liv.

Ni får gärna kommentera texten nedan. Kanske berätta varför ni känner som ni gör om ni har fördomar. Kanske kan ni berätta om era erfarenheter om andras fördomar. Ni är helt anonyma. Men personangrepp på andra kommer inte att publiceras.

Var så god.. (Texten är ur min bok ”Tryggare kan ingen vara…”)

För många år sedan när jag var i 18 års åldern. Började jag på folkhögskola i Övertorneå långt uppe i norra Sverige. Kom några dagar innan terminen började. Jag blev inkvarterad i det lilla elevhemmet. Mysigt och ombonat med få rum. Just därför att det stora elevhemmet var så stort och ödsligt.

Så kom uppropsdagen och det skulle ske på kvällen i aulan. På eftermiddagen så satt jag och väntade in, mina skolkompisar
i uppehållsrummet, i det lilla elevhemmet En efter en kommer dom in Den ena mera utvecklingsstörd än den andra.
Mitt inre var i uppror!!

Vad är det för kurs jag har sökt in på? Jag är ju inte utvecklingsstörd!! Jag var beredd på att packa mina väskor och åka
hem. Omedelbart, med nästa tåg, lifta, ja krypa, om så tvunget över 100 mil. 18 år, ensam och saknade mamma och pappa något så fruktansvärt. Jag som var så tuff och orädd, jo hej, vad man bedrog sig!!

Ville hem, bara hem. Hem till det där trygga och invanda, till det här ”normala”. Hem till den värld där man inte kom fram till okända bara så där och sa ”Hej, jag heter Pelle, vad heter du?” Ville till den värld, där man inte var så spontan, utan mera avvaktande.
Några dagar gick och jag hade ju min egna klass med ”normala” klasskompisar och en fritid med dom. Samtidigt som jag bodde på det lilla elevhemmet som var ämnat åt dom som gick i den s k ”ämnesklassen” d v s dom utvecklingsstörda, inte ämnat åt mig alls. Jag var ju utbölingen

Började trivas. Livet med dom på lilla elevhemmet var så kravlöst så lugnt. Dom tog mig som jag var, dom dömde inte.
Ledningen på skolan började så smått försöka få mig till det stora elevhemmet. Dom som bodde där på det lilla elevhemmet ville ha mig kvar.

Så blev det också

Jag hade mitt liv på skolan med dom ”normala” och dom icke ”normala” Efter ett tag så började jag jobba med mina vänner.
Utöver studierna, så var jag deras officiella stöd, under kvällar och helger, för dom som inte åkte hem.

Vi hade så himla kul, åkte och dansade, gick åt på restaurang. Vi skrattade tillsammans, grät tillsammans, fnittrade åt pojkar
pratade om kärlek och om livet i sig. Precis som vilka som helst.
Min tid på skolan tog slut efter ett par år. I många år så brevväxlade jag med ett par tjejer som nu tyvärr är döda. Härliga brev och kort som värmde gott!

En lustig grej hände när jag kom hem från BB med Hanna. Öppnade köksskåpet och ut föll ett kort som jag inte sett på flera år. ”Hej Sirpa Hur mår du? Vi mår bra! Hälsningar Gun-Britt och Britt-Marie” Det var från mina vänner från skolan. Mina utvecklingsstörda vänner och en av tjejerna hade Downs.
Det var en hälsning från dom…

En hälsning och en påminnelse om att jag hade ingenting att vara rädd för. Ingenting! Fast det visste jag ju om redan för länge sen. När jag slutade skolan, ja innan jag slutade, långt innan.
Fick så ofantligt mycket av kärlek, mänsklighet och äkta uppskattning under min tid på skolan och en helt annan män- niskosyn.

Som jag sen bar med mig i bagaget när jag fortsatte min vandring, ut i vuxenvärlden. Mycket, mycket rikare än innan. En ovärderlig gåva från dom fantastiska människorna som jag träffade på det lilla elevhemmet långt, långt uppe i norr.

Och det är jag evigt tacksam över..

* Självrannsakan och Våra sociala normer

Alla är överens. Ja många iaf.
Nästan en halvmiljon har visat det via Aftonbladets ”Vi gillar olika” kampanj.
Den finns det ett mörkeltal som gillar ”vi gillar olika” dom med.
Både åt det ena och det andra hållet.

Man handen på hjärtat!! Gäller det allt?
Menar.. Gillar vi olikheter när det kommer till andra saker?
Som homomsexuella? Funktionshinder? Dom överviktiga? Eller bara dom som ser annorlunda ut på ett eller annat sätt. Är på ett eller annat sätt?
Ser vi dom som väljer att inte skaffa barn som konstiga att dom inte vill reproducera sig själva? Eller som som vill skaffa många barn. Antar vi att dom tillhör en suspekt sekt som förbjuder all sorts preventivmedel?
Eller bara den där gubben som lever ensligt och vill inte ha kontakt med folk.
Blir han den där ”byfånen” som är konstig och dan?

Samtidigt som man visar med hjärta och själ att ”Vi gillar olika”
så sneglar man med förakt mot grannen som är överviktig.
Man tisslar och tasslar om Pelle och Kalle som gick hand i hand och pussades.
Eller den vackra kvinna som egentligen är man från början
men var född i fel genus. Man ser förbi dom med utvecklingsstörning med attityden ”Dom tillhör inte våran värld utan på sidan om”

Gör vi folk dumma för att dom har ett funktionshinder?
Dom som har tex Dyslexi… Fibromyalgi…Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som innefattas av bla dom olika bokstavskombinationerna. Utvecklingsstörning.
Dom som inte alltid är så synliga. Eller fullt synliga.

Ska man vara på ett visst sätt för att passa in i vårat samhälle?
För att var accepterad av det stora alltet så ska man vara smal som en sticka.
Se ut på ett visst sätt för att samhället har ”Krävt” det bla av dom unga.
Tuttar och läppar har pumpats upp. Det senaste bär man inom mode.
Man ska tänka på ett visst sätt.. Äta viss mat.. Rösta på ett visst parti.
Just för att det är ”rätt”

Sen kanske man ställer sig bakom”Vi gillar olika” Det rimmar ju väldigt illa eftersom man undantar  sig själv och andra från det.

Vi måste ta ett allvarlig snack med oss själva ibland.
Påminna oss om värdet som vi alla har.
Det värdet vi själva har och inte bara andra.
Det där riktiga värdet som inte är skapat av bla Media.
Vi måste påminna våra unga.. lära dom ända från start det där med att acceptera sig själva.. Att dom duger avsett vad.
Att dom är viktiga och värdefulla.

Vi måste ge våra barn och ungdomar modet att vara sig själva.
Media försätter folk i masspsykos mot det där andra som
”faller utanför det sk normala”
Unga drivs till självmord för att dom inte anser sig passa in.
Dom hetsas av samhället till drastiska lösningar.

Samtidigt som man engagerar sig i ”Vi Gillar Olika” kampanjen..
Man lägger ner hjärta och själ i att visa det.
Samtidigt så kanske man tampas med själv med Ångest över sin vikt…
Över känslan över att inte duga. Vara annorlunda. Mindre värd.

För att ”Vi gillar olika” så måste man nog gilla sig själv först.
Lite i alla fall. Där måste vi göra som stora förändringarna.
För när vi gillar oss själva för dom vi är. När vi accepterat.
Så kan vi gilla olikheter hos andra också fullt ut.

Sköt om er!

KramKram

* Jag tror, jag tror… eller gör jag?

Livet efter döden… Finns det någon sådan?
Jag vill så gärna tro att det är så.. Det ger tröst och hopp.
Jag är inte renodlad ateist.. Agnostiker då isf.
Någonting måste det ju finnas.. någonstans någonting
som vi inte kan riktigt greppa och säga att så här är det!! Eller?
Annars så är allt detta prat om Gud… Himlen.. Själar
(Nu håller vi oss enkelt och mest till Kristendomen då… Jesus ni vet!)
En stor gigantisk masspsykos.. masshysteri…
som hållit i sig sen .. ja ända sen när det startade =)

När man tror att vi hamnar i ”himlen” efter döden. Vi blir sk Änglar.
Att vi ses då.. Återförenas med våra nära och kära..
Min första tanke är ju.. Attans trångt det måste vara ”där uppe”
För man dör ju inte där igen… utan det bara fylls på.
Alla måste ju vara där.. från begynnelsen..
Ja dom dom dött vill säga.. med några undantag..
Vissa hamnar väl någon annan stans där man har det riktigt hett om röven.

Om man lever hela sitt liv som sk icke normal…
Ja som funktionshindrad… utvecklingsstörd osv…
Är man sammalika på andra sidan?? Eller blir man en sk normal ängel??
Eller dom som har fördomar… rädslor… som allmänt fördömande.
Slutar dom att ha fördomar, vara rädda
och slutar dom att döma efter att dom har dött… Bara då där??
Så att dom kan samsas med dom här sk icke normala på andra sidan
I fullständig harmoni? Vilken grupp förändras??
Blir dom utvecklingsstörda normalstörda?
Får dom som lider en brist i kunskap helt plötsligt den förmågan
utan att ha fått förståelsen medan som levde?
Det hade nog varit ett snäpp bättre att få det innan ju.
Okunskap är ju ingen synd som ska förlåtas.. Eller??
”Man får syndarnas förlåtelse och lite kunskap på köpet”
En bra slogan faktiskt… Lockar ju =)
På andra sidan finns det väl inte sådant tjafs som här. Eller?

Mycket bättre att fixa detta här nere ju.. Innan man drar vidare.

Duger vi som vi är .. Ja ni vet, därborta på andra sidan??

När min Hanna med Downs Syndrom kommer till mig
sen därborta i himlen. Ja förutsatt att jag nu hamnar där=)
Kommer hon att behöva stöd.. resten av evigheten??
Finns det evighetsgruppboende?? Himmelska Dagcentran?
Om inte.. Ja då har hon stöpts om och Hanna är borta.

Man får syndernas förlåtelse…Man lever i lycka… I harmoni.
Stöps vi om på vägen dit…??
Dom som inte har ben.. får ben som alla andra..
Dom som inte har ett sk normalt förstånd får ett på vägen dit.
osv…

Måste man vara troende för att hamna i himmelriket??
Men dom som inte har en chans att vara troende..
Dom som inte förstår det abstrakta som Gud och hela baletten är.
Dom har ingen möjlighet att ha en Gud och tro på.
Får dom hänga med eller hamnar dom i en slags Limbotillvaro
i evigheters evighet…

Agnostiker tro ju ändå på någonting men ingenting specifikt
så dom kanske är undantaget.. dom tror ju iaf =)

Ja den som lever får se.. tänkte jag skiva seriöst…Haha
Och inte får vi några reseberättelser därifrån evigheten heller.
Vi måste alltså dö först för att veta…
Om man har blivit lurad lär man ju aldrig får veta.

Jag väljer att tro att Änglar finns..
Det är vackert.. Det ger hopp om en slags återförening.
Döden är då inte ett slut utan någon har då bara kilat vidare
lite före oss andra som finns kvar.
Änglar minskar rädslan lite.. Tanken på döden blir inte så panikartad.

Vem vet.. Det kanske finns en bloggkanal ner.. då när jag är där
Så jag får välan blogga om det då… =)

Har väl druckit för mycket kaffe idag :P

Sköt om er…

KramKram!

* 1…2…3…stupa

Ungarna gick upp otroligt  lätt i morse…
Hanna med, hon som brukar vara så attans seg att få upp.
När jag hade gått iväg med Marcus och Johannes  strax efter 8
så tog jag goa fina Karin på orden och skulle ha en lyxdag…En Ego dag.
Hade massor med inplanerat men tänkte först ta och blunda lite på soffan
och bara slappna av… njuuta av tystnaden =)
Nästa gång jag tittade på klockan var hon närmare 13… Haha
Jag tvärslocknade.. tvärdog… Svimma av el vad man nu kallar det =)
Det var nog antagligen välbehövligt och gjorde susen att knoppa en stund =)
Det har ju varit mycket nattvak med spyende och febriga ungar på Jullovet.
Men det tog ju en stund att vakna till… =)

Till kvällsmaten vart det kyckling i ugn och ris… Morötter och majs.
Sa till ungarna att ”Ät med Andakt nu för i morgon blir det bönor”
”Näää… Ingen chili corncarne” Sa Johannes förfärat
Nejdå lillgubben… Inte det men väl Bönacarne…Hahaha
I morgon är det lite test så  jag köpte en burk med olika bönor färdigt.
Men sen när jag går och storhandlar så blir det annat…
Det blir ju sådant man måste förvälla och koka själv..
Det skulle ju vara billigt så jag får stå mitt kast ju =)
Min tanke var att Köra bönor, köttfärs… Lök, Morötter m m  i grytan.
Glömde köpa krossade tomater idag… kom jag på just nu
Jag måste komma ihåg att köpa det i morgon..  och vitlök=)

Jag skulle behöva recept på goda Kycklinggrytor. Vi älskar ju Kyckling.
Skulle ju bli så tacksam om ni ville dela med er av ert goda.
Måste köpa mig en ler eller järngryta, en som man även kan ha i ugnen…
Man kan göra alla goda grytorna i den sen.
Dom kan väl inte vara så fasligt dyra… Kanske finns det på ÖB ellr LIDL.
Jag ska lägga in alla fina recept jag redan har fått och kommer att få
under en egen flik *pekar uppåt*  Där vart det står ”****Tom Sida****”
Givetvis kommer era namn står där också.. Vid era egna recept
eller recepten som ni tipsat om…
Jag ska ju inte ha Cred för era goda recept ju =)

Jag ska försöka komma ihåg att föreviga morgondagens mat
så jag kan lägga ut här på bloggen…
Ja och ungarna förtjusta miner så klart…haha
Ganska spännande att börja en ny fas i vårat matliv ju. En Bönfas…Haha
Vi ska bli så nyttiga så… försöka iaf =)

Jag missade helt ”I En Annan Del Av Köping igår.. Fan också!!!
Hade lite annat för mig så jag tappade helt bort programmet igår.
Men jag missar inte någon mera gång… Nope.. Inte jag!!
Hejja: Micke, Tobbe, Linda och Mats… Ni är BÄST!!
Det är det där livet min Hanna kommer att ha sen…på ett gruppboende.
Och jag är inte ett dugg orolig… Tvärtom!
Jag tror att programmet kan ändra folks syn på funktionshindrade.
Rädslan och okunskapen minskas… Kanske fördomarna med.
Nu när dom får en inblick i deras liv… Deras vardag.
och ser att det är ju inte så attans tokigt… det livet dom lever =)
Många sk normala borde ju få leva på ett gruppboende…
Just för att slippa ensamheten…
Ensamheten som kan vara så otroligt förlamande och destruktivt.
Ensamheten kan döda…

Nu ska jag fixa i ordning några barn för natten…
Dom kommer nog att somna ganska lätt… Misstänker jag =)

Sköt om er så hörs vi lite senare..

KramKram!

* I Have a Dream…

Jag har fått otroligt bra omdömen om min bok..
Väldigt många har sagt dom dom har blivit berörda till tårar
när dom läst min bok ”Tryggare kan ingen vara…”.
Några har förväntansfullt beställt min bok och längtat efter den
men sen inte sagt ett knyst om den.
Kanske fick dom ett slag i kistan av den.
Så kan det bli och så sa jag i boken också att det kunde bli.
Någon sa att dom saknade det mörka.
Ja då har dom missat massor… det finns mycket mörkt i min bok
Fast kanske inte i den form dom ville se den.
Dom ville se mörker i form av kris över Hanna födelse.. existens.
Men det mörka bestod av selektiv fosterdiagnostik… rädslorna
fördomarna… m m

Jag lovar.. jag har försökt att känna kris.. sorg
och allt det där som sägs komma med ett barn som inte blev
”som alla andra barn” Som inte blev ett sk normalt barn.
Ja gudarna ska veta att jag har blivit ifrågasatt tom av Hab.
Hade tom ett samtal med deras psykolog men han sa ”Nej.. du krisar inte”

Nej, jag krisar inte.. känner inte sorg…
utan bara obeskrivlig glädje och tacksamhet över min Hanna gumma.
Skrev i boken ”Ett utvecklingsstört barn krossar våra drömmar”
Det är där jag tror det stora kruxet är hos några som krisar.
Livet har blivit ”Planerat” för barnet redan i fosterstadiet.
I slutet av ”drömmen” finns då det ultimata.. bli far eller mor föräldrar.
När man får ett utvecklingsstört barn så blir man kanske helt tillintetgjord.
Men kanske tror att allt är kört nu… nu är det bara jobbigt.

Ju mera Dessa funktionshindrade människor syns
bland oss sk normala.. lever och verkar bland oss.
Så tror jag rädslorna minskar… ja och fördomarna med.
Ja sen så en vacker dag så lyfter ingen på ögonbrynen…
Det ”onormala” har blivit sk Normalt =)
Hanna är då inte längre Hanna med Downs Syndrom
Utan en Hanna bara bland alla andra människor.
Ja det är en dröm som säkerligen tar tid att förverkliga.

Den enda drömmen jag har för alla min barn… livet ut
Är att dom ska lägga ner sina huvuden på kudden om kvällarna
och vara lyckliga och nöjda med sin dag.. sitt liv.
Vad dom nu än må göra om dagarna. Det räcker för mig.
Det är det jag ska sträva efter… det är mitt jobb som mamma
att se till att dom får förverkliga sina egna drömmar.
Att dom får styrkan att göra det..
Vad drömmarna består av får man se utefter vägen…
Spela roll då om man är sk normal eller utvecklingsstörd
Drömmar finns hos alla och en var…

Att må bra och vara lycklig är en dröm
som är lättast att hjälpa till att förverkliga hos tex min Hanna.

Mina andra barn har en massa som distraherar…
Alla krav som samhället ställer på dom…
Men ska hinna med det och det i en viss årskurs i skolan..
Har man svårigheter så är det inte alltid garanterat att man får hjälp.
Man måste passa in överallt…
Det är inte alltid våra sk normala barn pallar trycket.
Det är ju här vi ska placera våran oro för framtiden
Det är här dom sömlösa grubblande nätterna för oss föräldrar
ska vara… och säkert är till stor del =)
Mina är det i alla fall och inte hos min Hanna.
Det är henne jag känner minst oro över.

Min Hanna får alltid vara den hon är.
Hon får leva på sina egna villkor som alla barn borde få göra
Men dom får inte det.. tyvärr!!
Ingen kommer att ställa orimliga krav på henne.
Det är väl det ultimata ju… för ens barn. =)

Egentligen så är det väl mera befogat att krisa
för att vi får sk normala barn.
Egentligen borde vi ju bryta ihop av visheten
av vad som ska komma..

KramKram!!

OBS!! Jag har stor respekt och förståelse  för dom som krisar…
Det är bara så det är att ibland så krisar man ibland inte.
Bägge är helt rätta känslor… ingen känsla är fel.

* Maj brain hava sportuslov…

Jag får ingenting gjort ju.. attans också!
Skulle ha behövt skriva lite text.. men nope.
Får skylla på datorn som är värre än vanligt nu.
Det tar alltså en kvart att gå från sida till sida.. bläh!!

Igår så var jag, Shalini och hennes små ute på stan.
Shalini bjöd på lunch… bakpotäter med skagenröra.

Så så attans gott ju!! Tack älskade vän!!
Vid 16 tiden hämtade jag ungarna från Fritte.
Dom hade varit till Teknikbacken och åkt pulka..
Det hade ju varit jätteskoj..
Grillat Hamburgare hade dom gjort till mellis.
Marcus och en kompis hade kört in i varandra i backen
så Marcus hade blött näsblod
sen så skapade han upp en del av ansiktet.
Men det gick ju bra trots allt.. skönt!!
Johannes ville stanna hemma och det fick han.

I morse så kom farfar och hämtade Johannes och Marcus.
Så nu har dom åkt bort över helgen till Västerås.
Hanna skulle ju till Shalini en stund.. men hon ville inte.
Hon kände på sig att det var någonting på G.
Men det gick bra.. men hon var väldigt tyst denna gång.
Det kändes värre än om hon skulle ha gråtit faktiskt..
Nu verkar det som om hon grubblar.. lillgumman då!!

Fan också… det här känns inte bra.
Att vara ”Ilsk” och besviken på människor
som jag tycker mycket om och respekterar.
Det känns inte bra ska ni veta… ledsamt.. sorgligt!!
Jag vill ju bara att dom ger henne en chans
att visa vilken underbart härlig unge hon är.
Som kan så otroligt mycket…
Och inte någon skitjobbig liten ettrig jäntunge.
En som man får passa ideligen.. en som inte förstår.
Hua så fel… så så attans fel!!

Det är oerhört svårt att se och känna hennes sorg..
Mitt hjärta går sönder.. som kanske hennes har gjort en liten bit.
Hanna må vara utvecklingsstöd..
Men i hennes känslor så finns definitivt ingen störning.

Johannes och Marcus är i en sådan ”hatabrorsan” period.
Dom bara tjafsar med varandra..
Så farmor och farfar kommer inte att få det lätt nu.. haha
Det hade varit betydligt lättare och lugnare
om Hanna var en av dom två som åkte.
Hon hade pulat med farmor i köket..
Hjälpt henne med att göra
den underbart goda maten hon alltid gör.
Det är en liten pysselgumma Hanna är..
Men det får dom inte njuta av eftersom hon aldrig är där.

Snart ska jag och Hanna ut och göra stan.
Vi ska gå och fika på Café..
I morgon så kanske det blir badhuset…
Vi får se.. vi ska inte planera så mycket
utan tar besluten vart efter funderingarna kommer..

Shalini var och fikade ett par timmar nu i förmiddags..
Det är alltid så trevligt med besök från henne.
Det är en mycket go vän jag har i henne…
Här om veckan så penttade jag hennes hår..
Det vart ju så attans snyggt…
Hanna blev ju överförtjust i Shalinis hår..
Hon smekte henne över håret
och gjorde klart för Shalini att det var fint.
Det är så Hanna är att tycker hon om det hon ser
så visar hon det.
Någon av mina ungar hade sagt att hon hade Klurvigt hår.. Haha

Vi dom sk ”Normala” är ju lite tröga på det ibland.
Att ge varandra komplimanger…
Jag försöker göra det…
Ibland har jag gett komplimanger till någon okänd..
Men då har dom tittat lite konstigt på mig.. Haha

Nu ska jag ta och dammsuga lite..
Golvet i vardagsrummet är full med Muffinssmulor.
Vi fikade ju tidigare.. då Shalini var här.
Hanna drog väl i sig tre och en del ligger på golvet nu **ler*

Ha en underbar dag alla!

TAKE CARE!!

KramKram!

PS! Jag har ju en fråga till alla och envar om fosterdiagnostik.
Det inlägget som är klistrat överst.
Ni får gärna svara på den.. 57 st har gjort det hittills.
Tar bort den på Söndag.

* Lilla fröken ”fåigångfolk” Hotti

Det har kommit en ny kille till Hannas klass..
En ubersöt Downis kille från Irak.
Jag har träffat honom vid skolbussen ett par gånger
Han är så attans glad den grabben.. Hejar glatt och med hela kroppen
Tänk om vi kunde göra så också.. med hela kroppen
inte med bara munnen
Då skulle mycket bli gladare i våra liv.

Hanna var väl lite i sitt esse igår i skolan..
Hon var en liten retsticka som skulle sätta grabbsen på plats.
Lite bestämmande är hon nog också
”sitt här, gör så…”
Bäst att ta ett snack med lilla Fröken Hotti
Ett snack på ett par veckor.. ja det blir nog lagom.

Annars så är hon lilla fröken fälgkors fortfarande.
Lite enerverande när man har brådis
Annars så är det bara lugnt invänta till hon behagar gå upp
utan att ge henne någon uppmärksamhet
Så småningom så tycker hon det är skitträligt och ligga där
utan att någon ger henne ens en blick..
Det är uppmärksamhet hon vill ha.. även dålig sådan
Så är det någon som ser ett fälgkors, en söt sådan *ler*
liggandes någonstans på Köpings gator. hehe
så kliv gärna över henne eller gå runt..
utan att ge henne uppmärksamhet.
Annars så brukar folk fråga henne om hon är trött idag, hehe
Ja hon har sina små egenheter min vackra lilla tös *ler*

Jobbar gör hon bra i skolan..
Hon älskar att pyssla och lägga puzzel
och hon är attans duktig på det.
Skönt att hon har koncentrationen att sitta still en lång stund
och gör det hon ska..
Men hon har alltid haft den förmågan
Även om hon är ett engergiknippe annars.
När Hanna ska tex hämta glass till alla som är hemma just då
så prickar hon rätt antal för det mesta.. ja nästan alltid faktiskt.
På något sätt så räknar hon sig fram till antalet.. Bravo Hanna!!!

Hemma är hon som vanligt..framför tv:n
Hua… måste ta och begränsa det lite nu faktiskt.
Mio min Mio är en av favoritfilmerna nu
och Snurre sprätt (tecknadefigurermedriktigamänniskorblandatfilm)
Haha.. hon har bra humor.. för Mr Bean skrattar hon gott till också.
Sen härmar hon honom och lyckas med det också
Hon låter ju som en liten Mr Bean emellanåt, haha
Pixars Bilar.. ni vet Blixten McQueen, Bärgarn, Hudson och många mera.
Ja den filmen är också poppis..
I morse skulle hon har med sig Blixten McQueen och Bärgarn till skolan.
Det är småbilar som kostar skjortan men hon ville så gärna ha dom.
Fast Bärgarn fick hon med en tidning om just den filmen.
Dom bilarna kostar närmare hudralappen styck
och vi har några figurer ur filmen..
Det är inga stora bilar utan små bilar som ungar har massor av.

Hon är fortfarande fröken överstihögen här hemma
Brorsorna ligger i lä ska ni veta, haha
Inte sällan hör man någon av dom stora ropa
”Mamma!! HJÄÄÄÄLP.. ta bort Hanna” hehe
Hon gillar ju att ta en svettig brottningsmatch med brorsorna ju.
En riktig filur är hon ju.. orädd och driftig
Lite väl för driftig ibland.. det gäller att hänga med *ler*

På Fritte går det bara bra.
Hanna gillar Tommy och Tommy gillar Hanna.. det märks!!
Jag är också nöjd!!
Då finns ju alla förutsättningar för att det ska gå bra i framtiden mellan dom.
Tommy är Hannas Assistent på Fritte.
Dom är inne i en lära känna varandra period nu
Men so far, so god!!

Hanna pratade igår spontant om att åka till Korttis.
Hon kände väl att det var länge sedan hon var där.
Fick i förra veckan ett brev från dom med dom nya tiderna
VI får tider sex månader i taget..
Jag fick en massa tider till Hanna
Och jag som sagt till att jag vill bara ha en helg i månaden
Dvs att jag tar bort 2/3 av den beviljade tiden
och behåller en helg bara..
Tidigare när hon gick på dagis så hade jag enbart i veckorna
Men nu blir det praktiskt krångligare att ha det så
Nu är det helger som gäller.
Ja i alla fall så hade jag fått ”full pott” på dagar
och det ville jag ju inte ha
Så jag ringde korttis nyss och pratade med Yvonne
Det hade väl blivit en liten miss bara..
Men det är inte en miss som ställer till problem utan tvärtom ju.
Nu kan jag välja och vraka på tider *ler*
Yvonne påminde mig sen om att Hanna ska komma till dom i helgen
Ska hon?? Blev ju mitt svar.
Det hade jag helt glömt bort ju.. ja ni ser!!
Sicket minne jag har.
Det hade jag inte räknat med alls ju..
Hon ska få åka dit i helgen
Yvonne sa någonting om att dom ska åka till Arboga
Det ska vara någon slags marknad där med djur
Det gillar ju Hanna *ler*
Hanna har ingenting emot att åka.. hon stormtrivs ju där.
Att hon tog upp det igår var väl hennes sätt att tal om att
”Hörru morsan, det är väl dags för Korttis nu!”
Undrar om jag bör bli orolig för mitt minne nu, hehe

Hanna, den lilla skitungen (sagt med kärlek givetvis)
Hon har en förmåga att pilla sönder sina kläder.
Gahh!! Det finns nog inte en palta som är hel.
Hon hittar en lös tråd eller så sliter hon i etiketterna
Sen är den hela tröjan eller byxan ett minne blott.
Det börjar bli dyrt det här för allt går inte att laga.
Hon blir generad och tittar ner.. när jag skäller på henne.
Hanna vet ju att hon gör fel.
Sen säger hon förlåt.. men hon kan inte låta bli ändå.
Jag måste köpa nya ideligen.. sicken skitunge!!
Kramar hon mig så är hon på mina etiketter också, hehe
Det är ett ofog som det jobbas stenhårt med nu.
Har man en envis morsa som inte gillar att förlora
så ska det ordna sig snart .. förhoppningsvis *ler*

Nu är hon i skolan min lilla stumpa
Idag så har dom bad i badhuset och det gillar ju Hanna
Ska hämta hela huligangänget vid tre som vanligt.
Johannes, Marcus, Hanna och Christas guldklimpar.. Philip och Jonathan
Härliga goa, fina ungar!!
Sen är det full rusch här hemma tills dom åker i säng.

Ha en bra fortsatt dag alla!

Var rädda om er själva och varandra!

KramKram!!

* Nä! Det här gillar jag inte alls.

På fredag så har alla lärare i Köpings skolor planeringsdag
Då är alla skolor stängda och Fritids med.
Utom då Särskolan.. som har skola på Fredag.

Men hon går ju inte på någon särskolefritte
så fritids har hon inte.. bara skola.
Planeringsdagen har Särskolan den 2 Oktober i stället!!
Varför i helskotta då för?
Tillhör inte Särskolan en av Köpings skolor??
Är inte Lärarna ..lärare i en skola  i Köping?
Varför inte ha en gemensam planeringsdag..
Nävisst ja… det är ju SÄRskolan det handlar om
och inte skolan.

Ännu en gång så Säras mitt barn från skolsammanhanget..

Hade jag haft jobb så skulle jag har varit tvungen att ta ledigt två dagar
Mot familjer som inte har barn i Särskolan
Dom behöver bara ta ledigt (eller vad dom nu gör).. bara en dag.
Jag kunde ha passat på att göra någonting med alla barnen
när dom har fått en dag extra ledigt
Men nähä, det går ju inte för en går ju i skolan
och den 2 oktober.. går tre i skolan och en är hemma.

Hanna är skolpliktig men ändå så kallades hon inte automatiskt till skolan.
Det var någonting jag var tvungen att ”komma på” själv.
Hanna fick inte någon ”Välkommen till skolan” brev.
Hon stod inte ens med på skolkontorets listor!!!
osv.. bla bla bla.

En skola för alla ska det heta visst.. Jo pyttsan!!
Varför går min dotter då på en SÄRskola?
Vem faen har kommit på det oerhört stupida namnet från början??

Det är samhället som gör min dotter Handikappad
Men detta förbannade SÄRANDET från det ”normala”
Min dotter är en fullkomligt ”normal” unge och elev
med sina egna speciella behov…
Tillgodose dom behoven för bövelen
så som man ska göra för alla barn.
Men sära inte henne från andra… från livet!!
För dom behoven har hon inte.

Få in alla dessa ungar bland andra överallt
Det kommer att bli så naturligt för generationerna efter oss
Att ha dessa människor omkring sig
Dom kommer att vara precis som vem som helst.
Ingen kommer att lyfta ett ögonbryn av rädsla eller fördomar.
(Ja det försvinner nog aldrig helt.. rädslan och fördomarna)
Men det kommer att bli mera etablerat i människors hjärtan.
Vetskapen om att vi är faktiskt väldigt lika varandra
Men ändå inte.. alla är ju unika och speciella
på sitt egna sätt. Precis alla!!
Vi normalstörda och dom utvecklingsstörda.

Hon kommer nog att vilja bli sedd för den hon är.
En helt fantastisk människa som har behov som alla andra.
Av att finnas till och tillhöra ett sammanhang.
och inte det vad samhället gör henne till…
En unge som ska säras från det ena än det andra.
synas så lite som möjligt.
Bara för att hon har en kromosom extra..

Sköt om er alla!!

KramKram!!

* Jag är lättad över att ha en med Downs Syndrom


…bland mina andra fyra ”normalstörda”

Det är en lättnad att ha EN iaf som man slipper oroa sig för
att hon inte följer givna mallar och så

Det är en lättnad att slippa oroa sig för att hon inte är lika lång
som sina jämnåriga

Det är en lättnad att slippa oroa sig för att hon inte pratar
lika bra, som sina jämnåriga

Det är en lättnad att inte ha henne rännandes ute om kvällarna
sen när det beger sig

Det är en lättnad, att slippa oroa sig
för att hon inte skulle klara av dom kraven skolan har för sina elever
hon får ju leva på sina egna villkor ju

Det är en lättnad över att veta att hon aldrig kommer att bli
kriminell

Det är en lättnad över att veta att hon aldrig kommer att missbruka

Det är en lättnad att veta att hon kommer
förmodligen att alltid att uppskatta det hon har,
här och just nu och inte gräma sig över vad hon inte har

Det är en oerhörd lättnad över att ha ett barn
som får leva helt på sina egna villkor ju…

Japp, jag är lättad över att ha en Downis
bland mina fyra andra ska ”normalstörda” gossar *ler*

Fast först och främst är hon ju HANNA

En helt bedårande liten människa av kött och blod
med allehanda underbara känslor inom sig
av Kärlek, glädje och ett tillförsikt över livet
som inte alla har..
Ett här och nu som är avundsvärd

Tack gode gud för alla mina underbara barn..
Vad vore livet utan er allihopa – ingenting.

Petri, Elias, Johannes, Hanna och Marcus…

Jag älskar er!!

.
Skicka Gratis SMS på GratisSMS.se!